Category Archives: Svenska

Oligarker är också judar

Venezuelas heroiska uppror söker regimens vänner nedvärdera genom att kalla dem som protesterar “fascistiska oligarker”. Detta argument är likvärdigt med att kalla dem “judesvin” som man gjorde på 1930-talet. Det är dags att vi börjar betrakta likvärdiga beteenden på samma sätt. Så, varför är egentligen rasism förbjuden? Om man får vara lite cynisk så finns det två faktorer:

  1. Det är en form av demagogi som fungerar.
  2. Nazityskland förlorade kriget.

Men varför är då inte motsvarande hatdemagogi mot oligarker förbjuden. Enkelt:

  1. Det är visserligen en form av demagogi som fungerar,
  2. men Sovjetunionen var bland segrarna i kriget.

Det är egentligen ingen skillnad mellan “oligarker” och “judar”, för Hitler var det deras tillstånd av “oligarker” som var det viktiga, och det faktum att de var judar var sekundärt men användbart som metod att identifiera dem. Det var långt ifrån bara judar som gasades ihjäl. Att fokusera på rasismen är att missa poängen.

Poängen är att regimen sådde ut hat mot en grupp som ett demagogiskt verktyg för att krossa demokratin.

Exakt på samma sätt beter sig regimen i Venezuela, och har gjort sedan Hugo Chávez kom till makten 1999. Det finns ingen som helst principiell skillnad mellan Nazityskland och Bolivarianska Venezuela: Bägge regimerna kom till makten genom att utnyttja demokratin, bägge använde demagogi för att så hat mot en minoritet av folket, och bägge utnyttjade den uppiskade stämningen för att införa diktatur utan att folket märkte det, eller om de märkte det, utan att de vågade göra något åt det.

Tyskland gick ett grymt öde till mötes och betalade ett högt pris. Venezuelas folk har istället inlett ett uppror som man måste beundra. Obeväpnade går de ut på gatan dag efter dag, sedan den 4 februari, trots att de sedan den 12 februari har blivit mötta med dödligt våld vid många tillfällen. Omkring 30 demonstranter har skjutits ihjäl, slagits ihjäl, körts över. Ibland har det varit slumpvis vem som dött, ibland har det varit rena avrättningar av en ledare.

Christ with gas mask
Jesus på en bil i Venezuela under påskveckan.

Varför protesterar venezolanerna?

Härom dagen skrev Helsinki Times att det är ett “mysterium” varför venezolanerna protesterar. Det är det naturligtvis inte, det enda mysteriet är hur en så idiotisk formulering kunde smyga sig in i tidningen, för den avslöjar bara journalistens oförmåga att göra sitt jobb och navigera förbi regimens penetrerande propaganda. Men nu finns det en hjälp för alla förvillade journalister i Skandinavien: En video på svenska från Operación Libertad Venezuela:

Venezuelas frihetskamp

Videon börjar med då Hugo Chávez klev in på den politiska scenen i Venezuela, och sträcker sig fram till nutid. Videon redogör för de grova dragen i historien, utan att gå på djupet. Avsikten är tydligt att få tittaren att se hur de som protesterar ser på konflikten, inte att försöka övertyga någon om att de har rätt. Det handlar bara om att få framföra sin åsikt i en mediemiljö där regimen har alla möjligheter att få ut sin version, och demonstranterna så gott som inga eftersom media är censurerade, och regimen aktivt förtrycker yttrandefriheten på alla sätt den kan.

Sverige, Ryssland och kriget

Vad har Libyen, Syrien, Ukraina och Venezuela gemensamt? Innan jag kommer till det vill jag fästa din uppmärksamhet på att Sverige redan är inblandat. Den venezolanska diktaturens försvarare bedriver cyberkrig mot alla som försöker hjälpa till att sprida sanningen. För att propagandalögner skall fungera måste man också undertrycka sanningen. Det gör regimen genom att systematiskt attackera alla som på allvar jobbar ideellt med att sprida sanningen, oavsett var i världen de befinner sig. Även i Sverige. Just det, denna blogg vars server ligger i Eksjö har under veckor och månader varit utsatt för en avancerad form av attack (bortom bloggens server, till och med bortom ISP:ns nät) för att göra det näst intill omöjligt att se den. Rysslands roll gör det ännu mera relevant för oss svenskar.

Regimens propagandalögn är att Maduro är demokratiskt vald och att vad de kallar oppositionen är våldsam. Sanningen är att Venezuela är ockuperat av Kuba, Maduro är Castros marionett, valet var ett skenval, och valresultatet var skapat i en dator på Kuba. Vidare är Maduro är född i Colombia och kan därför inte vara president i Venezuela enligt grundlagen. Dessutom bröt Maduro och Cabello (riksdagens talman) vid många tillfällen mot grundlagen mellan då Hugo Chávez dog och då man avslöjade att han hade dött, med andra ord, de gjorde en statskupp. Nicolás Maduro är en illegitim utländsk kuppmakare som stal ett val och slog ner protesterna dagen efter med dödligt våld. Motståndarna har aldrig slutat protestera mot det stulna valet, och om en vecka, den 14 april, kommer ettårsdagen av det stulna valet upp.

Oppositionen i Venezuela är inte våldsam, ingen del av den. Eftersom Venezuela under Chávez sista år var en skenvalsdiktatur, det vill säga valen vara bara ett spel för galleriet för att ge intryck av demokrati (som i det fascistiska Europa på 1930-talet), så var den politiska oppositionen medlöpare. De hade aldrig något intresse av att vinna och ta över makten, för de tjänade så bra på att spela opposition och få feta kontrakt av regimen. Vid sidan av denna falska opposition växte det på senare tid fram en verklig opposition, en motståndsrörelse, med oliktänkande som hade genomskådat bluffen. En ledande person i denna nya rörelse var Erik Ekvall, bortgången hösten 2013. Han var under 30 år politisk konsult i Venezuela, och han såg inifrån oppositionens kampanjer hur skenvalsdiktaturen var funtad – och avslöjade det offentligt. Han var en nyckelfigur bakom kulisserna i Operación Libertad Venezuela (OLV), ett nätverk av venezolaner som sedan 2011 sysslat med opinionsbildning och information om hur skenvalsdiktaturen fungerat, och att den bästa vägen till frihet är en icke-våldskampanj, inspirerad av Gandhi och andra. Många venezolaner har sagt att OLV spelade en framträdande roll i att förändra dynamiken och få detta fredliga uppror till stånd.

En demonstrant förs bort av militär i Venezuela igår. Hittills har de bortförda identifierats med hjälp av foton som detta, men igår började de med en ny taktik som synes, för att kunna föra bort personer anonymt och "försvinna" dem.

Jag hade förmånen att få lära känna Erik då han besökte Miami för att berätta sanningen om Venezuela. Han presenterade mig också för Maria Corina Machado, en av de oppositionspolitiker som har brutit med den korrupta falangen och som startade upproret i januari i år. Då jag frågade om Kubas inblandning i Venezuela, så svarade hon att Kuba hade varit det främsta hotet fram tills för två år sedan (nu blir det tre år sedan), men att nu är det Ryssland. Ryssland har en mycket stark militär närvaro i Venezuela. Deras intresse är inte oljan, som Kuba, utan det geopolitiska läget. Ryssland har 4 flottbaser i världshavet (plus en i Kaspiska Havet), men ingen är bra. Murmansk är för kall. Vladivostok är kall och otjänlig för Atlanten. Kalininggrad ligger på territorium som är avskilt från Ryska hemlandet av Litauen eller Vitryssland, samt avskilt från världshavet av Stora Bält eller Öresund. Sevastopol slutligen är avskilt av Bosporen, och ligger på Krim, avskild från Ryssland eftersom Krim tillhör Ukraina. Fast nu har ju Ryssland invaderat Krim. Detta skvallrar om hur viktiga flottbaser är för Putin. För några år sedan avslöjade han ryska planer på att bygga upp en ny oceangående flotta till år 2020, för att utmana USAs herravälde över världshaven.

Ryssland hade planer på flottbaser i Libyen och Syrien, men på grund av folkliga uppror i bägge de länderna har de nu ingen bas i något av dem. Att de regimerna höll sig kvar med våld skvallrar om ryska sändningar av militär materiel, vapen och ammunition. Det handlar alltså om att Putin vill ha sin flottbas.

Ryssland har fått lov att bygga en flottbas i Venezuela

Denna flottbas är av stor, för att inte säga extremt stor geopolitisk betydelse för Ryssland. Den ligger i ett område utan klimatproblem, den ligger i Atlanten på ett rimligt avstånd från amerikanska baser och Florida, och det finns gott om bunker för att tanka fartygen eftersom Venezuela är ett oljeproducerande land. Ryssland har skickat stridsvagnar till Venezuela för att kunna försvara mot en eventuell invasion från Colombia, och de har sänt toppmoderna Sukhoi stridsflygplan för att försvara luftrummet. Vidare har de sänt massvis av toppmoderna raketer för att skjuta ner flygplan. Ryssland har befäst Venezuela som en militär utpost. Det heter att Venezuela köpt dessa vapen, för pengar de lånat av Ryssland, men eftersom de står under ryskt militärt kommando, med ryska officerare i Venezuela, så måste man dra slutsatsen att det är ryska militären som använder dem och inte den venezolanska. Venezuela är ockuperat. Det finns dessutom vitryska, iranska och framför allt kubanska officerare på plats, samt tiotusentals kubanska soldater vilka står för huvuddelen av repressionen mot de fredliga protesterna.

Den som har mest att förlora på att Venezuelas folk gör sig fria är därför Putin. Med tanke på att Ryssland är bland de mest avancerade i hacking så måste man misstänka att cyberkriget i Sverige bedrivs av Ryssland, snarare än Kuba eller Venezuela. Detta borde få alla svenskar att reagera.

För att besvara min egen inledande fråga, de fyra länderna har det gemensamt att alla har eller hade en befintlig eller planerad rysk flottbas på sitt territorium, och att diktaturen inte släppt makten utan att tillgripa våld.

PS. Erik Ekvalls dotter, Eva Monica Anna Ekvall Johnson, var nyhetsankare på TV, Miss Venezuela år 2000. Hon dog i december 2011 av bröstcancer. Erik dog själv av cancer mindre än två år senare. Eriks farfar utvandrade från Kristdala i Kalmar Län till USA, där Erik föddes.

Hur Venezuela liknar Sverige

Det pågående upproret i Venezuela kan för en svensk publik bäst förklaras genom att gå tillbaka i vår historia, till Kalmarunionen, Engelbrekt och Gustav Vasa. Det är oklart hur det egentligen gick till när Sverige gick in i Kalmarunionen, och om det gick rätt till när Sverige hamnade under dansk överhöghet. På samma sätt är det luddigt hur Venezuela kom under kubansk överhöghet, men det råder ingen tvekan om att Kuba nu kontrollerar Venezuela i praktiken.

Under Engelbrekts tid rådde hunger och förtryck, och han sändes till kungen i Köpenhamn för att söka en lösning. Han insåg dock att han talade för döva öron, och att den enda lösningen var att göra uppror. Detta är vad som hänt i Venezuela också, i grova drag. Efter protesterna 2002 och 2003 försökte venezolanerna att avsätta presidenten med de verktyg som grundlagen tillhandahåller, men regimen fuskade i valen. Både valmyndigheten och rättsväsendet stod helt i diktaturens tjänst, liksom många av “oppositionspolitikerna” vilka i praktiken arbetade för diktaturen. Allt det som liknade demokrati var bara ett spel för galleriet, för att upprätthålla ett sken av rättsstat. I verkligheten upphörde Venezuela att vara en demokrati och rättsstat då Chávez tillträdde 1999; han var Castros man hela tiden, en quisling större än själve Quisling.

Liksom Engelbrekt i Sverige insåg att den enda vägen att få rättvisa var att sätta makt bakom orden, så har venezolanerna också kommit till den slutsatsen. Regimen bryr sig inte om deras klagomål, och liksom i Sverige på 1400-talet så råder brist på något så elementärt som mat. Den enda utvägen är att göra sig fri från en regim som inte bryr sig om att folk svälter.

Biskop Thomas Frihetssvisa är lika aktuell för Venezuela idag som den var för Sverige på 1400-talet:

Frihet är det bästa ting,
Som sökas kan all världen kring,
||: För den, som frihet kan bära. ;||
Vill du vara dig själver huld,
Så älska frihet men än guld.
||: Med frihet följer ära. ;||

Fågeln värjer egen bur,
Så göra ock all vilda djur,
||: Nu märk vad du bör göra. ;||
Gud har dig givit sinn' och själ:
Var hellre fri än annans träl,
||: Så långt du kan dig röra. ;||

Ädle svensk, du statt nu fast,
Och bättra det som fordom brast,
Och låt dig ej förvända,
Nej, låt dig ej förvända.
Våga både hals och hand,
Att frälsa dina fäders land!
||: Gud skall dig tröst väl sända. ;||
Engelbrekt Engelbrektsson. Frihetsvisan ingår i ett större verk tillägnat honom.

Här en översättning till spanska för mina venezolanska vänner:

“Canción de la Libertad” por Obispo Thomas, 1439:

Libertad es la mejor cosa,
que uno puede buscar en todo el mundo,
||: Para aquel, que lo puede llevar. ;||
Si quieres ser fiel a ti mismo,
ama la libertad más que el oro,
||: Con la libertad llega el honor. ;||

El pajaro protege su nido,
igual hace toda la fauna,
||: Fijate en lo que tienes que hacer. ;||
Dios te ha dado mente y alma,
Mejor seas libre que esclavo de otro,
||: En la medida de lo que pueda. ;||

Sueco noble, quedate fijo,
y mejora lo que antes quebró,
y no dejes que te engañen,
¡No dejes que te engañen!
Arriesga tu cuello y mano,
para salvar la Patria,
||: Dios te enviará consuelo. ;||

Lägesrapport Venezuela 16 mars

Läget är att ett land (Kuba) har invaderat militärt ett annat land (Venezuela). De har gjort det genom att först ta över kontrollen över Venezuelas statsapparat medelst subversiv verksamhet bedriven sedan åtminstone 80-talet. Detta betyder att det inte är en intern konflikt.

Obeväpnade venezolaner protesterar, kubaner i venezolansk uniform försöker få slut på protesterna.

Det är en internationell konflikt, eller med ett annat ord, krig (eftersom det skjuts).

Kuba har enligt uppgift från dissidenter inom landet 20 tusen soldater i Venezuela för att försöka kväsa upproret. Detta har pågått åtminstone sedan valet i april förra året, enligt uppgifter från Kuba. Soldaterna sätts på ett plan utan att veta vart de ska, och först då de är i luften får de reda på uppdragets art. De utrustas då med venezolanska militära uniformer, antingen nationalgardets eller arméns. Att använda fiendens uniform efter att fientligheterna inletts är ett KRIGSBROTT. Fientligheterna har uppenbart inletts.

Dessutom begås BROTT MOT MÄNSKLIGHETEN av både kubanska soldater och av venezolanska medlöpare.

Ryktet att Cabello skulle göra en “autogolpe” är befängt. Det är helt säkert desinformation spridd av den kubanska säkerhets- och propagandaorganisationen G2. Cabella har ju redan makten. “Autogolpe” på svenska är “att göra sig till envåldshärskare”, men eftersom det redan är en diktatur så är ju det en nullitet. De som sprider rykten om “autogolpe” gör bara diktaturen en tjänst, för de säger implicit att det är en demokrati (eftersom en autogolpe bara kan göras mot en demokrati).

Scenarier

1. Om ingenting ändras kommer sannolikt upproret att fortsätta, därför att upprorsmännen vet att de inte kan vänta någon nåd om de ger sig, bara tortyr och död. De kommer därför hellre att dö än ge sig. Detsamma gäller för medlöparna, fast i deras fall är valet mellan livstids fängelse för alla de brott de begått, eller att dö i försöket att hålla sig kvar vid makten. Eftersom regimen har vapen och upprorsmännen i princip är obeväpnade, så kommer det sannolikt att leda till ett folkmord liknande det som Kuba genomförde i Angola, med mellan 17,000 och 100,000 döda eller mer.

2. En beväpnad motståndsrörelse uppträder. Jämför Hitlers ockupation av Europa. I inget land lyckades motståndsrörelsen befria landet, inte heller lyckades skogsbröderna i Baltikum kasta ut Sovjetunionen. Detta scenario kommer kanske att förhindra ett folkmord, så netto kan det bli färre döda, men det leder sannolikt aldrig till fred.

3. Den venezolanska militären ingriper. Detta förutsätter två saker, dels att det finns tillräckligt många villiga, dels att de har de nödvändiga resurserna. Till skillnad från en gerilla kan militären ändra på situationen i ett slag: Från att vara ett befrielsekrig i vilket folket i en koloni slåss mot kolonialmakten, till en öppen konflikt mellan två stater, där ett land försvarar sig med hjälp av sin försvarsmakt mot ett invaderande land. Detta har förutsättningar att snabbt och relativt oblodigt få ett slut på konflikten, därför att Kuba hamnar då i underläge då Venezuela har alla fördelarna: Större land, fler människor, slåss på hemmaplan, större motivation.

Alternativ 3 är helt klart att föredra. Efter befrielsen måste de demokratiska institutionerna rensas ut från kubanska agenter och medlöpare. Det finns ingen legitim regering, så en interimsregering måste skapas av dem som tar ansvaret för att rädda landets självständighet. Med tanke på närvaron av stora mängder beväpnade grupper som kan komma att försvara den föregående regimen, så kommer en kraftig militär insats att förbli nödvändig.

Ondskans axelmakter kommer att ha följande strategi: De kommer att hävda att de som försvarat Venezuelas självständighet är “kuppmakare”, att deras interimsregering är en “militärjunta”, att de infiltrerade agenter som förmodligen kommer att försöka störa ordningen är “frihetskämpar”, att befriarna är “fascister”, och de kommer inte att erkänna att det handlat om en kubansk ockupation och ett venezolanskt befrielsekrig.

Dessvärre kommer Latinamerikas problem att fortsätta så länge diktaturen i Havana finns kvar. De har i över ett halvt århundrade systematiskt förstört andra länder i Latinamerika med gerilla, knarksmuggling, infiltration osv. Länge kämpade USA mot detta, men då Europa protesterade mot “amerikansk inblandning” så har nu USA slutat med den politiken, och vi ser resultatet. Krig. Om Europa vill visa att man är vuxen så finns det ett mycket bra tillfälle nu.

Venezuela åt venezolanerna!

Varför är venezolanerna i uppror? De har rest sig för att befria landet från de främmande diktaturer som har tagit kontrollen över deras land. Det började med att Chávez sålde ut landet till Kuba, men nu är det framför allt Ryssland som backar upp regimen militärt. Kina och Iran har också intressen i regimen.

Nicolás Maduros regim är inte legitim. Då Chávez dog ljög han och Diosdado Cabello om dödsfallet, och underlät att följa grundlagens successionsordning. De förfalskade Chávez namnteckning i flera månader innan protester tvingade dem att krypa till korset och kalla till val. Maduro ställdes upp som kandidat trots att han varken är kvalificerad (han är född i Colombia och inte i Venezuela), och trots att en person med hans position inte får ställa upp enligt grundlagen. Trots att en stor majoritet föredrog Capriles så förklarade regimen Maduro som vinnare. De gjorde många sorters valfusk, bland annat betalda röster, tvångsröster, brott mot valhemligheten, röster under hot, men även elektroniskt valfusk: En person hade fått kännedom om lösenord tillhörande ledningen för valmyndigheten och med hjälp av dem kunde han avlyssna kommunikationen mellan Kuba och Venezuela under valdagen (valfusket görs på Kuba). Klockan 6 på kvällen fick jag reda på resultatet med två decimaler av general Peñaloza, innan det sista valkontoret ens stängt, och flera timmar innan resultatet offentliggjordes. Detta bevisar för mig att valresultatet är totalt falskt, och helt och hållet en produkt av den kubanska diktaturen.

Vidare har regimen åtminstone sedan 2003 begått brott mot mänskligheten. Det året upprättades en databas över politiska sympatier, och de som var mot regimen har sedan dess diskriminerats systematiskt: De har fått sparken eller vägrats anställning, de har inte fått bostad eller kastats ut på bar backe, deras barn får inte studera på universitet, de får inga bidrag som de annars skulle ha rätt till, och så vidare. Hundratusentals om inte miljoner har tvingats i landsflykt som följd av detta.

När började det gå snett? Vi vet nu att Chávez var en “manchurisk kandidat”. Han ljög för att bli vald, och han var hela tiden kontrollerad (och manipulerad) av den kubanska diktaturen. Han led av storhetsvansinne, och Castro utnyttjade det. Men när Kuba insåg att Venezuelas ekonomi var totalt förstörd för ett par år sedan, så bestämde man sig för att göra sig av med Chávez och införa ett totalitärt styre som på Kuba. Tänk efter: Hur många läkarutlåtande har publicerats om Chávez sjukdom: Inga! Var behandlades han? Enbart på Kuba! Vad säger hans dödsattest? Ingenting, för det finns ingen! Vem sa till Chávez att han borde se en läkare? Fidel Castro! Hur kan vi veta att han faktiskt dog av sjukdom, och inte av meningslös behandling? Det kan vi inte! Men det finns en ljudinspelning av kubanska agenter där de talar om att de måste göra sig av med Chávez för att annektera Venezuela (och sedan Nicaragua; är det en tillfällighet att Daniel Ortega också försvunnit på Kuba?). I inspelningen säger en person att Chávez tror att han är sjuk “men det är han inte, fast han tror det”, och att de kan utnyttja det för att göra sig av med honom på ett humant sätt på sjukhuset. Chávez led av storhetsvansinne, och han lät sig utnyttjas av Castro. Han var en större quisling än själva Vidkun Quisling.

När Chávez svors in 1999 efter att ha blivit vald (han tilläts ställa upp trots att han lett två blodiga militärkuppförsök 1992, och att han var delaktig i det kubaledda blodiga upploppen “caracazo” år 1989), så utropade han en “konstituerande grundlagsförsamling”. Alla demokratiska institutioner avskaffades, och nya skapades som lydde Chávez. Nästan alla medlemmar i församlingen var trogna Chávez. Det var en juridisk statskupp. Sedan 1999 har regimen i Venezuela varit en kuppregim, och inga val har varit legitima.

År 2002 ledde en fredlig protest, som möttes med våld, till Chávez avgång, men två dagar senare blev han återinsatt av militärer. Regimen spenderade en förmögenhet på att sprida propagandalögnen utomlands att det varit en militärkupp och att Chávez återinsattes av folket, det vill säga precis tvärtemot sanningen.

År 2004 hölls en folkomröstning med frågan om Chávez skulle avsättas. Hela 60% röstade ja, men regimen begick elektroniskt valfusk och ändrade det till 60% nej. Sedan dess utvecklades regimen till en skenvalsdiktatur, med en opposition som hjälpte regimen att få demokratisk legitimitet genom att spela med och hävda att valfusk inte existerade. De såg till att alla protester leddes in på fel väg och misslyckades. Den viktigaste personen i detta spel var den gamle gerillakämpen och kommunisten från 1960-talet som nu påstod att han var med oppositionen, Teodoro Petkoff.

Jag rekommenderar för övrigt denna video för en sammanfattning av vad som hänt: http://youtu.be/KznW0lNaG1k

Venezuela i krig med Kuba

Folket i Venezuela tog till gatorna i en fredlig massdemonstration med början den 2 februari. De har mötts med våld från regimtrogna brunskjortor, “colectivos” på spanska. Igår öppnade Nationalgardet eld på fredliga demonstranter i staden Valencia, bara för att de bad dem att INTE göra det. Från många städer har folk talat om för mig att nationalgardisterna har en kubansk brytning. Samtidigt har jag hört från flera familjemedlemmar till nationalgardister att deras anhörige har varit förlagd till förläggningen sedan den 2 februari.

Fredlig protest i Caracas den 18 februari 2013

Detta betyder att nationalgardisterna på gatorna är kubaner, inte venezolaner. Eftersom nationalgardet är en militär styrka (en del av det nationella försvaret) och inte en polisstyrka, så betyder detta att kubanska soldater håller Venezuela ockuperat. Vidare, att de går i strid i fiendens uniformer, vilket är ett brott mot krigets lagar, en Krigsförbrytelse. Till yttermera visso deltar de i Brott mot Mänskligheten i Venezuela.

Kubansk soldat i venezolansk uniform som sköt mot lägenheter i Valencia den 19 februari 2014

I Mérida, en studentstad i bergen, har det varit hårda protester med sammandrabbningar med utdragna skottväxlingar mellan regimens brunskjortor och vanliga småkriminella, som har kommit till undsättning när regimen anfallit protesterande studenter. Vanliga människor kan inte ha skjutvapen, det är förbjudet, men de småkriminella i fattiga “barrios” har hur mycket vapen som helst. Efter den gångna nattens brutala övergrepp har de tagit till gatan över hela landet.

I Mérida igår, 19 februari.

I den andinska delstaten Táchira har protesterna varit ännu starkare. Det var där det började då studenterna protesterade mot bristen på polisskydd på universitetet, där rån är en daglig företeelse. Hela delstaten har protesterat till den grad att all verksamhet har avstannat, och regimen har förlorat kontrollen. Igår fanns varken polis eller nationalgarde på gatorna, men en ny bas håller på att sättas upp och kubanska elitsoldater flögs av allt att döma in med helikopter. De kallas svarta getingar (avispas negras). Rykten talade om en förestående massaker i gryningen, men min kontakt i motståndsrörelsen svarade trotsigt: “Låt dem komma. Vi är beredda,” och idag protesterade folket åter fredligt på gatorna utan tillstymmelse till polis eller militär närvaro.

Idag demonstrerade folket i Táchiras huvudstad San Cristobal ånyo för fred och frihet.

Medan Táchira har förklarat sig “befriat område” sände Kuba igår två flygplan med soldater för att besätta ön Margarita, där igår för första gången blockeringar av vägar orsakade totalt avstannande av verksamheten. Av Venezuelas 24 delstater är det bara 2 som inte har deltagit i allvarliga protester.

Igår sköt nationalgardister med kubansk dialekt en katolsk präst, och misshandlade honom svårt, i delstaten Zulia. Han är indian, och på eftermiddagen höll fyra indianstammar på Guajirahalvön rådslag. Dessa indianer är kända för sin stridslystnad, och spanjorerna lyckades aldrig kuva dem. De har nu anslutit sig till upproret mot den kubanska ockupationen av Venezuela.

För aktuell information rekommenderar jag faceboksidorna som motståndsrörelsen har: www.facebook.com/OperacionLibertad, www.facebook.com/OperationFreedomVenezuela (engelsk), eller www.facebook.com/OLVsvenska (svenska).

VENEZUELAS KRISTALLNATT

Det sydamerikanska landet har sedan i lördags genomlevt en period av plundringar av affärer beordrade av regimen. Det förefaller som om offren, affärsägarna, i de allra flesta fall är palestinier, libaneser och syrier. Plundringen beordrades av de facto-presidenten Nicolás Maduro fredagen den 8 november, och började den 9 november i Valencia. En affär i kedjan Daka, som säljer hemelektronik, plundrades bara några kvarter från en marsch som krävde Maduros avgång. Denna marsch var den första av sitt slag, och det råder inget tvivel om att plundringen beordrades för att sabotera för den landsomfattande marschen.

Maduro beordrade i fredags militär och polis att tvinga affärerna att sälja till ett av staten fastställt pris, vilket bara var en bråkdel av det gamla priset. När affärerna vägrade blev de plundrade, eller öppnade med tvång. Diktatorns tal var inflammerat med en vokabulär som var ägnad att uppmana till plundring.

Igår tvångsförsåldes varor i en affär för 10% av inköpspriset. Ägaren, en arab som knappt talar spanska, fördes gråtande bort och fängslades anklagad för ocker. Han bad dem att inte ta allt han ägde, och att det hade varit bättre för honom om de plundrat affären. Ekonomiskt sett då, för fängslad hade han blivit i vilket fall.

Denna video visar Maduros tal den 8 november, och några händelser från den 9 till den 13 november. I översättning säger han först att genomsnittet definieras som tusen(!) procent, sedan att han har beordrat att “sacar todos los productos (a la venta)” vilket betyder att lägga ut allt till försäljning, men kan misstolkas som att plundra allt av den som inte hör slutet av meningen. “Det skall inte finnas något kvar på hyllorna eller i lagret!”, betonar han. Kan knappast misstolkas. De infällda scenerna är från Daka den 9 november, Los Teques den 10 november, Upata den 13 november, och Puerto La Cruz den 11 november. Maduros åhörare skanderar “Så, så, så är det man regerar!”

Även polis och nationalgarde deltog i plundringen av Daka i Valencia i lördags.

Se även DN.

Brev från Venezuela

Detta brev skrevs till fb.com/OperacionLibertad som svar på en begäran att skriva ett brev till en låtsasvän i utlandet.

Hej!

Idag är jag lite ledsen, jag har kommit fram till att bo i Venezuela är att inte ha något liv. Det är svårt att få tag i basvaror; de som styr landet struntar i att se till att det finns utbildning; där jag bor förolämpas jag för att jag tänker självständigt; allt är kaos; jag kan inte sova för att jag grubblar så mycket; jag går inte ut på gatan av rädsla för att träffas av en förlupen kula. Jag hade två fönster mot världen och för 5 månader sedan tog de den ena som var min dator, nu har jag bara kvar denna mobil utan SIM-kort för jag är rädd att de förföljer mig. Hela tiden ber jag till Gud och jag tror han måste vara trött på mig för att jag besvärar honom så mycket. Jag gör inget annat än gråter, jag hör inte nyheter för den enda återstående kanalen nu är regimens. Hur kan det “finnas Fosterland” [min anm.: en ständigt upprepad slogan är att “Nu har vi ett Fosterland”] om militären sålde sin Ära till ett främmande land och låter sig styras av kubanska militärer? De repeterar ständigt att det är demokrati och det är inte sant, studenterna blir nerslagna av skurkar på motorcyklar som jobbar åt en president som inte ens är venezolan, hur skulle jag kunna leva så? Detta är inte att leva!

Vet du vad jag kallar detta? Att tolerera, att stå emot, att hålla ut; i mitt ordförråd finns inte längre ordet FRIHET. Detta är ett land i förfall som är på väg att bli utplånat av människor som blandat ihop socialism med den fars till Revolution som här kallas “ROBULOCIÓN del siglo XXI” [min anm.: det är en ordlek med det spanska ordet “robo” som betyder stöld; istället för “tjugohundratalets omvälvning” blir det alltså “tjugohundratalets stöldvälvning”]. Det finns inget bättre namn, om jag berättade allt för dig som händer mig så skulle jag aldrig bli klar och kanske blir du överväldigad av allt detta, men det är det enda sättet för mig att berätta för dig och ventilera allt det som händer och som jag upplever, ursäkta min uppriktighet, de sanningar och allt som jag skrev, jag bara hoppas att du ser från din synvinkel att i Venezuela, redan för 14 år sedan, dog FRIHETEN.

Keila Luna

På flykt från “Castros Imperium”

Dessa 34 båtflyktingar kom till Honduras i förrgår, där Maria Conchita Alonso råkade befinna sig för att göra humanitärt arbete för de fattiga barnen. Hon är själv kubanska, hennes familj lämnade Kuba för Venezuela några år efter den så kallade revolutionen. Nu har Venezuela också dragits in i vad dessa kubaner kallar “Castros Imperium”. Utvecklingen går precis samma väg, alla möjligheter att bedriva fri företagsamhet undergrävs och människorna förvandlas till något som mest liknar boskap.

Maria Conchita Alonso pratar med båtflyktingar som just landat i Honduras från Kuba

Maria Conchita påpekade för mig att dessa kubaner själva benämner regimen i Havana “Castros Imperium”. Det är en term som jag tycker är både träffande och användbar. Diktaturen i Havana har byggt upp ett imperium som sträcker sig över tre kontinenter: Förutom Kuba som geologiskt sett ligger i Karibiska Havet mitt emellan Nord- och Sydamerika, så ingår Nicaragua i Nordamerika, Angola i Afrika, samt Venezuela, Ecuador och Bolivia i Sydamerika. Detta imperium finansieras av Venezuelas olja. De är också allierade med andra diktaturer, och dessa ondskans axelmakter hjälper varandra inbördes. Kuba hjälper regimen i Syrien (liksom tidigare de hjälpte Kadaffi) med propaganda, inte minst i Sverige (flera grupper som säger sig kämpa för freden och mot USAs imperialism är i verkligheten frontgrupper för ondskans axelmakter). De är också djupt kopplade till Iran, och Kubas lydstater Venezuela och Ecuador är mycket viktiga för att hjälpa Iran och Nordkorea att komma runt världssamfundets sanktioner.

Medan folken lämnas i misär och fattigdom, används pengarna till att köpa inflytande och politiskt stöd, även i Europa. Kuba håller just på att slå sönder all meningsfull högre utbildning i Venezuela, och ett antal studenter (jämte professorer och en katolsk präst) är i hungerstrejk sedan veckor tillbaka. På lördag har en riksdagskvinna från oppositionen, Maria Corina Machado, kallat till sympatidemonstration.