Vad har Chávez emot kriget mot narkotikan?

Det är inte lätt att vara journalist när fakta inte stödjer ens förutfattade mening. Hur ska man annars förklara vad Erik de la Reguera skriver i DN om anklagelserna att Chávez generaler gett svenska pansarskott till narkogerillan FARC: “Venezuela avvisar anklagelserna och menar att vapnen stulits av gerillan.”

Det är ju länge sedan som det kom ut att detta var lögn! Själv såg jag det på nån lokal spanskspråkig TV-kanal här i Miami härom veckan. Den attack som Chavez hänvisade till, 1995 om minnet inte sviker mig, utfördes av ELN, inte FARC. Vidare, en av de överlevande har vittnat om att de hade koll på vad som stals, och däribland var visserligen ett AT-4 svensktillverkat pansarskott, men bara ett, och inte med det serienummer som hittats hos FARC.

Att fortsätta att hävda att Venezuela avvisar anklagelserna utan att samtidigt påpeka att det är en påvisad lögn är missledande.

Vad DN-artikeln egentligen handlade om var dock att Chavez blivit mycket upprörd över att USA vill ha möjlighet att utnyttja colombianska militärbaser för att bekämpa narkotikaproblemet. Han ser det som en krigsförklaring mot den bolivarianska revolutionen, säger han.

Varför reagerar han så våldsamt på att de vill bekämpa narkotikan?

Är det så enkelt som att han själv, liksom hela den bolivarianska revolutionen, är djupt insyltad i narkotikan? Är ett angrepp på narkotikahandeln helt enkelt ett angrepp på Hugo Chávez? Det skulle ju onekligen göra det lättare att begripa hans reaktion, och ju mer de gräver i Zelayas affärer i Honduras, desto mer sannolikt verkar det.

Comments are disabled for this post