Tag Archives: demokrati

Draksådden i FN skördemogen

Draksådden ifråga var då FNs generalförsamling enhälligt fördömde den påstådda kuppen i Honduras i juni förra året. Nu är draksådden redo för skörd, av rättsstatens och folkstyrets fiender.

Prejudikatet har redan börjat användas. Enligt en artikel igår anklagar  Venezuelas förenade socialistparti (PSUV) “radikala delar av oppositionen för att planera en institutionell kupp för att avsätta president Hugo Chávez.” De anklagas specifikt för att förbereda den “honduranska planen, vilket inte är något annat än en institutionell kupp.” Uttalandena hänförs till vice ordförande för PSUV i östra regionen, Aristóbulo Istúriz.

Notera att varken denna nyhetssajt i Kuba eller det styrande socialistpartiet i Venezuela kallar händelsen i Honduras för “militärkupp”. Åtminstone på den punkten har Honduras nu vunnit debatten.

Ur askan i elden

Detta för oss dock ur askan i elden ur ett demokratiskt perspektiv. Fördömandet av Zelayas avsättande som en kupp i FNs generalförsamling vänds nu mot demokratins principer om maktdelning. Artikeln på Kuba visar med all önskvärd tydlighet vilken draksådd det var:

Enligt … Istúriz bedriver regimens fiender en kampanj för att vinna valen till den lagstiftande församlingen den 26 september, vilket skulle göra det möjligt för dem att sätta planen i verket.” Planen beskrivs så här: “De vill att riksåklagaren skall väcka åtal mot Chávez, och att högsta domstolen skall döma honom…

Med andra ord, den påstådda planen som de varnar för är varken mer eller mindre än att på demokratisk väg tillse att rättsstaten fungerar. Det styrande partiet i Venezuela kallar alltså denna grundlagsenliga process i en demokrati för en “kupp”.

Det är Orwellskt nyspråk; försvar av grundlagen kallas “kupp”, och försök att sätta sig över grundlagen kallas “demokrati”.

Om det av den folkvalda riksdagen tillsatta rättsväsendet avsätter presidenten enligt grundlagen, kallar de det för statskupp.

När det inte finns något sätt att avsätta en maktfullkomlig härskare så kallas det för envälde, och det är dit deras argument leder. Men, kära landsmän, vår egen regering är medskyldig till att ha försett dem med detta argument, tillsammans med alla andra länder i världen.

Det internationella samfundet satte själv detta prejudikat då de fördömde Honduras i FNs generalförsamling.

Beslutet i FN togs i otillbörlig hast, och utan att höra den anklagade. Ordföranden i generalförsamlingen var en gammal sandinist-revolutionär, D’Escoto; en god vän till Zelaya, Chávez, Castro. Det förtjänar kritik att inte Sverige eller andra anade ugglor i mossen, och försökte se till att få ett riktigt beslutsunderlag före omröstningen.

Det är emellertid aldrig för sent att ändra sig, och börja försöka rätta till konsekvenserna av ens misstag. För det första måste prejudikatet undanröjas, för om det får stå så hotas all världens demokratier.

För det andra behöver Honduras akut ekonomisk hjälp, eftersom detta misstag från världssamfundets sida har fört landet till ruinens brant. De försvarade demokratin för oss alla; nu måste vi göra rätt för vårt misstag och hjälpa dem.

Media om Venezuela: DN, SvD.

Fotnot: Sedan den 1 februari 2010 är Honduras åter erkänt av FN.

Hur Honduras försvarade demokratin för oss alla

2009-07-21 22:55:00 ET – Presidenter i Amerika är som medeltida svenska kungar: Valda av folket för en begränsad tid, och bara löst hållna av den folkvalda församlingen. Det gäller från Alaska till Eldslandet. Det är naturligt att kungen, jag menar presidenten, strävar efter att samla mer och mer makt hos sig. Det ligger i sakens natur att maktmänniskor vill ha makt, och alla på den posten torde vara maktmänniskor. Om ingen stoppar dem så stoppar de all makt i egen ficka.

Det finns några olika sätt att stoppa dem: Folkresning, mord, palatsrevolution (i nya världen mera känd som militärkupp). Det minst blodiga och mest demokratiska är dock att den folkvalda församlingen sätter stopp. Det har hänt i Sveriges historia, och det var just det som hände i Honduras den 28 juni 2009. Folkets representanter röstade och den sittande, visserligen själv en gång folkvalde, presidenten visade sig ha förlorat folkets förtroende.

Det måste anses som en demokratisk rättighet för folket att avsätta en ledare som har satt sig över lagen. Det som hände i Honduras var alltså en seger för all världens folk. Samtidigt var det ett mycket farligt prejudikat för alla presidenter med för stort ego, från Caracas via Havana till Washington.

Detta samband gick inte upp för mig förrän jag lyssnade på en intervju med fd president Manuel Zelaya på CNN en Español idag. Hans retorik, att kalla Honduras folkvalda parlament för “kuppmakarna” och andra ord som inte kan skrivas ut, om och om igen, fick mig att förstå att han verkligen måste hata folkvalda församlingar. Han uppmanade USA att dra in visum och vidta andra påtryckningar mot “kuppmakarna”, och nämnde då speciellt partiledarna i landets riksdag!

Om du inte är chockad nu så är du inte uppmärksam. Hur kan någon parlamentsledamot i något land ta parti FÖR den mannen?

På tal om intervjun så blev han, för första gången, utfrågad med tuffa frågor och inte de vanliga silkesvantarna. Till exempel, varför han inte helt enkelt avgår nu när Micheletti har erbjudit sig att avgå, så att en tredje person kan tillträda (det blir då HDs ordförande) och landet får lugn igen. Nej, det går inte sa han, för det är förbjudet i grundlagen att avgå. Det är visserligen sant, men grundlagen säger också att om man stannar utomlande mer än 15 dagar utan tillstånd av kongressen så blir man automatiskt avsatt, och längre än så har han redan varit ute (och efterlyst), så det går säkert att ordna om bara viljan finns.

Han fick också tuffa frågor om sin egen skuld, och blev till slut tvungen att säga att han skulle ställa sig till en legitim honduransk domstols förfogande för att svara på de anklagelser som fanns mot honom. Han tappade lugnet och lyckades bara med svårighet fullfölja intervjun utan att verka obalanserad.