US Congressman new Chamberlain?

Just read an opinion piece in LA Times by Howard L. Berman (D-Valley Village), chairman of the House Foreign Affairs Committee.

He writes, “The de facto government claims that Zelaya was trying to subvert the Honduran Constitution and convert the country into a satellite of Venezuelan strongman Hugo Chavez. That may be.” and furthermore, “No matter what we think of Zelaya (and I don’t think highly of him) and his actions to change the Honduran Constitution, it is a fact that his mandate to govern was gained in a fully transparent election.”

Berman talks like he’s disconnected from reality. He admits that Zelaya was violating the Constitution, which would be the equivalent of High Crimes in USA, and still he argues he should stay in power.

The poor guy appears to have no idea what democracy is. Land is built with law. Enforcing the law is not optional.

No wonder Bush was not impeached or prosecuted in spite of blatant crimes, including war crimes.

Never in my wildest dreams had I thought that Honduras would be the country to defend democracy, and USA to be the gravedigger for it. Yet, that is what we are witnessing now. The Republicans and Democrats have now both gone utterly mad, albeit in different ways. The Republicans have got too big balls (which I presume is why they walk like cowboys), and the Democrats have got no balls at all.

The problem is not the regime change in Honduras. The problem is that countries such as USA treat presidents as if they were kings. King Barack wants to restore King Mel to power, and so do King Hugo and King Fidel.

I’ve got news for you guys over here in the young world: The old world has already tried that idea with kings, and guess what, it didn’t work out so well. Which is why we in Sweden introduced parliamentarism in 1748. Parliamentarism means the parliament elects the head of government. Funny thing, president Micheletti was elected by the parliament of Honduras, came to think of it.

America is such a young country that it has not yet had a single ruler turned dictator. Maybe that is the reason for the naïveté that Berman displays, and which makes him remarkably similar to Chamberlain with his “Peace in our times”. It’s pitiful, though.

Uppstudsig demokrati möts med hårdhandskar

Publicerad 3 sept, uppdaterad 4 sept: Nu skruvar USA åt tumskruvarna på Honduras som straff för att den lilla centralamerikanska före detta bananrepubliken visar sig ha vuxit upp till en självständig demokrati som inte tar order av den mäktige grannen i norr längre. En mängd ekonomisk hjälp dras in, skriver SvD och DN. Samtidigt avskaffar Brasilien viseringsfriheten för honduraner.

En kommuniké från president Michelettis regering beklagar att det är de fattiga som kommer att drabbas hårdast av USAs beslut, och tillägger, “Vårt land upplever och njuter av full demokrati och mänskliga fri- och rättigheter som kännetecknar en demokrati, med en aldrig tidigare skådad dynamik.”

Inget ont som inte har något gott med sig, och en effekt av den senaste tidens händelser är att Honduras nu har insett hur ostrategiskt det är att vara så nära allierad med ett enda land, USA. Landet behöver också goda förbindelser med Europa och Asien, heter det nu.

Inrikesministern, Oscar Matute, skrev ett brev till HIllary Clinton med Michelettis goda minne, i vilket han underströk, “Låt varje nation veta, vare sig de vill oss väl eller illa, att vi är beredda att betala vilket pris som helst, att bära vilken börda som helst, att ta oss an vilken svårighet som helst, att hjälpa varje vän och motsätta oss varje ovän för att försäkra oss om överlevnad och framgång för vårt folk och vår demokrati.”

Nationalkongressen beklagade beslutet men av respekt för USAs suveränitet ville talmannen Alfredo Saavedra inte gå så långt som att kritisera det. “Varje land är fritt att ta sina egna beslut”, sa han. En kongressledamot har föreslagit att undersöka om man kan kasta ut USA från militärbasen Palmerola, men talmannen menar att det är ett ärende för presidenten.

Zelaya firade beslutet, skriver La Prensa, ett beslut som drabbar 18 tusen bönder i de fattigaste delarna av Honduras. Trots att han då han ännu var president kritiserade imperiet i norr, finner han nu för gott att be dem att straffa det folk som han nyss sade sig värna om.

En god vän som har affär i San Pedro Sula rapporterar att det är mycket låg omsättning i handeln. Lugnet på gatorna har dock återvänt, och det är inte längre några gäng av ligister som drar runt och ritar graffiti på fasaderna. Folk håller i pengarna eftersom krediter och bistånd till Honduras dragits in, misstänker affärsägaren. Före den 28 juni var Honduras drabbat av den världsomspännande djupa lågkonjunkturen, inte minst därför att många honduraner som skickar hem pengar från USA – där de ofta befinner sig utan uppehållstillstånd – har förlorat sin inkomst. Men nu är ekonomin i alltmer fritt fall.

Det finns ingen ledande politiker i Honduras som förordar att landet skall vika sig för den internationella pressen. Bägge presidentkandidaterna från de två största partierna (med normalt 95% av rösterna tillsammans) har uttalat att det inte var en statskupp den 28 juni, och att alltså Zelaya inte kan återinsättas – vilket är vad USA och resten av världen kräver. En av de två var dessutom vicepresident under Zelaya. Istället är den allmänna meningen i Honduras att landet måste, och kan, hålla ut i isolering tills valet den 29 november, efter vilket man räknar med att alla sanktioner skall upphöra. Om de inte upphör så skulle det strida mot all sans och logik, så på den punkten har de säkert rätt.

De enda som förordar att Zelaya skall återinsättas, och krävt att valet skall bojkottas, är några grupper på yttersta vänsterkanten ledda av partiet Unificación Democrática, vilka har anklagats för sympatier med den marxistiska narkogerillan FARC i Colombia.

Valprocessen påbörjades långt före den 28 juni. Processen är reglerad i grundlagen och övervakad av en valmyndighet som är lika oberoende av den förra som den nuvarande presidenten. Orsaken till att fd president Zelaya blev fd, var att han ville genomföra en sorts folkomröstning utan att använda sig av valmyndigheten, och det strider mot grundlagen enligt Högsta Domstolen.

FARC – narkotikagerilla med nätverk

I januari i år skrev den colombianska tidskriften Semana om den famösa dator som spelade så stor roll under år 2008. Sedan Interpol intygat att datorns innehåll är autentiskt har den kommit att få en mycket stor betydelse för dem som försöker reda ut gerillans kontaktnät, skriver tidningen.

Bland det som framkommit är att FARC ansåg att Sverige var det perfekta landet att ha som bas för propagandaoperationer. En websida, Anncol, och en radiokanal, Café Stereo, var finansierade av gerillan visade det sig enligt Semana – något som i åratal hade förnekats.

I Amerika har det framkommit en mängd länkar till kommunistiska organisationer i olika länder, korruption av politiker, och samarbete med knarksmugglarkarteller.

Zelaya: “Michelettis opinionssiffror under 0%”

Den fd presidenten av Honduras, Manuel Zelaya, var intervjuad i CNN en Español ikväll iförd sin vanliga cowboyhatt fast han var inomhus.

Zelaya förklarade för intervjuaren, vilken hade ett ansikte av sten, att hans opinionssiffror före hans avsättande var kring 60% positiva, och att de ökade betydligt efter den 28 juni. “Kuppmakarnas” regim är, sa han, en hård repressiv diktatur som har avvisats av hela det honduranska folket, och de enda som stödjer dem är sådana som betalats av dem för att göra det. Deras opinonssiffror ligger “under noll procent“, sa han flinande.

Han skulle lika bra ha kunnat lägga till att Obama är en kinesisk jude och att FOX News är “fair and balanced”.

Nationalisternas kandidat på valmöte i norra Honduras

Presidentkandidaten från det nationalistisk partiet i Honduras, Porfirio Lobo Sosa, svarade igår på frågor från den privata sektorn i San Pedro Sula, i provinsen Cortés i norra Honduras, rapporterar La Prensa. Det är det ekonomiska centrat för Honduras, och i många avseenden för hela Centralamerika. Uppsvinget började med United Fruits, senare Chiquitas, bananodlingar i Tela Railroad Company, men nu har sedan länge industriproduktionen gått om bananerna som viktigaste exportprodukt, och de nordamerikanska bananbolagen har förlorat sin makt.

Armando Calidonio, Luis Larach, Porfirio Lobo Sosa, Antonieta de Bográn och Tuky Bendaña vid mötet hos CCIC.

Porfirio Lobo lovade att hans regering kommer att ge garantier till de som vill investera i landet, men att klara regler skall skapas så att de nya arbetstillfällena tillkommer under förhållanden som är värdiga och rättvisa för honduranerna. För att skapa investeringar måste det råda fred och lugn, sa han, och tillade att ingen vill investera i ett land där det råder politisk osäkerhet. “Jag tänker bringa ordning i Honduras.”

Med hjälp av en ekomnomisk plan, vars detaljer dock inte togs upp, hoppas presidentkandidaten kunna föra landet ut ur dess nuvarande “underutvecklade” situation.

Som värd för mötet stod handels- och industrikammaren för Cortés CCIC, den jämte Industriförbundet mest inflytelserika handelskammaren i Honduras. Dess ordförande Luis Larach uppmanade alla att rösta i valet i höst. “Jag tror inte någon honduran är stolt över vad som hände; därför måste vi ena oss och se till att vi får ett massivt valdeltagande. Alla kriser skapar möjligheter. Detta är vår chans att förändra vårt land”, sa han.

Död man svårt sjuk

Avliden i influensa svårt djuk i cancer, säger DNs rubrik.
Avliden i influensa svårt djuk i cancer, säger DNs rubrik.

Är inte liksom döden den tidpunkt då sjukdomar inte längre spelar någon roll? Det visade sig förstås vid genomklickning att han var sjuk i cancer innan han dog av influensa. En fråga om verkan och orsak. Eller hur det nu är man brukar säga…

Vad skulle Kafka ha sagt om Honduras?

Kan inte låta bli att säga det längre: Världens reaktion på vad som händer i Honduras är kafka-likt absurd.

Normalt sett när det varit en militärkupp kräver omvärlden fria val. Men när det gäller Honduras, ett land i vilket omvärlden påstår att det varit en militärkupp, så är det den förmente kuppmakaren som insisterar på att hålla demokratiska val enligt grundlagen, medan omvärlden hotar att inte erkänna dem.

Normalt sett när det är diktatur så kräver oppositionen fria val. Men när det gäller Honduras, ett land i vilket en liten men högljudd opposition påstår att det råder diktatur, så insisterar den påstådde kuppledaren på att hålla fria val med inbjudna internationella valövervakare, medan oppositionen hotar bojkotta valen.

Stackars dem som inte kan släppa sin vanföreställning att det varit en statskupp i landet. Det måste göra ont i huvudet att försöka få ihop alla dessa motsägelsefulla fakta. Vilka logiska kullerbyttor!

Om Du tillhör dem som fortfarande tror att det var en militärkupp, så prova att göra detta lilla tankeexperiment: Läs på om vad som hände före den 28 juni (du hittar allt relevant på denna blogg, börja från början bara). Tänk dig sedan in i situationen för de olika aktörerna. Vad skulle Du ha gjort i deras ställe?

Jag måste erkänna att jag har stor respekt för Roberto Michelettis agerande. Det var ingen lätt hand han fick den 28 juni, men han har växt i rollen.

Så här på 70-årsdagen av starten av andra världskriget kan det vara värt att erinra sig hur Österrike och Tjeckoslovakien upphörde som självständiga länder. Under semestern läste jag på om det. Där finns erfarenheter att lära av.

En av dem är att varje lands regering måste stå upp för lagen, oavsett om det är bra för dem eller ej på kort sikt, för annars undermineras möjligheten för landet att försvara sin självständighet. Det är just detta som Honduras och Micheletti har gjort, och de förtjänar all respekt för det.

EU utesluter inte Honduras från förhandlingarna

CNN en Español sa ikväll att EU idag tisdag beslutat att inte fortsätta förhandlingarna med Centralamerikanska länder utan Honduras, vilket var ett förslag från Spanien. Detta kan betyda att EU nu börjar inse att det inte var en statskupp i Honduras den 28 juni, utan att regimskiftet var grundlagsenligt och motiverat av de grava brott som den avsatte presidenten hade begått.

Valkampanjen i Honduras startar idag

Den 29 november är det allmänna val i Honduras, till presidentämbetet såväl som till nationalkongressen. Idag börjar valkampanjen. Det finns sex kandidater, varav de viktigaste är Elvin Santos från det liberala partiet, och Porfirio Lobo från det nationella partiet. De övriga är Felicito Avila från kristdemokraterna, Bernard Martindez från socialdemokraterna, Cesar Ham från vänsterpartiet UD, och Carlos H. Reyes, oberoende.

Förra valet vann det liberala partiets presidentkandidat Manuel Zelaya, efter att ha besegrat Roberto Micheletti i primärvalen. Som vicepresident valde han Elvin Santos, nu 46 år gammal. I maj i år avgick Santos som vicepresident för att kunna ställa upp i årets val till president. Hade han inte avgått skulle han ha blivit utsedd till president den 28 juni då Zelaya avsattes, men i så fall hade han inte kunna bli omvald eftersom ingen som har varit president kan bli president eller vicepresident igen. Många i Honduras beklagar nu den regeln, eftersom de gärna skulle se att Micheletti kunde sitta kvar längre.

Santos går till val på att införa allmän sjukvård, fixa fler jobb och förbättra den allmänna säkerheten i landet. Brottsligheten är en av de högsta i världen, vilket gör att vanliga människors bostäder ser ut som fängelser medan brottslingarna går fria på gatorna, som han uttryckte det i våras.

Men på en punkt balanserar han på slak lina, nämligen synen på vad som hände den 28 juni. I en artikel i La Prensa deklarerar han sitt kraftfulla stöd för San José-överenskommelsen. En av Oscar Arias punkter är att Zelaya skall återinsättas som president, men just på den punkten är Santos svävande.

Eftersom vänsterflygeln i det liberala partiet (PL) anser att det var en kupp, och hotar bojkotta valen om inte Zelaya återinsätts, så vill han inte alienera dem genom att säga att Zelaya inte bör återkomma. Han har anklagats för att stå på “kuppmakarnas” sida, vilket kan förklara varför han uttalade detta kraftfulla stöd. Samtidigt har han anklagats för att vara besmittad av Zelayas kontakter med Chavez, och därför inte pålitlig som president. För att inte alienera högern (och förmodligen mitten) i sitt eget parti kan han därför inte säga att Zelaya bör återinsättas.

Risken är naturligtvis att han förlorar stödet från samtliga segment genom att inte tala klartext. Samtidigt leder hans ambivalenta hållning till en osäkerhet för hela landet. Personligen anser jag att hans agerande är oansvarigt. Oavsett om han skulle säga att det var en kupp, eller om han skulle deklarera att det inte var en kupp, så vore det bättre för landet – och därmed i långa loppet för honom själv. Hans politiska kalkyl utgår från att folk är dumma, och det är sällan en lyckad kampanjstrategi. Han satsar på att hålla ihop partiet, vilket är delat i frågan om det var en kupp eller inte, men han spelar ett högt spel.

I ett TV-program, Frente a frente, blev han tillfrågad på 10 olika sätt om det var en kupp eller inte. Till slut, när programledaren sagt att de som inte kan bestämma sig förtjänar inte att vara ledare, sa han “det var ett grundlagsenligt maktskifte”.

Två av kandidaterna, Ham och Reyes, menar att valet bör bojkottas om inte Zelaya återinsätts. Deras väljarstöd är dock inte speciellt stort. Santos ambivalens kan därför istället gynna det nationella partiets kandidat, Porfirio Lobo. I Sverige motsvaras de kanske närmast av moderaterna på höger-vänsterskalan.