EUs ambassadörer återvänder till Honduras

Sveriges ordförandeskap i EU uppger att EUs ambassadörer nu kommer att återvända till Tegucigalpa. Det rör sig om ambassadörerna för Tyskland, Italien, Frankrike och Spanien. Sverige har ingen ambassadör i Honduras, men ambassadören i Guatemala är sidoackrediterad i Honduras.

Återvändandet skall inte ses som ett erkännande, utan sker för att hjälpa den demokratiska processen i landet, som går till val den 29 november. Beslutet har symbolisk betydelse för honduranerna, som är trötta på allt bråk och uppståndelse det senaste året.

Samtidigt ger Manuel Zelaya intervjuer inifrån den brasilianska ambassaden. En tidning i Uruguay har rubriken “Här finns det människor som spyr of kissar blod”, citerande Zelaya. “Det är fruktansvärt”, säger han, “jag pratar med dig stående under luftkonditioneringen, det är enda chansen för att kunna andas! Här finns det människor med näsblod, som kissar och spyr blod. Militärerna kastar giftiga gaser in i ambassaden. Är inte det ett brott…?”

Michelettis lakoniska svar på anklagelserna var “Zelaya ljuger.”

(Elaka tungor säger att det var Zelaya själv som “släppte gasen”.)

Zelaya inte intresserad av att återinsättas

Den avsatte honduranske presidenten Manuel Zelaya sa till presidentkandidaterna, vilka han träffade i förrgår, att han själv inte är intresserad av att återvända som president, men att han är tvingad av internationella påtryckningar.

En källa, som nu befinner sig på hemlig ort, som jobbade åt Zelaya i början av presidentperioden har avslöjat till undertecknad att Zelaya tog emot ungefär $10 miljoner i bidrag från Sydamerika till sin presidentvalskampanj. När han betalade tillbaka pengarna kom de omedelbart i retur; de hade köpt presidenten, och med detta markerade de att de förväntade sig att han skulle göra dem till viljes.

Det är därför förhandlingarna är låsta. Zelaya har inte mandat att förhandla om presidentposten. När han säger “återinsättning eller döden” så skall det nog tolkas som det ultimatum han själv har fått från Sydamerika.

Att FN ställer sig på fel sida är tragiskt. Världsorganisationen är i färd med att sätta världen i brand, just det den skulle förhindra. Om inte ledande länders media och utrikespolitik mycket snart börjar få upp ögonen för vad som verkligen sker, så kan detta vara början på slutet för FN som verktyg för freden. Spiken i kistan vore om säkerhetsrådet tog beslut om tvingande åtgärder, som Chávez vill.

Waging War on Democracy

That’s what the Obama administration is doing according to Newt Gingrich. He has some minor details wrong but the conclusion is dead on. As reported here previously, the administrations policy is ideologically driven over the heads of the experts. Please listen!

Update: The US Congress research report is being reported in the US now. Examples: The Colorado Statesman, examiner.com in Miami, Washington Examiner.

It is also reported abroad, such as by MercoPress, a news agency targeting Mercosur.

Zelaya vår tids Quisling

Manuel Zelaya har blivit vår tids Vidkunn Quisling. Han har sålt sitt land till en utländsk diktator för 30 silverpenningar. Eller mera precist, för tiotals miljoner amerikanska dollar.

Han står nu som ansvarig för en pöbel som plundrar, förstör, terroriserar, och nu också – enligt obekräftade uppgifter som sägs härröra från bårhuset – mördar vanliga människor i parti och minut. Närmare bestämt samtliga 9 personer i en minibuss.

Många av de så kallade Zelaya-supportrarna i den så kallade motståndsrörelsen är ditskickade stormtrupper från Venezuela.
Många av de så kallade Zelaya-supportrarna i den så kallade motståndsrörelsen är ditskickade stormtrupper från Venezuela.

De gör detta för att pressa omvärlden att intervenera. Vem skulle det vara som skulle ingripa? Venezuela, om ingen frivillig stiger fram. Strategin är helt klart att få världssamfundet genom FN att se sig tvingat att ingripa militärt, och om ingen annan vill ta på sig “uppoffringen” får Venezuela “rädda” situationen tillsammans med sina allierade på yttersta vänsterkanten: sandinisterna i Nicaragua, FMLN i El Salvador, kommunisterna på Kuba – samtliga gamla gerillor som på så sätt kan sätta in Zelaya och kasta ut grundlagen. Kalkylen är att FN skall vara så in i röda blåögda att de inte skall förstå att alltihop är Chávez plan från början till slut. Och än så länge verkar det fungera.

Chávez börjar bli desperat nu. Hans drag att sända in Zelaya för att mana till uppror från Brasilianska ambassadens tak gick ju inte så bra. Nu är Zelaya fast där och inte en speciellt användbar pjäs för honom i det fortsatta partiet. Därför tar han nu, av uppgifterna att döma, till öppet och oprovocerat våld. Det är det enda som återstår, och det är helt i linje med vad gästerna på programmet A Mano Limpia igår förutspådde.

Att en sakkunnig på USAs kongressbibliotek skrivit en rapport som säger att det inte var en kupp, en rapport som släpptes igår em, är inte bra för Chávez. Det gäller nu för honom att med alla till buds stående medel få medias uppmärksamhet någon annan stans.

Har inte herrarna och damerna i Stockholm uppmärksammat Chávez köp av medeldistansrobotar från Ryssland, och prat om att skaffa nukleär teknologi som är “lika fredlig som Irans”? Är det ingen som följer med vad som händer utanför ankdammen?

De som styr USAs utrikespolitik saknar av allt att döma “adult supervision”, och de riskerar att sätta världen i brand på grund av det. Att EUs utrikespolitik tydligen också är totalt inkompetent gör inte saken bättre. Det är som 1930-talet om igen. Gud hjälpe.

Carter blandar sig i efter Obamas klanterier

Urspunglig text 14:37 ET: Nu har den förre amerikanske presidenten Jimmy Carter börjat blanda sig i problemet med Honduras. Han ringde president Micheletti och föreslog ett nytt besök av Costa Ricas president Oscar Arias. Micheletti förslog att även Panamas vicepresident Juan Carlos Varela skulle komma med.

Carter lovade sända en medarbetare till Honduras för att få reda på mera om omständigheterna kring maktskiftet den 28 juni. En inbjudan har sänts till Carter-centret att sända valövervakare, vilken kommer att behandlas, enligt den fd presidenten. Micheletti gjorde enligt egen utsaga klart att valet är det honduranska folkets rättighet, och ingenting kan få Honduras att inställa valet. Att FN beslutat dra in sin tekniska hjälp har ingen betydelse. Den oberoende valmyndigheten, TSE, har uttalat att händelserna den 28 juni inte har någonting att skaffa med valet, och att de på intet vis inverkar på valets planering eller genomförande.

Igår kväll på A Mano Limpia (se online, på spanska) intervjuades Otto Reich, vilken berättade att han hade samtalat med funktionärer i den nuvarande nordamerikanska administrationen för att försöka förstå varför de gör som de gör vad gäller Honduras. Han sade att det finns diplomater i utrikesdepartementet som är mycket frustrerade, och som inser att det är totalt fel politik som förs, men att tre stycken icke namngivna ideologigskt drivna funktionärer på mellannivå i Vita Huset kör över UDs experter.

Det är tragiskt att återigen USA har en administration där ideologi går före fakta, och unga spolingar i Vita Huset kan köra över gamla rävar i departementen. Systemet med en parallell struktur, i vilken ministrarna har mindre inflytande över presidentens politik än hans pryo-elever typ, är absurd. Ack, min son, om du blott visste med hur lite vishet USA styrs!

Uppdatering 14:42 ET: Oscar Arias meddelar nu att han inte tänker åka till Honduras “just nu”, och tillade, “Roberto Micheletti sa att han ville att jag åkte med Jimmy Carter. Jag pratade med president Carter, och sa till honom att jag inte ville åka just nu, och att han inte häller borde åka.”

No coup in Honduras says Congress legal expert

A legal expert at the US Congressional library, Norma C. Gutiérrez, has studied the legalities around the deposing of president Zelaya in Honduras on June 28, and found that it was done legally (although exiling him was not). It was thus not a coup. Here is the report.

The crucial conclusion is formulated thus: “Available sources indicate that the judicial and legislative branches applied constitutional and statutory law in the case against President Zelaya in a manner that was judged by the Honduran authorities from both branches of the government to be in accordance with the Honduran legal system.” Thus, it was not a coup d’état, in plain English.

A detail: The decree PCM-19-2009 that is mentioned on page 3 is dated June 25, not May 26. See original.

The anti-Honduran slant of New York Times is obvious in their coverage of this report. The article ends: “Her bottom line: the case against Mr. Zelaya was rooted in constitutional and statutory law. His removal from the country was not.” They are leaving their readers with the wrong impression. The distinction is that the removal of president Zelaya from office was legal, but the removal of citizen Zelaya from Honduras was not.

Related in DN.

Ingen kupp i Honduras säger expert i USAs kongress

En juridisk expert vid USAs kongressbibliotek, Norma C. Gutiérrez, har studerat händelseförloppet kring avsättandet av president Manuel Zelaya, och lagarna i Honduras, och funnit att det gick lagligt till. Det var alltså inte en statskupp. Här är rapporten, rykande färsk.

Den avgörande punkten formuleras såhär: “Available sources indicate that the judicial and legislative branches applied constitutional and statutory law in the case against President Zelaya in a manner that was judged by the Honduran authorities from both branches of the government to be in accordance with the Honduran legal system.” I översättning, “Tillgängligt källmaterial visar att de rättsskipande och lagstiftande statsmakterna tillämpade grundlagen och andra lagar i fallet med president Zelaya på ett sätt som de honduranska myndigheterna från bägge statsmakterna bedömde vara i enlighet med det honduranska juridiska systemet.” Eller i klartext, det var ingen statskupp.

Det skall påpekas att medan det var lagligt att avsätta president Zelaya så var det naturligtvis olagligt att landsförvisa medborgaren Zelaya.

En randanmärkning, bara: Det dekret PCM-19-2009 som nämns på sidan 3 är daterat 25 juni, inte 26 maj. Här är det, skannat.

Erik de la Riguera i DN fortsätter dock skamlöst att kalla det en kupp utan att så mycket som med ett ord nämna gårdagens stora händelse för alla som följer Honduras på nära håll: Rapporten. Att han har grumliga värderingar framgår också av vad han skriver om Chávez, ‘Även i Honduras … förväxlas denna nya variant av demokratisk socialism ofta med ”kommunism”’. Han underlåter att upplysa läsarna att “demokratisk socilism” är kod för att avskaffa den konstitutionella demokratin och dess institutioner till förmån för envälde och gatans makt, och att Chávez nationaliserar hej vilt och stänger media som är regimkritiska. Flamman har skrivit i positiva ordalag om denna plan vars slutmål är i allt utom namnet samma som läget på Kuba nu.

Om Honduras i SvD

Stor demonstration mot Zelaya i Tegus

En stor demonstration mot Zelaya hölls idag i Tegucigalpa, Honduras huvudstad. Under parollen “Ja till självbestämmande, nej till inblandning” samlades 20.000 honduraner framför FN-byggnaden, i en manifestation organiserad av Union Civica Democratica. Budskapet var att omvärlden ska lämna Honduras att sköta sina egna inre angelägneheter själva, enligt sina egna lagar, med sina egna demokratiska institutioner.

På den handskrivna skylten står det "From Honduras to the World, we don't want Zelaya back"
På den handskrivna skylten står det "From Honduras to the World, we don't want Zelaya back"

En delegation från OAS är på väg till landet, och EUs ambassadörer kommer att återvända.

Obekräftade rykten i huvudstaden säger att det var USA som flög in Zelaya med en militärhelikopter från Guatemala till Palmerola-basen, och att en affärsman gav honom skjuts i sin skottsäkra bil till Brasiliens ambassad. Det uppges vidare att det var en nära släktning till ägaren av tidningen El Tiempo som gjorde detta. Chavez säger däremot att färden helt gick till lands. Uppdatering 2009-09-29: Uppgifter i den spanska tidningen La Nacion att Yani Rosenthal (vars far Jaime äger El Tiempo, se nedan) var inblandad har tillbakavisats från flera håll. Underrättelsetjänsten skall enligt uppgift veta vilken sampedransk affärsman det var som lånade ut sin skottsäkra bil, men det var inte någon av dessa, och ingen annan heller som varit inblandad i politik.

Att en länk till El Tiempo pekas ut kan bero på ont blod. Tidningen har gjort sig känd som varande mot strömmen i Honduras, genom att kalla maktskiftet för “statskupp” och upprepa obekräftade uppgifter om övergrepp och dylikt från den så kallade motståndsrörelsen. Här är en typisk, kraftigt vinklad artikel i vilken grova lögner från Zelaya får stå helt oemotsagda.

Det sägs också att denne tidningsägare hade anledning att vilja ha Zelaya tillbaka, eftersom han blivit utlovad posten som ordförande i grundlagsförsamlingen, vilket naturligtvis skulle ha gett honom enastående befogenheter.

Brasilien bryter mot folkrätten, Zelaya fast

Som vanligt var det en lärorik show på Miami-programmet A Mano Limpia, från America TV, ikväll. En lång telefonintervju med Roberto Micheletti följdes av en studiodebatt. Den som kan spanska kan se programmet online om 24 timmar.

Det intressantaste för mig var uttalandena av den chilenska fd ambassadören om att Brasilien bryter mot flera internationella konventioner när man tillåter att Zelaya gör uttalanden från deras ambassad i Honduras. Dels intervjuer inifrån (vilka även visades på programmet), men långt värre var förstås att man tillät Zelaya att hetsa upp en folkmassa på ca 5000 personer från ambassadens tak via megafon.

Denna upphetsade pöbel gick sedan bärsärkagång på bilar, affärer och privata bostäder runt ambassaden, innan ordningsmakten satte stopp för vandalismen. En eller möjligen två personer ur pöbeln fick sätta livet till.

Micheletti hade tidigare varnat att Zelaya skulle hållas ansvarig för vad som hände, men sanningen är att Brasilien rent folkrättsligt är minst lika ansvarigt. En gäst från Brasilien sa att utrikesdepartementet i Brasilia inte längre är i kontroll över utrikespolitiken, utan en i presidentpalatset, en personlig vän till Hugo Chávez i Venezuela.

Det har föreslagits tidigare att Zelaya skulle kunna lämna Honduras igen under ett så kallat “salvoconducto”, alltså fri lejd. Problemet med detta, påpekade ambassadören, är att Brasilien då måste be Honduras godkänna dokumentet, vilket innebär att man implicit erkänner regimen. Detta sätter Brasilien och Zelaya i en rävsax – de har ingen annan väg ut, det finns inget annat “end game”, än att erkänna regimen. Eller besegra den militärt.

En honduransk gäst förklarade att den så kallade moståndsrörelsen till största delen består av ungdomar och ligamedlemmar som får betalt för att gå ut och göra skadegörelse. Denna fortsatte idag med affärer, banker, med mera totalt sönderslagna, plundrade och vandaliserade i Tegucigalpa. En kortvarig kalabalik utbröt även i San Pedro Sula, men i resten av landet är läget helt under kontroll, enligt Micheletti. Gårdagens honduranska gäst hade samma sak att säga i frågan: En stor del av de som är på gatorna är ligamedlemmar, “maras”, enligt vad hon själv observerat på plats.

Att Micheletti skulle vilja mörda Zelaya, som den senare påstått, avfärdade den förra som helt absurt.

Uppdatering 2009-09-26 09:08 ET: FNs säkerhetsråd har manat Honduras att “sluta med trakasserierna” utan att säga ett ord om det faktum att Zelaya manade till uppror och högförräderi mot Honduras från taket av den brasilianska ambassaden, vilket är ett flagrant brott mot folkrätten. Det som började som en honduransk inre angelägenhet har växt i styrka till något som riskerar att sätta hela världen i brand, och att göra FN irrelevant; ja, värre, det verkar som om FN orsakar snarare än hindrar denna konflikt.

Förslag i Honduras skulle ge Zelaya-supportrar mer chanser i valet

En kongressledamot från det nationalistiska partiet PN, Rodolfo Irias, har föreslaget att en oberoende presidentkandidat, Carlos Reyes, skulle få nominera personer i kommunalvalen. Detta är egentligen olagligt eftersom det i princip skapar ett nytt parti, men motivet är för att ge maximal chans för deltagande för de som vill ha Zelaya tillbaka. Reyes tillhör dem, men däremot inte PN.

Liberalernas kandidat Elvin Santos tror däremot att förslaget enbart syftar till att ytterligare försämra hans chanser, genom att splittra det liberala partiet.