Tag Archives: Micheletti

Honduras – the World, 1-0

After seven months of hardship, Honduras can today consider itself the victor in the drawn out struggle for the world to recognize its right to depose an omnipotent president.

This is the day the interim president gave his final speech to the nation from that position. He thanked the people, all the people, for the help they had given him, and he expressed profound gratitude for the opportunity destiny had given him to serve his fatherland in these the most arduous of times.

This is also the day that it was revealed that BCIE, Banco Centroamericano de Integración Económica, on January 18 decided to resume normal operations with Honduras again. Honduras is a partner in the bank and has sued it for breach of contract, since it for purely political reasons stopped making payments.

Also the Central American trade agreement with the European Union is back on track today, with Honduras included. It is expected to be signed in May.

As for the future of the deposed president, Zelaya, he has today decided conditionally to accept the free passage to the Dominican Republic that president-elect Porfirio Lobo has promised to issue on January 27, the day he takes office. There may also be legal problems due to the arrest warrants issued for him – including international ones. Logically, if Zelaya accepts the free passage he recognizes that Lobo was elected president of Honduras in a legitimate election (which he hasn’t done yet), which means that he also has to accept the validity of the arrest warrants from the Republic of Honduras. There are still some knots to untie. The easiest would be if Zelaya just walked out and faced his prosecutors like a man.

However, those are details now. The main thing is that Honduras democratic institutions saved the rule of law, enforced the separation of powers, and – when the entire world turned on them – stood up for what they knew was right, and won.

This is perhaps a first. History is full of countries that have had their democracy destroyed, from ancient tyrants to present-day chavism. Every time one wonders, why didn’t they stop it? Why didn’t they do this, or that? Why not?

Well, Honduras did to this and that. They had the right on their side, and executed it under extreme pressure, against an opponent that was acting fast. They had no time to plan; in fact, they barely had time to act. Most of all, they had no time to spin it for the media.

Their opponent had, though. He was well prepared for virtually all eventualities. Which forced the Hondurans to take some extreme and unexpected measures. Call it “pajamas diplomacy” if you like. Although in reality Zelaya was of course allowed to get dressed before they flew him to Costa Rica.

This left the impression of a military coup. Due to the circumstances, the country was already full of media ready to spread the story. Result: Instant saturation of the global airwaves with the spin that a military coup had taken place, while in reality they had prevented an autogolpe.

So now we know “why not”. It is very, very hard.

But they did it, and for that, the little country on the Central American isthmus, the former “banana republic” of Honduras will for ever be inscribed in the History of Democracy.

And so will president Roberto Micheletti Bain, and his last speech.


As a personal note, it has been an astonishingly interesting time to have had the privilege to be able to follow closely the fight of this government to preserve their nation’s freedom and democracy. I want to sincerely thank all those who have helped me with information, because it is they who have made it possible for me to get beyond the clichés. ¡Viva Honduras!

2010-01-22 11:40, corrected to Dominican Republic as the country accepting Zelaya.

Honduras Accuses OAS for Coup d’État

Honduras president Micheletti today accused Insulza, president of the Organization for American States (OAS), for being an accomplice in Zelaya’s failed coup d’état in Honduras June 28 last year.

The interview is published in the Tegucigalpa newspaper El Heraldo. When Zelaya, then president of Honduras, was preparing to hold a referendum that had been declared illegal by the Supreme Court, Insulza nonetheless sent official election observers, in open spite of the democratic institutions of Honduras. As then president of the Congress, Micheletti tried to talk some sense into Insulza, questioning how OAS (known as OEA in Spanish) could support an unconstitutional act by the president of Honduras, but the Chilean was unreasonable.

“I hold [Insulza] responsible for what happened in the country,” said Micheletti.

On the follow-up question “Was Insulza an accomplice to Zelaya?”, he replied, “He was an accomplice, he became an accomplice, and he remains an accomplice.” On an earlier question he had responded that “[Zelaya] was trying to do a coup d’état” (estaba tratando de dar un golpe de Estado).

The irony is that the purpose of OAS is to defend democracy, and here they were supporting a coup d’état.

Take a deep breath and think about it.

The interviewer continued, “How would the country be today if the intervention on June 28 had not taken place?”

“We would have had a dictator, a bunch of people taking away people’s rights and properties,” replied Micheletti. From a European perspective it might seem that this statement would need support, but from a Latin American perspective, all the support required can be found in the actual developments of the other countries where the same chain of events has taken place: Venezuela, Bolivia, Ecuador. Just the other day there was news from Chávez that he is expropriating a large chain of supermarkets because he doesn’t like their prices. All the tracks go in one direction.

“Are you convinced of this, Mr President?” continued the reporter.

“-Without a moment of doubt I respond: I am totally convinced, totally convinced.”

He recounts earlier in the interview how on 5 different occasions a number of people, including U.S. ambassador Llorens, tried to convince Zelaya not to go ahead with the illegal referendum, but to no avail. Micheletti interprets this to mean that Zelaya had made a promise, a commitment [to Chávez], that he couldn’t break no matter how illegal it was.

In that connection Llorens said that the U.S. would not recognize Honduras if they deposed Zelaya. This swayed some members of congress, whom Micheletti refers to as “cowards” rather than by name.

However, Zelaya’s acts grew increasingly criminal in the following days, and the decisions were taken at haste. What happened was not planned, it was an emergency decision to save democracy, he recounts.

After taking office Micheletti started calling people to set up a government. Although he warned them that their government would not be recognized by the world, not a single person turned down his request. As he puts it, he found himself surrounded by people who were prepared for a fight against wind and tide, “contra viento y marea”.

PS. Is it too far-fetched to suspect that Obama has withdrawn U.S. visas from leading personalities in Honduras just to prevent them from coming here and giving interviews, thus revealing what actually happened?

Honduras tar avsked av Micheletti

Vid en ceremoni idag på Demokratitorget, utanför presidentpalatset, tog ungefär fem tusen huvudstadsbor klädda i vitt avsked av interimspresidenten Roberto Micheletti. Vid slutet av talet tog denna av sig kavaj och slips och sa att “den 27 januari när jag lämnar presidentposten blir jag ytterligare en vitskjorta”, som de som stött hans kamp för att rädda grundlagen kom att kallas redan före Zelayas försök till statskupp, “och fortsätter att kämpa för vårt lands frihet.”

Han tackade de som hade hjälpt honom, från Honduras folk, via ministrarna, till fd presidenterna Rafael Callejas och Richardo Maduro (vilka faktiskt är från det andra partiet).

Utan ironi tackade han världen som hade lämnat Honduras ensamma i 7 månader, för detta hade “enat folket”, och som han sa, “här bör vi aldrig mer ha klasskillnader, och regeringen har en skyldighet att ta hand om landets problem, att se till att det stora flertalet har jobb, speciellt ungdomarna.”

Micheletti tackade också honduranerna för att “inte ha fallit på knä för någon, bara för Gud.” Mötet hade arrangerats av UCD, en paraplyorganisation för ett trettiotal olika organisationer från alla segment av samhället, som bildades för att väcka opinion mot Zelayas maktmissbruk.

Den största spanskspråkiga nyhetsbyrån i världen, EFE, beskriver händelsen med journalistisk integritet. Detsamma gäller de flesta tidningar och websidor jag sett hittills, då det endast gått några timmar. Det verkar som om de flesta journalister verkar ha fått klart för sig att Micheletti kom till makten med stöd av både lagen och folket, och att majoriteten av hans landsmän stödjer landets demokratiska institutioner.

I skarp kontrast har den franska nyhetsbyrån AFP en grovt vinklad propagandaartikel, i vilken antalet människor uppskattas till “hundratals” istället för “tusentals”, arrangören kallas för “pro-kuppmakare”, och den största delen av artikeln upptas av uttalanden av personer som stödde Zelayas försök till statskupp den 28 juni. Till och rena rena lögner från dessa personer framförs utan kommentar, till exempel påståendet att Micheletti skulla ha fått immunitet. AFP går långt förbi till och med Zelayas anhängare i honduransk press i sin vinkling.

President Micheletti receives tributes

The outgoing Honduran president Roberto Micheletti, whose government no country in the world is recognizing officially, is receiving honors during his last few weeks in office. Private sector organizations in both the capital, Tegucigalpa, and in the industrial center in northern Honduras, San Pedro Sula, have paid their tributes at well-attended events. He has even been called the first national hero of this century, comparing him to icons such as Fransisco Morazan and Lempira.

At an event in San Pedro Sula Friday there were over a thousand persons present. Various private sector leaders praised the president – whose home town is within communing distance of the city – for his steadfastness in defending his country against unjustified pressure and under a situation of extreme economic hardship.

It is worth recalling that before June 28, the deposed president and his accomplices plundered the coffins of the nation, and after June 28 the international community cut off all aid and all credits – and for a while even trade. At the same time, there were calls abroad for freezing the funds of Honduran companies and citizens. The private sector decided it was much safer to keep the money in their home country, and make it work for the government. This is a fundamental change, and I don’t think people outside Honduras have yet understood the full implications of this change of mentality. What has hampered development most of all is the lack of capital, because profits are being drained. The international community may have done Honduras a favour in disguise, and this is actually a rather common sentiment.

Every crisis brings opportunities, and Honduras may never have had a better opportunity.

President Roberto Micheletti received a statue showing him defending the nation while sticking to the Constitution.
President Roberto Micheletti received a statue showing him defending the nation while sticking to the Constitution.

During the event in San Pedro Sula, Micheletti was given a statue showing him with one hand defending the nation, and with the other pointing to the Constitution – a document that he himself participated in creating as a member of the Constitutional Assembly.

Roberto Micheletti
Roberto Micheletti some 30 years ago.

The displays of affection for Micheletti go well beyond the ordinary for an outgoing president. Record numbers of citizens want to have their photos taken with him at every opportunity that is given. Nobody is accusing him of corruption, which is in itself quite remarkable. It is too early to tell if he will be seen as a national hero centuries from now, but quite a few seem to believe so today.

PS. At the event they played a folklore dance tune from Brus Laguna, Gracias a Dios, Mosquitia, eastern Honduras, that has come to be associated with this presidency, Tap-Zap. The words are not translatable, as the language spoken there is a mixture of a number of languages from three continents.

Micheletti tackar “modiga kvinnor” för att ha räddat Honduras

Igår kväll dekorerade Honduras nationalkongress den avgående interimspresidenten Roberto Micheletti med “Grado de Gran Cruz Extraordinaria Placa de Oro” (ungefär ‘extraordinära stora korset med guldbård’), för hans insatser för landet under de cirka 7 månader han tjänstgjort som statschef. Presidenten kom åtföljd av regeringen och militärstaben, under ett stort säkerhetspådrag, vilket säkert betingats av uppgifter att Venezuelas president Hugo Chávez utlovat en miljon amerikanska dollar till den som mördar Micheletti. I början av perioden rörde han sig fritt utan speciella säkerhetsdetaljer.

I sitt tal tackade Micheletti militären, polisen, och Unión Civica Democrática (UCD). Att militären och polisen får speciella tack är inte svårt att förstå; de har många gånger fått utstå svåra provokationer från militanta demonstranter utan att tappa lugnet, till och med blivit beskjutna. Demonstranternas strategi har varit att provocera fram en reaktion från ordningsmakten för att sedan bara publicera bilderna på reaktionen, inte provokationen, men tack vare militärens disciplin lyckades det inte, något som observerats av ett flertal insatta från andra Latinamerikanska länder.

Om UCD (den ‘civila demokratiska unionen’) sa han att det är en grupp “modiga kvinnor” vars auktioner lyckades väcka fosterlandskärleken hos politikerna. UCD bildades då Zelaya var president för att med hjälp av bland annat massdemonstrationer få politikerna att reagera på Zelayas myndighetsmissbruk och övergrepp på grundlagen. Dessa massauktioner under några månader fick politikerna att förstå att de hade folkets stöd om de stod upp mot den då ännu populäre presidenten.

När kongressen i denna veckan beslöt att inte ta upp frågan om amnesti för Zelaya (eller andra) så var det också på uppmaning av UCD. Honduras har en förhållandevis liten andel kvinnor i politiken, men de som finns har ett förhållandevis stort inflytande, och genom UCD har kvinnor visat sig ha ett reellt inflytande som går långt utöver det formella. I ett relativt patriarkaliskt land som Honduras är det kanske inte så smickrande att påpeka det, men på svenska kan det sägas rent ut: Kärntruppen bakom Micheletti har till stor del bestått av kvinnor. Kunniga, välutbildade, erfarna och analytiskt begåvade kvinnor.

Micheletti rekommenderade också kongressen att utlysa en folkomröstning om frågan om politisk amnesti. Han sade sig ha full förståelse för de grupper, både UCD och “resistencian” som motsatt sig Zelayas avsättning, som inte vill ha amnesti därför att det medför straffrihet för de som bröt mot lagen. “Det är ett ämne som gör att många känner sig besvärade, för ingen vill mer i detta land att det finns immunitet för någon som helst form av korruption”, sa han.

Kongressen beslöt att bordlägga ärendet tills nästa kongress har tillträtt, alltså den som valdes den 27 november. Detta betraktades av åklagarämbetet som ett vist beslut.

Amnestin har begärts av den tillträdande presidenten. Hans parti kommer att ha majoritet i den nya kongressen. Michelettis råd är dock mycket vist, dels därför att genom en folkomröstning undviker kongressen att tvingas att välja mellan vad deras president vill att de gör, och vad deras väljare vill att de gör, dels därför att ingen efteråt kan anklaga någon för att bedriva politik om amnesti. Det blir folket självt som fattar beslutet i sann demokratisk anda.

Media: El Heraldo om utmärkelse, El Heraldo om folkomröstning.

Honduras – vad som egentligen hände

Det har varit så mycket felaktig information i media om krisen i Honduras så det kan vara på sin plats att ännu en gång sammanfatta utvecklingen.

Manuel Zelaya valdes till president för 4 år sedan. Honduras grundlag tillåter inte presidenten att väljas om, och det är förbjudet att på något sätt försöka avlägsna det förbudet. Det oaktat utlyste Zelaya i mars 2009 en folkomröstning om frågan, i ett försök att kringgå förbudet. Åklagaren tog fallet till domstol, och domstolen förbjöd alla i Honduras att på något sätt medarbeta i omröstningen i väntan på slutligt avgörande av saken (detta kom i höstas, varvid domstolen dömde att omröstningen var grundlagsvidrig).

Zelaya lät sig emellertid inte stoppas av högsta domstolens uttryckliga förbud, utan drev oförtrutet planerna vidare. Hela regeringen lade allting annat åt sidan. Valsedlarna trycktes utomlands.

Många saker hände sedan i snabb takt under den 25 till 29 juni, 2009.

När valsedlarna kom till Honduras via ett militärt flygfält, vägrade militären att lämna ut dem, med hänvisning till högsta domstolens beslut. Zelaya avskedade då chefen för militärstaben, general Vasquez, varefter cheferna för de respektive vapengrenarna omedelbart sade upp sig i protest. Högsta domstolen ingrep och förklarade avskedandet olagligt, och att militärerna kvarstod på sina respektive poster med fulla befogenheter.

Zelaya tågade samtidigt i spetsen för en stor folkskara till flygbasen för att handgripligen ta valsedlarna från militären, i vars vård högsta domstolen hade lämnat dem. Juriskt sett tog alltså presidenten med våld material som högsta domstolen hade beslagtagit.

Den 25 juni väckte riksåklagaren åtal mot presidenten i högsta domstolen, och den 26 juni utfärdade högsta domstolen en häktningsorder för presidenten till militären. Så långt gick allt helt korrekt tillväga enligt grundlagen. Men då militären den 28 juni i gryningen arresterade presidenten så begicks minst ett fel: Zelaya flögs till Costa Rica, istället för att sättas i fängelse.

Att ingripandet kom just den 28 juni i gryningen var för att folkomröstningen var planerad till den dagen, och underrättelsetjänsten befarade (enligt obekräftade uppgifter, naturligtvis) att Zelaya planerade genomföra en statskupp, en så kallad “autogolpe”, inom 24 timmar, under förevändning av (det förfalskade) resultatet av folkomröstningen.

Militären befarade att det var förenat med en stor risk för rikets säkerhet att sätta presidenten i fängelse. Exakt vad de baserade sitt beslut på vet jag naturligtvis inte, men rykten säger att de var oroliga för att landets fiender redan hade planer förberedda för att frita honom. Inom några dagar hade mycket riktigt uppåt hundra beväpnade utländska infiltratörer, som av allt att döma verkade för främmande makt, arresterats, enligt tidningsuppgifter. Generalerna bröt därför medvetet mot domstolens order att bura in presidenten så att han kunde ställas inför rätta, baserat på principen om nationellt nödvärn.

Den folkvalda kongressen sammanträdde samma dag, avsatte Zelaya, och valde en interimspresident att efterträda honom enligt grundlagen. Det finns en successionsordning som börjar med vicepresidenten, och slutar med kongressens talman och högsta domstolens ordförande. Dock hade alla personer före kongressens talman avgått redan tidigare, varför denne, Roberto Micheletti, svors in som president. Detta beslut, liksom beslutet att avsätta Zelaya, bekräftades i början av december i en ny omröstning i kongressen, med siffrorna 111 – 14.

Den 29 november hölls ordinarie val till presidentämbetet, varvid Porfirio Lobo Sosa valdes till ny president att tillträda den 27 januari i år.

Åklagarämbetet har under en längre tid utrett militärens agerande den 28 juni, och igår väcktes talan mot 6 ledande militärer i högsta domstolen. Åtalet gäller framför allt maktmissbruk i samband med exekveringen av arresteringsordern för Zelaya, och syftar vad jag kan förstå dels på att de landsförvisade en medborgare i strid med grundlagen, dels att de lät en efterlyst misstänkt brottsling undkomma rättvisan genom att låta honom lämna landet. Åklagaren har begärt att domstolen skall ta ställning till begäran inom 3 dagar. (De tog fallet den 7 januari, och utsåg domstolens ordförande Rivas till att handlägga det.)

Därmed har åtal nu väckts mot alla huvudaktörer som bröt mot lagen under de intensiva dagarna från den 25 till 28 juni, 2009. Dock, till skillnad från militärerna vilka förklarar sig villiga att möta rättvisan, har inte fd president Zelaya någon som helst avsikt att stå till svars för sina gärningar. Han har öppet hånat domstol och kongress sedan i våras förra året, och sitter nu på Brasiliens fd ambassad i Tegucigalpa. Han kan inte lämna den utan att bli arresterad – han har hela 18 åtalspunkter på 2 separata häktningsordrar att vänta.

Dock, eftersom Brasilien inte erkänner Honduras statschef så måste de antingen lämna ambassaden eller ändra sig, så de har gjort klart för Zelaya att han måste ut senaste den 27 januari – den dag då Lobo svärs in som president och Zelayas tid ändå skulle ha gått ut. Om inte amnesti beviljas innan dess, eller han accepterar politisk asyl i ett land utanför Centralamerika, så går han direkt från den fd ambassaden till fängelse. Det är bland annat därför USA nu insisterar på amnesti, något som kongressen skall börja debattera på måndag.

Amnestin kommer dock helt klart inte att omfatta vanlig kriminalitet som korruption, så oavsett eventuell amnesti för politiska brott så blir Zelaya ändå arresterad för korruption. En intressant vinkel är att om politisk amnesti beviljas, så kan han ju sedan inte söka och få politisk asyl utomlands. Vilket betyder att möjligheterna att döma honom för korruption kanske ökar om amnestin beviljas. Undrar om han tänkt på det?

Media: SvD, DN, Sydsvenskan, GP.

Micheletti gets key democratic recognition

At a press conference in Tegucigalpa this evening, the Dutchman Hans Van Baalen, member of the European Parliament, announced that the Liberal International congress two weeks ago had elected the Honduran president Roberto Micheletti as one of its vice presidents. The selection was motivated by the brave and corageous way in which Micheletti has defended democracy in Honduras, and the importance of the work of Micheletti in defending liberal democracy in all of Latin America.

Avtal undertecknat i Honduras: Krisen över!

Uppdatering 13:15 ET: Jag har nu pratat med presstalesmannen för president Micheletti för att få klarhet på vissa punkter. Zelaya hade ännu inte undertecknat överenskommelsen för en kvart sedan, de väntade just på att förhandlarna skulle komma ut från ett möte.

Micheletti-regeringen är mycket nöjd med att överenskommelsen är klar, fastän det var de som gjorde den avgörande eftergiften igår kväll. La Gringa skrev på sin Blogicito att det förekom starka påtryckningar från USAs vice utrikesminister Shannon mot Micheletti. Detta tillbakavisas dock bestämt av den senares presstalesman. Tvärtom skulle Shannon ha varit mycket artig, och till och med ambassadör Hugo Llorens skulle ha använt den diplomatiska titeln som tillkommer en statschef då han tilltalade Micheletti. Detta fäste den senare stort avseende vid, och det kan ha fått honom att våga ta steget att överlåta åt kongressen att besluta om Zelayas eventuella återinsättande.

Ursprunglig text 11:38 ET: I natt undertecknade delegationerna för Micheletti och Zelaya en överenskommelse i den så kallade Guaymuras-dialogen. Avtalet innehåller följande punkter, vilka lästes upp av fd ordföranden i högsta domstolen, Vilma Morales:

  1. Tillsättandet av en samlingsregering.
  2. Ingen politisk amnesti skall ges, men åtal skall skjutas upp tills vidare.
  3. Ingen konstituerande grundlagsförsamling får hållas, och de paragrafer som är oföränderliga skall så förbli.
  4. Fullt stöd för den pågående valprocessen och maktskiftet därefter.
  5. Kommandot över militären överförs till valmyndigheten.
  6. En kommission tillsätts vars uppgift det är att verifiera efterlevnaden av detta avtal.
  7. En sanningskommission skapas för att utreda händelseförloppet före, under och efter händelserna den 28 juni 2009.
  8. Avtalsparterna är eniga om att be det internationella samfundet att normalisera relationerna med Honduras.
  9. Parterna är eniga om att stödja ett förslag som leder till en omröstning i nationalkongressen, baserat på ett dessförinnan utfärdat utlåtande från högsta domstolen, om att återinsätta den exekutiva statsmakten från före den 28 juni i sin helhet.

Den sista punkten är alltså den om Zelayas återinsättande. Avtalen innebär således att högsta domstolen först ger sin syn på saken, varefter kongressen röstar om Zelaya och hela hans regering skall återinsättas eller ej.

Rent formellt så kan naturligtvis ingen i denna dialog tala om för högsta domstolen eller kongressen vad de skall göra, så detta är bara rådgivande för de statsmakterna. Med tanke på att bägge var med på att avsätta Zelaya så är det inte mycket som talar för att han kommer att återinsättas, i all synnerhet inte som hans mandatperiod ändå sjunger på absolut sista versen. Enligt grundlagen skulle han redan ha fått ge upp en av rollerna, nämligen den som ÖB (vilket återspeglas i punkt 5, en redundant punkt eftersom det är givet av grundlagen).

Avtalet kommer att leda till att omvärlden normaliserar förbindelserna med Honduras, för det finns nu absolut ingenting kvar som motiverar en tuff inställning. Skulle något land hålla inne erkännandet så betyder det bara att det landet ställer sig helt utanför normala demokratiska principer.

Medan Zelayas delegat Carlos Eduardo Reina sa att “Zelayas återinsättande är omedelbart förestående” så sa Michelettis förhandlare Aruro Corrales att de hade gått med på Zelayasidans krav att kongressen och inte domstolen skulle avgöra frågan för att få ett slut på krisen.

Därmed är krisen över, under förutsättning att Zelayas anhängare inte bryter med honom och fortsätter den revolutionära kampen på egen hand.

En faktor som kan ha fått Micheletti att backa är de tre mord på kort tid som drabbat hans familj och närstående, och som påstås vara politiska. Vanligtvis välunderrättade källor, som det brukar heta, försäkrar dock eder rapportör att demokratianhängare kan fortsätta sova lugnt, och folket kan fortsätta lita på sina valda representanter.

Media: DN, SvD. Den senare tidningen lär dock få anledning äta upp sin rubrik inom kort.

Turism

Det finns mycket fina turistmål i Honduras, inklusive korallrevsdykning på Bay Islands (Roatán, Útila), mayastaden Copán, och ekoturism i världens näst största orörda regnskog i östra Honduras. Men turismen har dalat katastrofalt till följd av USAs och andra länders resevarningar. Själv tror jag mer på vänner i landet som säger att det inte finns någon anledning att hålla sig borta, så härom dagen köpte jag en biljett dit till mycket fördelaktigt pris. Jag skall försöka hålla bloggen uppdaterad då jag är i Honduras, så om du tittar in då och då får du se hur det lyckas.

Dokument från president Roberto Micheletti

Här finns en kopia av president Michelettis tal, och ett uttalande från förhandlingsdelegationen, på spanska.

Micheletti inte längre ÖB

Honduras har idag en månad kvar till valet. Med anledning av det överför president Micheletti nu det yttersta befälet för militären såväl som polisen till TSE, valmyndigheten, skriver El Heraldo.

Detta görs enligt grundlagen, men innebär naturligtvis samtidigt att ingen längre kan hävda att Micheletti håller sig kvar vid makten med våld. Det har nämligen Honduras fiender, under ledning av Venezuelas president Hugo Chavez och hans Quisling, Manuel Zelaya, envist hävdat från det den senare arresterades på order av högsta domstolen den 28 juni, för att få slut på det kuppförsök som Zelaya påbörjade den 25 juni.

Vad valkampanjen anbelangar så leder nationalistpartiets kandidat “Pepe” Lobo med några procent över liberalernas Elvin Santos, partivän med Micheletti och Zelaya.

När det gäller Honduras säkerhet så har landet nu dragit Brasilien inför Internationella Domstolen i Haag för att ha tillåtit Zelaya att mana till uppror från dess ambassad i Tegucigalpa. Micheletti utesluter inte att Honduras kommer att kräva Brasilien på skadestånd.