Valkampanjen i Honduras startar idag

Den 29 november är det allmänna val i Honduras, till presidentämbetet såväl som till nationalkongressen. Idag börjar valkampanjen. Det finns sex kandidater, varav de viktigaste är Elvin Santos från det liberala partiet, och Porfirio Lobo från det nationella partiet. De övriga är Felicito Avila från kristdemokraterna, Bernard Martindez från socialdemokraterna, Cesar Ham från vänsterpartiet UD, och Carlos H. Reyes, oberoende.

Förra valet vann det liberala partiets presidentkandidat Manuel Zelaya, efter att ha besegrat Roberto Micheletti i primärvalen. Som vicepresident valde han Elvin Santos, nu 46 år gammal. I maj i år avgick Santos som vicepresident för att kunna ställa upp i årets val till president. Hade han inte avgått skulle han ha blivit utsedd till president den 28 juni då Zelaya avsattes, men i så fall hade han inte kunna bli omvald eftersom ingen som har varit president kan bli president eller vicepresident igen. Många i Honduras beklagar nu den regeln, eftersom de gärna skulle se att Micheletti kunde sitta kvar längre.

Santos går till val på att införa allmän sjukvård, fixa fler jobb och förbättra den allmänna säkerheten i landet. Brottsligheten är en av de högsta i världen, vilket gör att vanliga människors bostäder ser ut som fängelser medan brottslingarna går fria på gatorna, som han uttryckte det i våras.

Men på en punkt balanserar han på slak lina, nämligen synen på vad som hände den 28 juni. I en artikel i La Prensa deklarerar han sitt kraftfulla stöd för San José-överenskommelsen. En av Oscar Arias punkter är att Zelaya skall återinsättas som president, men just på den punkten är Santos svävande.

Eftersom vänsterflygeln i det liberala partiet (PL) anser att det var en kupp, och hotar bojkotta valen om inte Zelaya återinsätts, så vill han inte alienera dem genom att säga att Zelaya inte bör återkomma. Han har anklagats för att stå på “kuppmakarnas” sida, vilket kan förklara varför han uttalade detta kraftfulla stöd. Samtidigt har han anklagats för att vara besmittad av Zelayas kontakter med Chavez, och därför inte pålitlig som president. För att inte alienera högern (och förmodligen mitten) i sitt eget parti kan han därför inte säga att Zelaya bör återinsättas.

Risken är naturligtvis att han förlorar stödet från samtliga segment genom att inte tala klartext. Samtidigt leder hans ambivalenta hållning till en osäkerhet för hela landet. Personligen anser jag att hans agerande är oansvarigt. Oavsett om han skulle säga att det var en kupp, eller om han skulle deklarera att det inte var en kupp, så vore det bättre för landet – och därmed i långa loppet för honom själv. Hans politiska kalkyl utgår från att folk är dumma, och det är sällan en lyckad kampanjstrategi. Han satsar på att hålla ihop partiet, vilket är delat i frågan om det var en kupp eller inte, men han spelar ett högt spel.

I ett TV-program, Frente a frente, blev han tillfrågad på 10 olika sätt om det var en kupp eller inte. Till slut, när programledaren sagt att de som inte kan bestämma sig förtjänar inte att vara ledare, sa han “det var ett grundlagsenligt maktskifte”.

Två av kandidaterna, Ham och Reyes, menar att valet bör bojkottas om inte Zelaya återinsätts. Deras väljarstöd är dock inte speciellt stort. Santos ambivalens kan därför istället gynna det nationella partiets kandidat, Porfirio Lobo. I Sverige motsvaras de kanske närmast av moderaterna på höger-vänsterskalan.