Falska förhoppningar från TT

Uppdatering 2009-07-28 10:15 ET – I en intervju i El Heraldo gav chefen för militären klarhet i en intervju för BBC: Försvaret står helt bakom sin ÖB, president Roberto Micheletti. Reuters, TT med flera missförstod situationen därför att man ännu inte har insett att det inte handlar om en militärkupp. På frågan vad militären skulle göra om Zelaya återinsattes som president blev svaret att militären kan inte ha en åsikt om det utan lyder bara order. Det är tydligt att deras kommunikation är formulerad av dem själva utifrån deras perspektiv, och att den har missförståtts av framför allt internationella media som tolkat orden utifrån vanföreställningen att en militärkupp ägt rum.

Ursprunglig text 2009-07-26 21:00 ET – SvD återger ett telegram från TT i vilket det hänvisas till ett uttalande på honduranska militärens websida. På den uttalas “obegränsat stöd” för samtal mellan Zelaya och Micheletti om Arias medlingsförslag. Detta föranleder slutsatsen att “Det är första gången förslaget får stöd av en tung del av interimsledningen.”

Det är en märklig slutsats. För det första, militären är inte “en tung del av interimsledningen”, eftersom militären över huvud taget inte deltar i regeringen. För det andra är uttalandet inte unikt för militären. Det är den allmänna meningen, och har alltid varit. Alla vill ha en förhandlingslösning, men den måste baserad på respekt för Honduras suveränitet. Det är där skiljelinjen går mellan representaterna för Honduras å ena sidan, och Zelaya med flera å andra sidan, vilka istället har som käpphäst att en folkvald president inte kan avsättas på villkors vis. För det tredje så verkar TT lida av samma vanföreställning som Zelaya, att militären skulle kunna tänka sig att hjälpa Zelaya tillbaka till makten. Att döma av de uttalanden som gjorts, och vad som hänt i denna konflikt under det gångna året, är det nog mera sannolikt att Storsjön bottenfryser.

Alltför mycket av det som skrivs i Sverige om Honduras, och tycks av politiker, är uppenbart baserat på ideologi utan kunskap om fakta. För att kunna hitta en förhandlingslösning måste bägge sidors argument analyseras utan förutfattade meningar, så som jag gjort och redovisat på denna sida. Om det verkar vid en genomläsning som om jag presenterar många fler och starkare argument för riksdagens och högsta domstolens rätt att avsätta presidenten, än för presidentens rätt att regera oavsett vad han gör, så är det därför att det helt enkelt finns många fler och starkare demokratiska argument för det förra. Att det dessutom är vad folkets majoritet vill gör det ju inte mindre attraktivt.

Är det för mycket begärt att svenska media och politiker respekterar Honduras suveränitet och folkvilja?

Chávez generaler gav svenska pansarskott till terrorister

Uppdatering 2009-07-31 14:00 ET – Washington Post argumenterar idag i en ledare för att Venezuela bör klassas som “state sponsor of terrorism”, efter att de har försett FARC med svenska pansarskott, eller som de skriver, “sophisticated, Swedish-produced antitank rockets”.

Uppdatering 23:45 ET – Ikväll på 11-nyheterna på Univision, en spanskspråkig kanal som är den största TV-kanalen i nya världen, ägnades en avsevärd tid åt vad som under dagen rapporterats i Sverige om dessa pansarskott, om tillverkarens uttalande, om att FARC räknas som terrorister, osv. En tämligen heltäckande rapport. Så har nyheten alltså gått full cirkel.

Uppdatering 18:45 ET – Nu stoppar Sverige all vapenexport till Venezuela, skriver DN. Stoppet är tills vidare, och orsaken är den misstänkta smuggling som denna blogg verkar ha varit först med att skriva om på svenska.

Uppdatering 2009-07-27 11:35 ET – SvD och Aftonbladet har nu också skrivit om detta. Samt DN.

Ursprunglig artikel 2009-07-26 16:07 ET – Semana skriver idag att svenska pansarskott m/86, vid export kallade AT4, som sålts till Hugo Chávez regim i Venezuela, har påträffats hos FARC-gerrillan i Colombia i juli 2008. Från e-mail i januari 2007 framgår att två namngivna venezolanska generaler var inblandade. De tillhör Chávez innersta cirkel. FARC sysslar förutom med gerillakrig också med terrorism, kidnappningar, och kokain.

AT4 är ett av de mest effektiva och dödliga infanterivapnen i världen, skriver tidningen. Inte ens Colombias försvar har tillgång till detta vapen. Vapnet tillverkas av Saab Bofors Dynamics. De säger att de är sålda i enlighet med svensk vapenexportlagstiftning, och att de inte har något ansvar för vad som händer efter att kunden – i detta fall Venezuela – tagit besittning över varorna.

Zelaya ville ta över högsta domstolen, hotade med statskupp

La Prensa rapporterar att Honduras avsatte president Manuel Zelaya försökte tvinga sig till att få placera tre av honom utsedda personer på högsta domstolen, i strid med grundlagen. Detta hände den 25 januari i år. Han hotade till och med medlemmar av den folkvalda kongressen med statskupp om han inte fick som han ville, och detta inför USAs ambassadör Hugo Llorens. Den senare försökte sedan övertala Honduras ombudsman för mänskliga rättigheter, Ramón Custodio, att acceptera åtminstone en otillbörligt tillsatt domare, men denne svarade att “det handlar om mitt fosterlands demokrati och inte partipolitik”. Händelsen anmäldes till åklagare av tre kongressledamöter.

Zelaya fick inte som han ville. Högsta Domstolen dömde senare hans planer på folkomröstning som grundlagsstridig, och utfärdade hans arresteringsorder den 26 juni.

Honduras gjorde rätt, säger allt fler

Bland vanliga honduraner, många av vilka jag har daglig kontakt med både i Miami och i Honduras, upplevs utsparkandet av Zelaya som ett av de stoltaste ögonblicken i landets historia. Känslan delas av många andra latinamerikaner. Honduras blev det första land som lyckades stoppa Chávez planer på att undergräva demokratin i ett land – den demokrati som baseras på en maktdelning mellan en lagstiftande, verkställande och dömande församling. Chávez vision av “demokrati” har mera gemensamt med ett envälde.

Om några timmar är det 4 veckor sedan militären hämtade Honduras ex-president Zelaya i hans hem och sände honom till Costa Rica. Det såg ut som en klassisk militärkupp, och de flesta avfärdade all information som kom från Honduras som otillförlitlig. Till och med de herrar som världen utsett till att försöka “medla”, dvs att få “kuppmakarna” att “ge sig”, vägrade lyssna. Jag talar om ordföranden för OAS, Insulza (vilken flydde från militärkuppen i Chile 1973), och FNs generalförsamlings ordförande D’Escoto (en sandinistarevolutionär). Costa Ricas president Oscar Arias lyssnade visserligen så småningom, men även han ansåg sig bunden av FNs resolution att kräva Zelayas återkomst till makten som villkor.

Många utomstående trodde att “militärkuppen” skulle bli kortvarig, men “kuppmakarnas” inställning att allt kan förhandlas utom att låta Zelaya återvända som president, plus det stora folkliga stödet för “kuppmakarna”, har fått allt fler att börja undra vad som står på.

Legala dokument som visar händelseförloppet har sedan flera veckor gjorts tillgängliga. Allt fler som förutsättningslöst analyserat dessa går öppet ut, liksom jag på denna blogg, och deklarerar slutsatsen att händelserna den 28 juni inte var början på laglösheten, utan slutet.

Grundlagen gäller fortfarande, det folkvalda parlamentet är fortfarande kvar, liksom högsta domstolen och alla andra institutioner – endast presidenten har bytts ut. De som fortfarande kallar detta en kupp måste blunda för det faktum att kongressen är lika folkvald som presidenten. Hur kan de få den logiska kullerbyttan att gå ihop? Kanske genom att anse att presidenten är enväldig? Nå, det är inte så vi ser på saken i Sverige. Riksdagen har satt kungen på plats i tider då han har tillskansat sig för stor makt, och det som hände i Honduras kan ses som en parallell. Om vi anser att Sveriges folk och inte kungen skall ha sista ordet här, då måste vi också acceptera att Honduras folk och inte presidenten skall ha sista ordet i Honduras. Annars är vi hycklare.

Många timmars diskussion ägnas dagligen åt detta ämne mellan vanliga människor här i Miami, liksom både på lokala och internationella TV-kanaler. Även i vissa engelsktalande media, och i kongressen, diskuteras frågan. Hela tiden vinner Honduras folk terräng, och Zelaya förlorar. Jag tror liksom honduranerna att med tiden kommer de att få rätt, och bli betraktade som hjältarna i detta. Det är bara en tidsfråga.

Eftersom svenskar inte är några hycklare kommer denna syn att vinna i vårt land också. Det handlar bara om att få folk som har stängt sina sinnen att våga öppna ögonen och kontrollera fakta. Som exempel kan jag nämna Maj Wechselmann, som så helt har svalt Chávez propaganda att hon är övertygad om att det handlar om en “elit” som försöker “haka sig fast genom sina illegitima och ytterst brutala metoder”, som hon skrev till mig idag (man kan inte som Chávez gör tillskriva den i Honduras skyhöga vanliga brottsligheten till politiska mord bara för att det blivit en ny president). Hon är så övertygad om att hon har rätt att hon inte ens är beredd att kontrollera fakta. Hon menar väl, men hennes inställning skadar Honduras folk. Hon åstakommer motsatsen av vad hon vill genom att inte förutsättningslöst analysera fakta, och honduranerna känner sig djupt kränkta av tyckare med hennes attityd. Om vi ska respektera dem som människor, så måste vi ta deras demokrati på allvar, och låta dem själva bestämma över sitt öde och sina ledare. Att låtsas som om kongressen inte är folkvald är grovt förolämpande.

Hur länge ska det dröja innan intelligentian i Sverige lyfter sig ur den dyngpöl de har förskansat sig i i denna fråga?

Fotnot 2009-07-26 09:30 ET – Några exempel: Wall Street Journal, Behind the Honduran Mutiny, 2009-07-25. Washington Post, Inflaming Honduras, 2009-07-26. Även SvD börjar nyansera sig, även om Högsta Domstolen, Kongressen, valnämnden, och andra myndigheter något vinklat kallas för presidentens “fiender”.

Zelaya åter vid gränsen

Honduras fd president Zelaya, den som omvärlden fortfarande erkänner som landets president, har nu återvänt till gränsen mellan Nicaragua och Honduras vid Los Manos, mellan Ocotál och Danlí. Han står ca 200 m från gränsen och talar i megafon till hans ditresta anhängare, något tiotal att döma av bilderna från TeleSUR, Chávez TV-kanal som sänder över hela Latinamerika. Utegångsförbudet på den honduranska sidan gränsen har förlängts från 0600 till 1800 idag. Zelayas familj kan därför inte ta sig fram till gränsen, utan är kvar i Arenal. En annan grupp anhängare har stoppats vid El Paraiso. Det förekom uppgifter om att Zelaya planerar etablera ett tältläger vid gränsen tills hans familj tillåts åka dit.

Sveriges militärstödda regim stödjer tyrann

Carl Bildt, utrikesminister för Sveriges militärstödda regim, viker inte en tum från Zelaya, tyrannen som nyligen störtades av folket i Honduras. Som ordförandeland för EU går Sverige – vars ledare inte är vald av folket – i spetsen för att stödja Hugo Chávez, en självutnämnd socialist från Venezuela som hotar Honduras med krig om de inte återinsätter Zelaya och låter honom fortsätta arbetet med att konsolidera sig som envåldshärskare.

Låter det barockt? Det är faktiskt “sant” alltihop. Det är bara det att ord och bild har valts så att det samlade intrycket skall bli så långt åt ena extremen som möjligt, detta för att illustrera hur svensk media rapporterar om Honduras, nämligen åt den extrem som Hugo Chávez propagandakanal TeleSUR vill att de skall rapportera. Det enda rena sakfelet är att kalla Honduras statschef för “kuppmakare”, för det var ingen kupp. Reinfeldt är en precis lika stor kuppmakare som Micheletti. Eller liten. Micheletti är lika folkvald som Reinfeldt. Kom ihåg, sanningen är krigets första offer, och för Chávez är detta krig.

Ett gott råd: Läs gärna på om 30-talet. Den stora depressionen. Det tredje riket. Historien upprepar sig som bekant, och det skulle vara trevligt om vi kunde lära oss något annat än att vara efterkloka. DN har rätt; utrikespolitik är mer än flygresor och blogginlägg. Men journalistik är också mer än att sitta på ett hotellrum och titta på TV.


Tungt beväpnad militär på en gata i Sverige. Folk håller sig inomhus.

Stor demonstration i Honduras

Uppdatering 2009-07-25 14:00:00 – DN har nu lagt till en senare artikel med mera neutralt innehåll, men fortfarande används tendentiösa ord. Tror inte den militärstödde Reinfeldt skulle tycka om att kallas så, fastän det är sant, och de verkliga kuppmakarna var det honduranska folket genom sina demokratiska representanter och institutioner. Samtidigt underlåter DN att kalla Zelaya för vad han är: En tyrann, dvs en som satt sig över lagen och de andra statsmakterna.

2009-07-24 21:55:00 – Medan Zelaya spatserade vid gränsen mellan Nicaragua och Honduras idag fredag på eftermiddagen, demonstrerade folk i landets näst största stad San Pedro Sula mot hans återkomst. Under banderoller som sa Fred och Frihet, klädda i vitt, gick en mångtusenhövdad skara ut och visade sitt stöd för lag och ordning, och bad omvärlden att lämna landet i fred. En motsvarande demonstration hölls i Tegucigalpa i onsdags (bilder nedan).

Samma spatserhändelse rapporteras av DNs Erik de la Reguera. Hans version är dock full av allvarliga fel. Jag såg allithop, från början till slut, på Chavez egen propagandakanal TeleSUR fast med CNNs kommentarer mesta tiden. Erik har okritiskt svalt propagandan från krigshetsarens Chávez. Det är så man kan bli illamående att läsa sånt i en stor svensk morgontidning. Fy fan!

Bägge tidningarna missleder dock svenska folket genom att helt eller delvis utelämna nyheten om den mycket stora demonstrationen till stöd för den folkvalda kongressen och den regering de står bakom. Av TV-bilderna att döma, TeleSUR till och med, var det bara något hundratal som hade gått för att möta Zelaya. Den allmänna meningen på alla kanaler jag sett i Miami var att Zelaya förlorade på händelsen, och han fick kritik från alla håll.


“Kuppmakare” i San Pedro Sula 24 juli

Öppet brev till utrikesminister Carl Bildt

Om försvaret av Honduras demokrati och frihet

Det är som om världen har glömt bort demokratins grunder när det handlar om Honduras. Om man svarar på följande frågor så framstår det hur absurt världssamfundets agerande är:

  • Vad reglerar vem som är statschef? -Grundlagen.
  • Vem har sista ordet i att tolka grundlagen? -Högsta domstolen.
  • Vem kan tillsätta högsta domstolen? -De folkvalda i riksdagen.
  • Den riksdag som nu sitter är den som valdes i de senaste valen, och är alltså legitim.

    Den högsta domstol som nu sitter är den som utsetts av riksdagen, och är alltså legitim.

    Denna högsta domstol har funnit att den avsatta presidenten begick högförräderi och inte längre är president (jämlikt §239), samt beordrade militären att arrestera honom.

    Grundlagen anger successionsordningen, och den som enligt lagen hade att efterträda Zelaya var riksdagens talman: don Roberto Micheletti.

    Riksdagen har svurit in Micheletti i presidentämbetet i enlighet med grundlagen.

    Detta är det enda som spelar roll för att avgöra vem som är Honduras statschef. Allt annat är oväsentligt för huvudfrågan, eller rena dimridåer. Honduras demokratiska institutioner har försvarat landet mot ett angrepp på grundlagen, iscensatt av främmande makt. Detta talar inte till landets demokratiska svaghet, utan till styrkan i dess demokratiska institutioner. Vi bör gratulera dem, inte fördöma dem. De som förtjänar fördömanden är de som med olagliga metoder försökte undergräva landets demokrati.

    När världssamfundet nu kräver att Zelaya återinsätts, så är det likvärdigt med att tvinga en kung på en koloni.

    Det är förståeligt varför det blev så fel. I diplomatiska relationer har bara statschefen en röst. Vi har det bra som har en kung, för det är svårt för oss att förlora kontinuiteten. Men i Amerikas många republiker är presidenten typiskt både statschef och regeringschef, och till råga på det överbefälhavare. När regeringschefen måste sparkas så förlorar man även statschefen. Eftersom Högsta Domstolen saknar röst i relation med främmande land så upphör den diplomatiska kontinuiteten. Det var det som hände med Honduras. Det var ingen kupp, men på grund av ett systemfel i de diplomatiska systemen framstod det som så.

    Det är också värt att observera att det är Honduras interimsregering som fört upp frågan om en Sanningskommission i samtalen i Costa Rica, inte den avsatta regeringen. Detta bör rimligen tolkas så att de känner att de har allt att vinna och inget att förlora på att sanningen kommer ut, och detta borde föranleda Dig och andra inom EU att ta en närmare titt på frågan.

    Samtalen under Oscar Arias är idag låsta eftersom Honduras inte kan förhandla bort sin grundlag, och kravet från världssamfundet strider mot den. De står inför valet att straffas av världen, eller att offra sin självständighet. Den enda utvägen ur denna rävsax, gillrad av Chávez, är att lyckas övertala omvärlden att lyssna på dem. Men så länge omvärlden i princip håller för öronen är det svårt.

    Därför ber Dig att titta närmare på detta. En början kan vara att läsa vad den ansedde honduransk-amerikanske juristen Miguel Estrada idag skrev i tidningen AJC.

    undertecknat: Ulf Erlingsson

    Publicerat i Sydsvenska Dagbladet den 24 juli

    English version

    Open letter to his excellence Carl Bildt

    Regarding the defense of Honduras’ democracy and freedom

    It is as though the world has forgotten the basics of democracy when it comes to Honduras. If one answers the following questions the absurdity of the position of the world community becomes clear:

  • What regulates who is head of state? –The Constitution.
  • Who has the final word in interpreting the Constitution? –The Supreme Court of Justice.
  • Who appoints the Supreme Court? –The elected representatives in Congress.
  • The present Congress is the one elected in the last elections, why it is legitimate.

    The present Supreme Court is the one appointed by Congress, why it is legitimate.

    This Supreme Court has found that the former president violated §239 of the Constitution why he no longer is president, and they issued an arrest order for him to the military.

    The Constitution determines the succession, and the one who according to the law was to step in after Zelaya was the president of the Congress: Roberto Micheletti.

    The Congress has sworn in Micheletti as president according to the Constitution.

    These facts are the only ones that matter for determining who is head of state in Honduras. Everything else is irrelevant, or a pure smokescreen. The democratic institutions of Honduras have defended the country against an attack on the Constitution, instigated by a foreign power. This does not speak to the weakness of the country’s democracy, but to the strength of its democratic institutions. We should congratulate them, not condemn them. Those who deserve condemnation are those who through illegal means tried to undercut the democracy of the country.

    When the world community now demands that Zelaya is reinstated it is equivalent to forcing a king on a colony.

    It is understandable why it turned out so wrong. In diplomatic relations only the head of state has a voice. Sweden is at an advantage by having a king, since it makes it hard to lose the continuity. But in the many republics of the Americas the president is typically both head of state and head of government, and on top of that commander in chief. When the head of government has to be fired one loses also the head of state. Since the Supreme Court lacks voice in relation to foreign countries, the diplomatic continuity is lost. This is what happened to Honduras. It was no coup, but due to a design flaw in the diplomatic structures it appeared as one.

    It is also worth noting that it is the new government in Honduras that has brought up the issue of a truth commission in the talks in Costa Rica, not the deposed president. This can reasonably be interpreted to mean that they feel they have everything to win and nothing to lose if the truth comes out, and this ought to provide a justification for you and others within the European Union to take a closer look at the issue.

    The talks under Oscar Arias are in deadlock now since Honduras cannot negotiate away its Constitution, and the demand from the world community violates it. They are faced with the choice of being punished by the world, or to sacrifice their independence. The only way out of this trap, set by Hugo Chávez, is to persuade the world to listen to them. But as long as the world figuratively speaking is covering their ears, it is difficult.

    Therefore I ask you to look closer at this. A start might be to read what the Honduran-American lawyer Miguel Estrada wrote today in the journal AJC (http://www.ajc.com/opinion/in-95580.html).

    signed Ulf Erlingsson

    Published in Sydsvenska Dagbladet July 24th, 2009 in Swedish
    (Carl Bildt is minister for foreign relations in Sweden, and Sweden presently has the presidency of the European Union)

    Laddat i Honduras

    Den avsatte presidenten Zelaya är nu på väg mot Honduras i en vit jeep, som han själv kör norrut i Nicaragua, vägen genom Estelí från Managua. Han sa att han tänkte sova på vägen och anlända till gränsen på morgonen. Samtidigt rapporterar min källa i Tegucigalpa, Honduras, att vägen därifrån till Danlí är stängd. Gränspassagen som Zelaya måste ta sig över ligger mellan Danlí och Estelí, oavsett vilken av de tre han tar. Blockeringen av vägen görs för att kunna upprätthålla den allmänna ordningen vid gränsen, eftersom Hugo Chávez planerade att ställa till med upplopp förra gången Zelaya försökte återvända.

    I Miami, där honduraner är en av de största invandrargrupperna efter kubaner, liksom i Honduras självt är en ofta hörd åsikt nu att Chávez kommer att låta mörda Zelaya på ett sådant sätt att Honduras får skulden. Dessa spekulationer får nog ses som en försäkring. Med så mycket prat i förväg skulle det få motsatt effekt om det faktiskt hände. Fingret skulle omedelbart pekas mot Chávez, inte Honduras.

    TT genom SvD fortsätter att med sin osakliga rapportering ställa sig på tyrannernas sida mot folket. De kallar Micheletti självutnämnd, trots att han är utnämnd enligt grundlagens successionsordning. TT medger att “kuppledaren” har bakom sig kongressen, högsta domstolen, militären, näringslivet, kyrkan, och “delar av befolknignen”. Samtidigt skriver de att Zelaya var vald av folket. Detta är klart ensidigt och propagandistiskt. Sanningen är naturligtvis att Micheletti har hela statsapparaten bakom sig, att kongressen – för vilken Micheletti var talman innan han enligt successionsordnigen blev president – är precis lika folkvald som den avsatte presidenten, och att de har största delen av befolkningen bakom sig.

    Tidigare ikväll intervjuades Insulza, ordförande för Organisationen för Amerikanska Stater, av CNN på spanska. Hela världen hade lämnat till Insulza att hantera problemet i början. Han svarade nu, utan att rodna, att han aldrig hade varit intresserad av att höra Honduras förklaring till händelseförloppet, eftersom OAS redan hade bestämt att det var en militärkupp och att han därför såg sitt uppdrag som enbart att lämna ett ultimatum, medan sanningen var irrelevant. Om det fanns en motsats till Nobels fredspris så borde det gå till herr “Insulta” i år.