Confusion in USA over “health care reform”

President Obama is facing strong opposition over the proposed – and crucial – reforms to the legislation that governs the so-called “health care” sector. The problem seems to be partly related to this misnomer, since it really is about caring for the sick and injured, not for the healthy. Furthermore, it is only partly about the care itself; mostly it is about who should pay for it, and how. The core of the issue is thus medical insurance reform.

The favorite argument of those who oppose the health care reform is to ask why people from other countries come to get health care in the US, if the system is so bad. Actually, one good answer that I haven’t heard yet is, “Because they have the insurance that allows them to afford it.” Unlike 47 million Americans.

Also, patients go to other countries too, for treatment, including Americans, and without a proper study one cannot assume that patients come to the US for treatment more than to other countries with advanced medicine. That is only hearsay.

The main point has to be, though, that access to medical care is a Human Right. Those who oppose it do not consider it a right. That is where the ideological divide is. Shall we allow people to die because they are poor? The American right screams “Yes!” to that question.

Nicaragua på tur efter Honduras

Anhängare till Nicaraguas president, förre diktator Daniel Ortega, uppträder nu på samma sätt i Managua som anhängare till Zelaya gör i Tegucigalpa. Samma brunskjortemetoder användes i lördags mot kyrkobesökare. Bilar slogs sönder och flera personer inklusive en journalist misshandlades utan att polisen ingrep, skriver La Prensa i San Pedro Sula. Tvärtom verkade polisen stödja pöbeln. En bil med honduranska skyltar, i vilken Mel Zelaya har setts köra omkring och som kan tillhöra honom, sågs kring uppbådet.

Personerna som anfölls var på väg till en koncert i en kyrka. Den ende polis som ingrep var Isaac Real, som hjälpte Irvin Larios då denne blivit nerslagen och låg hjälplös på gatan. Då han gjorde detta skrek en annan polis, med identifikationsnummer 2074: “Gå undan, blanda dig inte i det. Låt dem jävlas med honom. Det är inte vårt problem, utan idioternas som går ut på gatorna och ber om stryk.”

Nicaraguas centrum för mänskliga rättigheter, Cenidh, håller förre diktator Ortega ansvarig för det inträffade och kräver att han “upphör med förtrycket av det civila samhället”. Fd Ortega vill ändra landets grundlag precis som Chávez och Zelaya, något som dock fick den senare avsatt och utkastad iförd endast pyjamas – inte ens tjära och fjädrar kostade honduranerna på honom.

Prästen i kyrkan beklagade att sandinisterna inte tillät yttrandefrihet, och påminde om att tillställningen var rent kulturell, med kända artister, och inte hade någonting med politik att göra. Det var en avslutningskoncert för ett nationellt möte i en organisation som jobbar för att stärka demokratin i landet, Coordinadora Civil.

OAS ordförande saboterar medlingssamtal

Uppdatering 20:12 ET – Insulza gav med sig, och parterna möttes på halva vägen vilket betyder att han kommer med som observatör enbart. Ett nytt datum för besöket kommer att bestämmas någon av de närmaste två dagarna. Detta meddelade Honduras utrikesministerium idag i en ny pressrelease.

Ursprunglig text 16:56 ET – I en press release meddelar president Micheletti idag att den delegation som skulle ha besökt Honduras på tisdag måste ändra planerna. Orsaken är att OAS ordförande José Miguel Insulza insisterar på att deltaga, och han är inte välkommen.

Det var Honduras nye president Micheletti som tog initiativet till besöket. Bakgrunden är att inga utländska diplomater ännu har inhämtat information från Honduras demokratiska institutioner om vad som hände den 28 juni, då Zelaya ersattes av Micheletti som president. Det internationella samfundet uppdrog åt OAS (Organisationen för Amerikanska Stater) att göra detta, och dess ordförande Miguel Insulza for till Tegucigalpa.

Vid besöket nobbade han emellertid att sammanträffa med de som skulle kunna ha informerat honom. Han förklarade att han inte var där för att få information, utan bara för att personligen överlämna ett ultimatum: Om inte Zelaya återinsattes inom 72 timmar skulle Honduras suspenderas från OAS.

Honduras begärde då själva utträde ur OAS, eftersom de ansåg organisationen komprometterad. OAS accepterade inte utträdet eftersom de inte erkände presidenten. Insulzas rapport låg till grund för att suspendera Honduras istället.

Oscar Arias diskvalificerade senare Insulzas rapport, varför Honduras har goda grunder för att anklaga denne för jäv, brist på objektivitet och bristande professionalism, som de gör i pressreleasen.

Efter att samtalen i Costa Rica under Oscar Arias hade kört fast, föreslog Honduras att Arias skulle sända en delegation av utrikesministrar till landet för att ta till sig den information som Insulza vägrade höra på. Det föreföll stå klart härom dagen att deltagarna skulle vara från Argentina, Costa Rica, Dominikanska Republiken, Jamaica, Kanada och Mexico.

Insulza insisterar dock på att själv komma med, vilket nu alltså fått Honduras att meddela att delegationen inte är välkommen så länge han är med. Om han ersätts med någon annan från OAS, så kan ett nytt datum planeras.

Eftersom besöket är ett starkt önskemål från Honduras sida, kan Insulzas beteende inte tolkas som något annat än ett medvetet försök att sabotera landets strävan att reparera sina avbrutna diplomatiska relationer. Att detta undergräver freden i Latinamerika tycks inte bekymra Insulza, vilken kan ha en god chans att bli återvald nästa år med stöd av Hugo Chávez och hans koalition av länder med tvivelaktig demokrati.

EU, och dess ordförandeland Sverige, verkar inte bekymrade över dessa auktoritära tendenser, utan fortsätter uppenbarligen att lita helt och fullt på OAS och Insulza. Bildt är lika klok som Bush, vilken också vägrade lyssna på dem han hade bestämt sig för var “onda”. -Då riskerar man ju aldrig att komma på sig själv men att ha fel!

Sent omsider har DN rapporterat om den första och andra pressreleasen. Även SvD rapporterar om detta.

OAS’s secretary sabotages diplomacy

Update 20:05 ET – Insulza just folded. They met half way, meaning that he will come along but only as an observer. A new date for the visit will be set in the next two days, according to a new press release from the Honduran foreign department, dated 2009-08-09.

Original text 18:16 ET – In a press release today, the government of Micheletti announces that the delegation that was to visit Honduras on Tuesday must change their plans. The reason is that the secretary of OAS, José Miguel Insulza, insists on participating and he is not welcome.

The initiative to the visit came from the new government themselves. The background is that no foreign diplomats have been briefed, still, by the democratic institutions of Honduras about the events of June 28, when Micheletti replaced Zelaya as president. The international community delegated to OAS (the Organization of American States) to do this, and their secretary, Insulza, went to Tegucigalpa.

However, during the visit he refused to meet with people who had come to inform him. He declared that he was not there on a fact-finding mission, but to leave an ultimatum: If Zelaya was not restored as president within 72 hours Honduras would be suspended from OAS.

After his departure Honduras itself left OAS, since they considered the organization compromised. OAS did not accept the resignation since they did not accept its government. Insulza’s report was the basis for suspending Honduras instead.

Oscar Arias later disqualified Insulza’s report, why Honduras has good grounds for accusing him for lack of objectivity, impartiality, and professionalism, as they do in the press release.

After the talks in Costa Rica under Oscar Arias stalled, Honduras suggested that Arias should send a delegation of foreign ministers to the country, so they could receive the briefing that Insulza had refused. It seemed clear the other day that the participants would come from Argentina, Canada, Costa Rica, the Dominican Republic, Jamaica and Mexico.

Insulza is, however, insisting that he himself also should participate, which now has led Honduras to announce that the delegation is not welcome as long as he is part of it. If he is replaced by someone else from the OAS, a new date can be planned.

Since the visit is a strong desire on the part of Honduras, the behavior of Insulza cannot be interpreted as anything else than a deliberate attempt at sabotaging the country’s desire to mend its broken diplomatic relations. The fact that this undermines the peace in Latin America seems to be of no concern to Insulza, who may have a good chance at getting re-elected next year with the support of Hugo Chávez and his coalition of countries with doubtful democracy.

The European Union, and its presidency country Sweden, does not seem concerned over these authoritarian tendencies, but appears to continue to have complete faith in OAS and Insulza. According to a source at the Swedish foreign department this policy is set by Spain, a country that allegedly has a large and sensitive oil-related contract with Venezuela.

Land is built with law – and leased

Zelaya claimed that he wanted to rewrite the Constitution of Honduras since the existing one got in the way of fighting poverty. However, I claim that to be a lie, intended only to secure him the support of an easy-to-manipulate mob, which could serve as his power base for overrunning the Congress and the Supreme Court. It would do nothing to diminish the real cause of poverty and starvation in the country.

Allow me to suggest a better strategy, based on the Viking time Scandinavian principle “Land skall med lag byggas”, i.e., ‘Land is to be built with law’.

Let us also stop talking about “fighting poverty”. Psychologists know that if we negate something, like poverty in this case, we tend to miss the negation. We thus get our minds set on poverty. What we should do instead is to set our minds on the opposite of poverty, i.e., on building wealth; the wealth of having ones physical needs satisfied: Food, a place to live, access to health care, education, and enough money for the essentials of life.

The key to wealth is to unlock the natural resources of a country, through legislation.

Background

Over half of the population lives on subsistence farming, and even more live under the poverty level. Most good land is owned by a few large land-owners, and that land is often used with a rather low intensity, such as cattle grazing. As a contrast, others have no land at all but cultivate on marginal land, which leads not only to poor productivity but to soil erosion, and to sedimentation in water reservoirs with loss of storage capacity.

The cadaster law in Honduras is of rather recent date (link). I have not been able to find any law on land leasing yet. On the contrary, until recently and perhaps still, the one who has cultivated a piece of land for 10 years was considered the owner, which is why leasing land was not just unregulated, it was impossible. In fact, illegal cultivation of the land of others was the background of the hunger march in 1975, and the murder of 14 persons for which Manuel Zelaya Rosales’ father went to jail.

In comparison, Sweden has had a cadaster for centuries; the making of large scale maps over villages and farms started in 1628. Late in the 19th century there was a debate on the need for a law on land leasing, called “arrende” in Swedish. The new law was passed 1907, and the present arrende “law” is chapters 8 through 11 in Jordabalken, the real estate law.

Purpose of the laws

When you design a car, you want all the pieces to work together so that the overall machine is as fast, comfortable, economical, sustainable, and safe as possible. The same thing applies when creating legislation; the machine is society, and the goal is to make it run as fast, comfortably, economical, sustainably, and safe as possible.

The purpose of the cadaster is to make real estate a tradable asset, so it can be bought, sold, and mortgaged. The right to private ownership is essential for a well-tuned economy, and land is the perhaps most important asset and thus motor for driving the economy. The landowner’s right has to be firmly protected in a country for significant foreign investments to take place, or to prevent that money leaves the country to safer places. Money is of course essential, because the more money there is, the lower the interest rates will be, and the easier it will be for entrepreneurs to start businesses.

The purpose of the land lease law, “arrende law,” is to provide the “grease” that will allow the economical resources to be optimally located in the country. A big landowner may not be able to cultivate his land as efficiently as a bunch of small farmers could. The overall productivity for the nation will be higher if an absentee landowner leases suitably sized portions to agronomists who can set up modern and efficient farms. This will also increase the employment on the countryside, because high-intensity agriculture requires many employees, whereas cattle grazing requires very few.

The Swedish “arrende law”

What is it then that the land lease law does? It has two important roles.

First, it safeguards the landowner’s right to the land. He does not risk loosing it by letting someone else use it, which (I’ve been told) is a major concern for Honduran landowners today, and the main reason why the land of the country is so sub-optimally exploited (which in turn leads to poverty and starvation).

Second, it provides a method for conflict resolution. The Swedish law establishes an “arrende board” in each district. In all matters of potential dispute, the board is involved. The general formula is in each case or dispute the following:

  1. The arrende board decides if the landowner has a duty according to the law to do something (e.g., repair buildings, drainage, irrigation, or build some new structure due to a change in the legal requirements).
  2. They also establish a price for this job, their best estimate.
  3. The landowner gets one month to fix the problem.
  4. If he does not, the lessee (arrendatorn) can fix the problem himself, and charge the cost (according to the price set by the board) from the landowner (normally by deducting it from what he owes for the lease).

The arrende board also settles the issue of lease payment if a lease is prolonged beyond the initial period. The law limits how long an initial lease can be (the time depends on the type of lease: cultivation lease, building lease, etc.). The law also establishes a departure day, the date when a lessee has to leave the farm at the end of a lease (this “fardag” is March 14th, a time of year when the barns are almost empty after the last season, but before the cultivation for the new season starts).

Proposal: A Honduran land lease law

To reach the goal of optimal land use, there must be appropriate laws for land ownership, cadaster, and for land lease. This is true also in other countries, in some of which past attempts to land redistribution reforms have led to violent clashes, civil war, or a coup d’état.

One person may be better at making good use of the value of the land, and another of the fertility of it. To redistribute the ownership for the purpose of cultivation sacrifices one for the other, and rocks the foundations of the economy. It is much safer, and surely even more efficient, to create a land lease law for satisfying the goal of optimal land use.

If I could advice the political leadership in Honduras, I would urge them to proceed as follows:

  1. Make sure the cadaster is working and that the ownership of land is guaranteed, thus providing a domestic source of equity.
  2. Create a land lease law that is designed to facilitate optimal land use from both an economical and an environmental perspective.

It would probably be wisest to appoint an expert or a commission to thouroughly examine the present situation first. They could compare the laws of other countries, like I did above with Sweden, and suggest the objectives and goals of recommended legislative reforms.

Zelaya utkastad också från Mexico: “förrädare”

Honduras utkastade ex-president Manuel Zelaya var på besök i Mexico, men gjorde bort sig genom att verka stödja en person som sagt sig sjäv vara den riktiga presidenten. Riksdagsmän i landet kallade honom en otacksam förrädare, och landets president Calderón beordrade hedersvakten att isolera honom från pressen, varefter de knuffade honom ombord på ett flygplan som tog honom till Managua, Nicaragua.

Det betyder att han nu blivit utkastad från två länder, ivägflugen till ett annat land, och också förklarad en förrädare i två länder. Undras om han håller på att jobba på nåt sorts Guinness-rekord, månne?

På tisdag kommer en delegation av amerikanska utrikesministrar och liknande till Honduras för att undersöka läget. De är från Argentina, Costa Rica, Dominikanska Republiken, Jamaica, Kanada – och Mexico. Zelaya hjälper inte precis sig själv när han öppnar munnen.

Prosecution of Honduran military

On July 3rd, army attorney Col. Inestroza confessed that it was the military top brass themselves who had decided to send ex president Manuel Zelaya to Costa Rica on June 28th, even though they knew it violated the Constitution. Their justification was that it was necessary. He also said that an investigation had been initiated and that they expected to be prosecuted.

Since nothing more has come out I asked a press spokesperson at the presidential palace in Tegucigalpa for an update. They were unaware of it but asked the judicial authorities. Due to it being an ongoing investigation they would not give any details, other than confirming that the investigation is indeed proceeding, and that the matter is taken seriously.

There seems to be little disagreement that the military violated the law, though. When more details come out I will for sure report it here. It should perhaps be mentioned that Zelaya was no longer considered to be president at the time, and that the military had order from the Supreme Court to arrest the man.

Åtal av Honduras militärledning att vänta

Den 3 juli erkände överste Inestroza, militärens jurist i Honduras, att det var militärledningen själv som hade beslutat sända Manuel Zelaya till Costa Rica, trots att de visste att det var ett grundlagsbrott. Deras försvar var nödvärn. Han sa också att förundersökning hade inletts och att de alla förväntade sig att bli åtalade.

Eftersom inget ytterligare hörts sedan dess kontaktade jag en presskontakt i presidentpalatset i Tegucigalpa för att fråga vad som hänt. Denne kände inte till förundersökningen men frågade åklagarämbetet, som i sin tur svarade idag att förundersökningen mycket riktigt är i full gång, samt att de tar saken på högsta allvar.

De kunde dock inte säga hur länge det dröjer innan åtal kan väckas. Heller inte vad undersökningen av händelserna kring den 28 juni, det som av omvärlden har kallats en statskupp, innebär närmare. Att militären begick ett brott är dock alla överens om. Det är väl säkrast att tillägga att Zelaya inte längre anses ha varit president då han flögs ut, och att militären hade order från högsta domstolen att arrestera honom.

Uppstötta nyheter

Idag torsdag rapporterade Flamman om ett “nytt” offer i Honduras, Roger Vallejo, som träffades av en kula när han “demonstrerade i onsdags”. Att en begravning hölls i lördags nämns dock inte. Det är alltså förra veckans nyheter som stöts upp på nytt för att hålla “flamman” vid liv. Med tanke på att Zelaya-anhängare bevisligen har skjutit skarpt på demonstrationer, och att de har mycket mer att vinna på om det blir våldsamt, så bör man nog ta deras påstående att det var polisen som skjöt med en stor grabbnäve salt.

En reell nyhet är däremot att influensan H1N1 har blivit så allvarlig att hälsovårdsministern avråder folk att gå på landskampen i fotboll, och att vissa skolor kommer att hålla stängt en vecka. Då Zelaya var president nonchalerades influensan helt vilket fick den att få fäste i landet, med åtminstone ett halvdussin dödsfall registrerade redan.

Opinionsundersökning i Honduras

Dagarna efter maktskiftet den 28 juni genomförde Gallup en opinionsundersökning i större delen av landet. De ställde två frågor som hade med Zelaya att göra, enligt följande:

Anser Ni att det var berättigat att avsätta Mel Zelaya för hans handlingar när det gäller folkomröstningen? ¿Considera usted que las acciones que tomó Mel Zelaya con respecto a la cuarta urna justificaban su destitución del puesto de Presidente de la República?

Ja 41%, Nej 28%, Vet ej/inget svar: 31%.

Är Ni för eller mot att Zelaya sändes ut ur landet den 28 juni? ¿Cuánto está usted de acuerdo con la acción que se tomó el pasado domingo que removió el Presidente Zelaya del país?

För 41%, Mot 46%, Vet ej/inget svar: 13%.

Somliga media har rapporterat bara den första frågan och dragit slutsatsen att majoriteten var för avsättandet. Andra har rapporterat bara den andra frågan har tagit den till intäkt för att en majoritet var emot “militärkuppen”.

Den rättframma tolkningen av resultatet är emellertid att majoriteten var för att han avsattes, men mot att han sändes utomlands. Med andra ord, majoriteten skulle nog ha önskat att han hade arresterats och åtalats för sina brott. Det är naturligtvis så det skulle ha gått till i en rättsstat.

Det som orsakade de diplomatiska förvecklingarna var ju inte att han avsattes, utan att han sändes ut ur landet. Det var det som fick det att se ut som en militärkupp. Hade han arresterats och ställts inför rätta skulle det inte ha blivit några diplomatiska förvecklingar.

Å andra sidan skulle då risken för våldsamma upplopp iscensatta av Chávez infiltratörer ha varit överhängande. Det är nog detta som får så många som 41% att vara för att han sändes iväg. Det är mycket möjligt att antalet dödade och skadade skulle ha blivit högre om han inte sänts iväg, men det är ju omöjligt att veta säkert.