Tag Archives: Lobo

Pepe met by protests in Honduras

The president-elect of Honduras, Porfirio “Pepe” Lobo, has got an earful after his surprise stunt to sign an agreement with the Dominican president, Leonel Fernandez. The network organization UCD, Union Civica Democratica, issued a statement yesterday listing numerous reasons for its illegality (La Gringa’s Blogicito has an English translation). Even abroad it has been criticized, such as in this Guatemalan editorial. Basically it appears to have no legal value, and the democratic institutions in Honduras are not recognizing it. In fact, the attorney general is threatening to prosecute any person who signs an illegal document giving free passage for Zelaya.

It has also struck a very sore nerve in Honduras. Under Micheletti people had started to relax, to feel safe again after the turmoil under Zelaya. However, this action by Pepe has made everyone I know there very nervous. Once again, they put their faith in the checks and balances, since they don’t trust the president. -And he hasn’t even taken office yet! I don’t think I have ever seen a worse start of a new presidency.

The interim president Roberto Micheletti declared yesterday that he would withdraw to leave the public room entirely for the new president. Not so fast, says the ombudsman for human rights, Ramon Custodio.* As the sitting president, Micheletti has an obligation under the constitution to hand off to the new Congress at their inaugural session on Monday, January 25th, he points out. If some congressmen object they are free to walk out, but the constitution must be followed to the letter, he insists.

Also yesterday, the case started for real against the military leadership (for having allowed Zelaya to leave the country, instead of holding him on the arrest warrant they had been issued). Until late at night the prosecutor and defense were in session with the Supreme Court, but the defendants were not required to appear. The verdict will be given on Tuesday, possibly in an oral and public statement. It may be one of those times when it is worth tuning in to Honduran TV online.

Finally, there are rumbles in the blogosphere about U.S. diplomats being at risk for scrutiny by the Congress, as soon as the Republicans manage to regain control over at least one chamber. The midterm elections are on November 2. It seems inevitable that the Obama administration will be accused of supporting a coup d’état, from both left and right, both Zelaya’s “autogolpe” and Congress’s “antigolpe”. From a politico point of view it would seem a no-brainer that they should come clean now, when all attention is on Haiti; confess the mistakes, take the consequences, side with their friends and not their enemies, and put this behind them before it becomes an election issue.

*The attitude of the ombudsman would be worthy of an honorable Swedish civil servant, and it might be a relevant observation, since his institution has received aid from Sweden in the areas of Democracy and Human Rights the last few years.

Pepe Lobo is walking on thin ice in Honduras

The president-elect in Honduras, Porfirio “Pepe” Lobo, who will take office on January 27, is already skating on thin ice. In an interview with El Heraldo he is encouraging the interim president Roberto Micheletti to resign, and he is saying that he supports a political amnesty.

As can be seen from the comments online, neither of the positions sit well with those who elected him.

The reason Lobo, which means ‘wolf’, takes these positions is international pressure pure and simple. He has got an earful from abroad that if he does not do as he is being told, his government will not be recognized. And so he is complying, even if it means enraging his constituency – many of whom in the comments are making not so subtle remarks of him needing a size balls more similar to what Micheletti has.

Regardless if he is being coy and referring to amnesty for Zelaya, it does not help him. The deposed president Zelaya is very unpopular for the corruption, drug connections, and moral decline (the militaries who came to arrest him allegedly found him in bed not with his wife, but with one of his cabinet members). Most Hondurans want him to face justice, not amnesty. And if Lobo is referring to amnesty for Micheletti, that is even worse, since the majority do not consider that he did anything wrong in the first place.

Pepe is seen as insulting the nation if he suggests that those who deposed Zelaya would need amnesty.

Porfirio Lobo would be well advised to distinguish between legal and political matters, and not get involved at all, not a word, with legal matters.

The next time foreign dignitaries, like Kelly who came to Honduras today, brings up the issue of amnesty and resignation, Pepe should tell him that “Honduras has a constitution and according to the constitution it is the Supreme Court of Justice that settles legal matters. The issue of who is the legitimate president is a legal matter and thus above my pay grade.”

Then he should change subject and for instance ask the American how come they haven’t been able to create a universal health insurance system yet, even though their Congress has been trying every year since the Great Depression. Take that.

Valkampanjen i Honduras startar idag

Den 29 november är det allmänna val i Honduras, till presidentämbetet såväl som till nationalkongressen. Idag börjar valkampanjen. Det finns sex kandidater, varav de viktigaste är Elvin Santos från det liberala partiet, och Porfirio Lobo från det nationella partiet. De övriga är Felicito Avila från kristdemokraterna, Bernard Martindez från socialdemokraterna, Cesar Ham från vänsterpartiet UD, och Carlos H. Reyes, oberoende.

Förra valet vann det liberala partiets presidentkandidat Manuel Zelaya, efter att ha besegrat Roberto Micheletti i primärvalen. Som vicepresident valde han Elvin Santos, nu 46 år gammal. I maj i år avgick Santos som vicepresident för att kunna ställa upp i årets val till president. Hade han inte avgått skulle han ha blivit utsedd till president den 28 juni då Zelaya avsattes, men i så fall hade han inte kunna bli omvald eftersom ingen som har varit president kan bli president eller vicepresident igen. Många i Honduras beklagar nu den regeln, eftersom de gärna skulle se att Micheletti kunde sitta kvar längre.

Santos går till val på att införa allmän sjukvård, fixa fler jobb och förbättra den allmänna säkerheten i landet. Brottsligheten är en av de högsta i världen, vilket gör att vanliga människors bostäder ser ut som fängelser medan brottslingarna går fria på gatorna, som han uttryckte det i våras.

Men på en punkt balanserar han på slak lina, nämligen synen på vad som hände den 28 juni. I en artikel i La Prensa deklarerar han sitt kraftfulla stöd för San José-överenskommelsen. En av Oscar Arias punkter är att Zelaya skall återinsättas som president, men just på den punkten är Santos svävande.

Eftersom vänsterflygeln i det liberala partiet (PL) anser att det var en kupp, och hotar bojkotta valen om inte Zelaya återinsätts, så vill han inte alienera dem genom att säga att Zelaya inte bör återkomma. Han har anklagats för att stå på “kuppmakarnas” sida, vilket kan förklara varför han uttalade detta kraftfulla stöd. Samtidigt har han anklagats för att vara besmittad av Zelayas kontakter med Chavez, och därför inte pålitlig som president. För att inte alienera högern (och förmodligen mitten) i sitt eget parti kan han därför inte säga att Zelaya bör återinsättas.

Risken är naturligtvis att han förlorar stödet från samtliga segment genom att inte tala klartext. Samtidigt leder hans ambivalenta hållning till en osäkerhet för hela landet. Personligen anser jag att hans agerande är oansvarigt. Oavsett om han skulle säga att det var en kupp, eller om han skulle deklarera att det inte var en kupp, så vore det bättre för landet – och därmed i långa loppet för honom själv. Hans politiska kalkyl utgår från att folk är dumma, och det är sällan en lyckad kampanjstrategi. Han satsar på att hålla ihop partiet, vilket är delat i frågan om det var en kupp eller inte, men han spelar ett högt spel.

I ett TV-program, Frente a frente, blev han tillfrågad på 10 olika sätt om det var en kupp eller inte. Till slut, när programledaren sagt att de som inte kan bestämma sig förtjänar inte att vara ledare, sa han “det var ett grundlagsenligt maktskifte”.

Två av kandidaterna, Ham och Reyes, menar att valet bör bojkottas om inte Zelaya återinsätts. Deras väljarstöd är dock inte speciellt stort. Santos ambivalens kan därför istället gynna det nationella partiets kandidat, Porfirio Lobo. I Sverige motsvaras de kanske närmast av moderaterna på höger-vänsterskalan.