Tag Archives: FARC

General som gav svenska pansarskott till terrorister arresterad

Igår arresterade myndigheterna på den holländska ön Aruba den venezolanska general som av bevisen att döma är den som gav de svenska pansarskotten Carl Gustav, på engelska AT-4, till den colombianska terroristgruppen FARC. Hugo Carvajal, “kycklingen” kallad, är eftersökt av USA för knarksmuggling. Samtidigt som anklagelserna mot honom öppnades i Miami igår, öppnades anklagelseakterna mot en före detta domare som arresterades i Miami, och mot före detta chefen för Interpol i Venezuela, vars uppehållsort är okänd. Samtliga är anklagade för mycket omfattande kokainsmuggling till USA.

I Venezuela fortsätter det folkliga upproret mot Maduros grundlagsvidriga diktatur. Regimens strategi är att göra levnadsvillkoren så usla att folk inte har tid att protestera utan måste ägna all tid åt att lösa vardagliga sysslor som att stå många timmar i kö för att köpa tillräckligt med mat. Vatten, elleveranser och internet fungerar på ett mycket sporadiskt sätt. Det saknas även medicin och grundläggande sjukvårdsmateriel. Inflationen är skyhög och omräknat till dollar har Venezuela nu Sydamerikas lägsta minimilöner, trots att landet har världens största oljereserver och borde vara rikare än Norge. Medlemmarna av diktaturen stjäl emellertid miljarder varje år för att stoppa i egen ficka, medan de facto-ockupationsmakten Kuba tar resten, och i stort sett ingenting går till landets egna befolkning.

Terroristgrupp har kontor i Venezuelas presidentpalats

Luis Velásquez Alvaray, före detta domare i Venezuelas Högsta Domstol, avslöjade i en intervju onsdag kväll på TV-kanalen SoiTV att den i Sverige terroriststämplade gerillagruppen FARC har kontor i Miraflores, presidentpalatset i Caracas. Luis Velásquez, vilken flydde från Venezuela år 2006, lever i Costa Rica där han beviljats politisk asyl. Intervjun grundades dels på hans egna dokument, dels på dokument utsmugglade härom veckan av en annan avhoppad domare från Högsta Domstolen, Eladio Aponte Aponte.

Den 27 juli 2009 avslöjades att Chávez generaler gav svenska pansarskott till terrorister, nämligen FARC. FARC är en gerilla som sysslar med knarksmuggling, terrorism och kidnappingar, under förevändning av att försöka starta en kommunistisk revolution i Colombia. Sommaren 2009 var det ännu oklart om generalerna i fråga agerat på egen hand eller “i tjänsten” så att säga. Det råder nu inte längre någon tvekan. Velásquez avslöjanden, tillsammans med de av Eladio Aponte, visar att den venezolanska regimen under Hugo Rafael Chávez Frías arbetar i ett intimt samarbete med FARC, både vad gäller kokainsmuggling, vapensmuggling, terroristverksamhet, och politiskt och propagandistiskt stöd.

I intervjun nämnde Velásquez även att FARC regelbundet håller möten på Kuba, med regimen alltså, och att Kina förser dem med vapen. Kina håller systematiskt på att öka sitt inflytande i Latinamerika, på USAs och Europas bekostnad. Även Ryssland beväpnar dessa intressen.

Som exempel på propaganda kan nämnas den svenske journalisten Dick Emanelsson, vars verksamhet gör att han i praktiken fungerar som propagandarör för FARC i Honduras, Sverige, och internationellt – även om han själv förnekar en sådan koppling (jfr det pågående fallet mot Joaquín Pérez Becerra i Colombia). Vad gäller politiskt stöd så påstod Velásquez Alvaray att en annan domare i Venezuelas Högsta Domstol, nämligen Marco Tulio Dugarte i grundlagsavdelningen, fungerar som FARCs högsta juridiska ombud.

Som stöd för sina påståenden visade Velásquez även upp en rapport från en undersökning han själv genomförde kort innan han flydde, och vilken nog bidrog till att kom i onåd. Det var en noggrann undersökning av ett brottssyndikat kallat “dvärgbandet” (banda de los enanos), vilket hade (och har) som högst chef den dåvarande vicepresidenten i Venezuela. Sammansvärjningen omfattade domare i Högsta Domstolen, åklagare och poliser. Tillsammans idkade de utpressning och använde rättsväsendet som deras verktyg. Det var för att koordinera detta brottssyndikat som vicepresidenten höll de veckovisa möten som Aponte avslöjade härom veckan.

Frågan är vad omvärlden bör göra nu när det bevisats bortom varje rimligt tvivel att Venezuela är en maffiastat. Detta går bortom korruption. Här talar vi om att det är brottslingarna som styr, att det är de värsta kriminella elementen i samhället som har statens hela säkerhetsapparat till sitt förfogande. Och inte nog med de, de har dessutom en till tänderna beväpnad gerilla att stödja sig på, plus en milis på hundratusentals man, beväpnade med militära automatvapen och tränade på Kuba i gerillakrigföring. Just nu, just nu, ligger 40 tusen unga venezolaner i träning i sådana läger på Kuba. Givetvis är avsikten att omintetgöra varje idé om att hederliga och patriotiska militärer skulle vända sina vapen mot brottssyndikatet som illegalt ockuperar presidentpalatset.

Låt mig upprepa det: Den nuvarande kriminella regimen är inte legitim. Den kom till makten 1999 genom demokratiska val, men har sedan hållit sig kvar vid makten på odemokratiska sätt (valfusk, politiska mord, terroriserande av befolkningen, konfiskation av egendom, förföljelse av politiska motståndare, politiska fångar, osv). Samtidigt har den spenderat astronomiska belopp på att köpa goodwill utomlands, och den håller sig med en propagandaapparat som överträffar allt världen hittills har skådat. Allt detta betalad med oljeinkomster, och genom att inteckna landets oljeproduktion för årtionden framåt i utbyte mot snabba pengar och vapen. Det är en plundring som saknar motstycke i världshistorien – eller nästa, i varje fall. Conquistadorernas plundring av Amerika var kanske ett snäpp värre.

Chávez ligger nu för döden på Kuba. Han styr via twitter. Maktkampen är i full gång. Likaså kampen mellan knarkkartellerna. Och den 7 oktober skall det vara presidentval. Även om Chávez borde vara förbjuden att ställa upp för omval, och trots att han troligen hinner dö innan dess, så står han ändå på valsedeln. Försvarsministern, general Rangel Silva, likaså en ledande figur i den statliga / militära knarkkartellen, har sagt klart ut att under inga omständigheter kommer regimen att lämna ifrån sig makten efter valet. Politiska observatörer som Eric Ekvall har konstaterat att valfusket är av den kalibern att det är nästan omöjligt för oppositionen att vinna. Dessutom tyder mycket på att oppositionen hellre låter sig köpas, i en uppgjord match, liksom fallet var 2006 enligt mina källor. Valets roll är då att visa att regimen är legitim och demokratisk, och oppositionen betalas rundhänt för att spela med och låtsas att det råder demokrati. Det är därför de inte säger ett pip om valfusk.

Spänn fast säkerhetsbältet. Det kan att bli en våldsam resa.

Läsvärt: Ledare i DN om Venezuela och mänskliga rättigheter. FARC-vänlig artikel i Sydsvenskan nyligen – ett exempel på terroristpropagandans genomslag i Sverige. Lars Palmgren i Ekot om situationen.

Chávez, ETA, cocaine, terrorism, and Medusa

Half a year after Zelaya was deposed as president in Honduras June 28, 2009, most Europeans had long since forgotten about it. Thinking it does not concern them.

They are wrong.

Honduras is one battlefield in a war. Perhaps one day we will be able to say that Honduras was the El Alamein, or the Stalingrad, of Hugo Chávez. However, most people are not even aware of what this is all about.

Basically, it is a conflagration of ideology and narcotics. Cocaine in this case.

Cocaine has several useful properties: It is extremely addictive; it makes the drug addict willing to take much larger risks than normally; it also makes him or her more willing to violate ethical, moral, and legal norms, including to commit murder; and due to being illegal, it can fetch a very high price.

Thus, cocaine is the commercial (although illegal) commodity of a business, while at the same time being a mind-altering drug that contributes to enable the people involved in the business to violate laws and moral norms.

However, most people cannot be made to act contrary to their deep-held moral beliefs regardless of drugs. That is where ideology comes in.

The ideology is the pretext, the excuse, that is required. It is the discourse that turns white to black and black to white, so that decent people can commit horrific acts without being destroyed by their conscience.

This is a network with links to governments, to guerillas/terrorists (depending on which side you are on), and to drug cartels. As written by Marianella Salazar, there are links between the FARC narco-guerilla in Colombia; the Chávez government in Venezuela; the ETA terrorist organization in Spain; and to Honduras.

Honduras is a critical point on the smuggle routes to North America. Since there is no road connecting South and North America, the drugs have to be transported either by boat or plane at least to Central America. A large number of such planes land in Honduras, and as has been reported in social media, reporting these flights to the proper authorities seems to have no effect – and may even be detrimental to ones longevity. Rumors from Honduras say that Zelaya was and remains involved. Half of all cocaine reaching the U.S. has passed Honduras according to recent estimates.

Another export from Venezuela goes to Europe. A recent study in Stockholm, Sweden, conducted by analyzing the sewage water, estimated that one in 1,000 were using cocaine. In London and Rome the percentage is higher.

The Europeans who use cocaine are also enabling the murders, the cynical use of people, the destruction of societies, and the perpetuation of poverty in Latin America.

It is not an organization but a network, which also branches out to Iran and islamist extremists and terrorists. It is a network that wants no attention to it. Journalists that get too close are murdered; Mexico has in 2010 taken the position as the most dangerous country in the world for journalists, with Honduras as second.

Just like Medusa this network has many tentacles, and if any journalist looks too closely at it, little will remain of him but a gravestone. To defeat this Medusa, potential consumers – i.e., future drug addicts – have to be educated, before they try the drug the first time, about the horrible monstrosity that is hiding behind the chemical. But then again, that means that journalists must look at the monster…

Rapport varnar för möjlig gerilla i Honduras

En underrättelserapport som lästs av La Prensa i San Pedro Sula varnar för att bondeorganisationer i Aguandalen i nordöstra Honduras har ingått en strategisk allians med vänsterorganisationer, den kommunistiska knarkgerillan FARC i Colombia, och med drogkarteller som smugglar kokain genom Honduras. De lär redan vara beväpnade med grovkalibriga vapen, och instruktörer från FARC skall vara på väg för att lära dem använda granater och andra vapen. De har ockuperat odlingar av afrikansk oljepalm (källan till oljan bakom många vardagsprodukter, tänk Palmolive). Odlingarna tillhörde ett kooperativ från 1981 till 1993, då tillgångarna såldes under omständigheter som tydligen är ifrågasatta.

Dessa lantarbetare i Aguan har sedan valet i slutet av november kommit i fokus för de politiska konflikterna i Honduras. Det är kanske kärnan av det som kallats “motståndsrörelsen” mot “statskuppen” av dem själva, men som andra kallar “insistencian” eftersom de insisterar på att kullkasta statsskicket, med vilka som helst till buds stående medel. Den nationella ledaren för denna gruppering är Rafael Alegria, och även om de själva påstår sig vara fredliga, så har media som är välvilligt inställda till dem rapporterat att de beslutat ta till “militanta” metoder för att få till stånd en “konstituerande grundlagsförsamling”, vilket naturligtvis förutsätter att det existerande statsskicket först kullkastas – något som bara kan ske genom revolution eller statskupp (som den Zelaya försökte genomföra förra året men vilken stoppades av HD och kongressen den 28 juni).

De allianser med FARC för vapen och träning, och drogkarteller för finansiering, som rapporten nämner, förefaller stämma in i den strategin. Vad drogkartellerna får ut av det hela är naturligtvis en fristad i Centralamerika om projektet lyckas. Att de mexikanska kartellerna nu flyttar sin bas från Mexiko till Centralamerika beror på de hårdare polisiära insatserna i deras hemland, enligt en rapport från USAs UD, refererad av El Heraldo.

Något gerillakrig har inte startat i Honduras, utan rapporten varnar för möjliga hot så att landets säkerhetstjänst kan ta itu med dem innan situationen spårar ur. Förhoppningsvis kommer situationen att kunna hanteras på fredlig väg i domstolar, och genom presidentens personliga insats i att medla i konflikten mellan bönderna och den registrerade ägaren av marken.

PS. Medan jag skrev detta genomfördes ett journalistmord, se nästa post.

Uppdatering 2010-03-03: Beträffande situationen i nedre Aguan så hävdar släktingar till de 6 som skjutits hittills (5 vakter och ett barn) att de som mördade dem inte kan vara bönder, för bönder använder inte den typen av vapen eller taktik, utan de är terrorister och måste behandlas som sådana av myndigheterna, skriver La Prensa. Tidningens journalister kunde inte ta sig hem till dessa släktingar för de blev beskjutna, så mötet ägde rum på annan plats.

Honduras ett bondeoffer i världspolitiken

Som jag har kunnat visa på denna blogg, enligt uppgifter från olika källor, vet USA, EU, Sverige och andra västländer mycket väl att det inte var en militärkupp i Honduras. Ändå låtsas de som om det var en kupp och inför sanktioner. Åtminstone för syns skull. Varför?

Den enda rimliga förklaringen är att de håller god min i elakt spel, och vill undvika att öppet utmana Hugo Chavez, vilken är i full färd med att bygga upp en global allians mot västvärlden. Förutom Venezuela ingår Syrien, Iran, Vitryssland och Ryssland, samt Kuba och länderna som håller på att genomföra den så kallade bolivarianska revolutionen, Nicaragua, Ecuador, Bolivia. I denna revolution ingår att kasta ut den konstitutionella demokratin och införa en i princip diktatorisk president, samt att nationalisera stora delar av näringslivet, samtidigt som mänskliga rättigheter kommer på undantag, om än olika för olika grupper.

Denna axels huvudfiender är USA och Israel. Men var står EU och Sverige?

Centraleuropa är beroende av gas från Ryssland. Spanien har oljeavtal med Venezuela, och den socialdemokratiska regimen verkar stå mycket nära Chavez (oppositionen är dock starkt kritisk till Chavez; Spanien tar över som EU-ordförande efter Sverige). Precis som högern i USA brukar säga är alltså Europa i en beroendeställning som gör att deras handlingsutrymme kan vara lite begränsat. Att USA köper en stor del av sin olja från Venezuela tycker de dock inte om att skylta med. Alltnog, EU försöker uppenbarligen att låta bli att reta Chavez.

USA har blivit utkastad från sin enda militärbas i Sydamerika, i Ecuador. Den enda kvarvarande i Latinamerika är i Honduras. Är det en tillfällighet att Correa blev vald i Ecuador och Zelaya i Honduras, och att de anslöt sina länder till ALBA, alliansen för den bolivarianska revolutionen? Bevis har framkommit att Correa fick kampanjbidrag från FARC, narkotikagerillan i Colombia. Bevis har ännu inte framkommit att Zelaya fick $10 miljoner från samma gerilla för sin valkampanj, men det är nog bara en tidsfråga.

Det är naturligtvis ingen tillfällighet. Man måste också misstänka att Chavez fick sin valkampanj i Venezuela betald av FARC, och att det är därför han är så hjälpsam mot dem. FARC var marxistisk från början, men nu är det en ren knarkgerilla, enligt colombianerna. Det är säkert heller inte en tillfällighet att Morales vann i Bolivia på en politik att göra koka lagligt (han är indian, och det är en del av deras kultur).

Vad vi ser verkar vara de synliga effekterna av en ny strategi för vänstergerillorna i Sydamerika. Istället för väpnad kamp i djunglerna har de alltmer övergått till att tjäna pengar på kokainet, och använt de stora inkomsterna till att köpa presidenter i allt fler länder. Efter Venezuela kunde de ta oljerikedomarna där och använda som hävstång (samtidigt som venezolanerna själva blir allt fattigare när deras pengar används till att muta ledare i andra länder och köpa vapen – ofta oanvändbara vapen som de ryska stridsvagnarna utan luftkonditionering, i ett land där pansarslag knappast är aktuella).

Att folk gör sig självständiga och tar ansvar för sina egna liv och länder är i och för sig gott, vilket gör att de har fått mycket sympati i Europa och bland USAs vänster. Deras koppling till kokainet har de lyckats väl med att gömma undan.

Problemet är emellertid att rörelsen är i grunden fascistisk, inte demokratisk. Den är marxistisk, ja, men socialismen (det Chavez kallar socialismo en el siglo XXI) är kombinerad med en stark presidentmakt och bristande respekt för mänskliga rättigheter och för privat ägande – just det som kännetecknar fascismen. Lägg därtill ett nationalistiskt drag, i betydelse att göra skillnad på folk och folk, och resultatet blir en ny form av nationalsocialism. Denna likhet mellan Chavez och Hitler har media i Latinamerika skrivit om i många år, utan att det verkar ha uppmärksammats i Europa. Likheten sträcker sig också till Chavez mycket effektiva propagandaministerium, vars inflytande sträcker sig också till vad som står i svenska tidningar. Honduras är ett bra exempel, men också pansarskotten. Hur många var det inte som försökte försvara Chavez med ihåliga undanflykter?

De militärbaser som USA nu skall få tillgång till i Colombia syftar till att kunna fortsätta kriget mot FARC. Att Chavez blir så upprörd beror inte på att Venezuela skulle vara hotat, utan på att FARC står under Chavez (inofficiella) beskydd. Även han håller god min i elakt spel och låtsas som om han inte hade med dem att göra.

Så detta har hänt: FARC och Chavez försöker underminera USA genom att köpa presidenter i de länder där USA har baser i första hand: Ecuador och Honduras. Ecuadors köpta president kastar ut USA; USA skaffar nya baser i Colombia. Honduras högsta domstol kastar ut den köpta presidenten; Chavez anklagar USA för att ligga bakom “kuppen”; USA nekar men håller med om att det var en “kupp” och inför sanktioner, kanske för att inte förlora PR-kriget och riskera baserna i Colombia. Ett bondeoffer för att komma nära “kungen av Sydamerika”, som Honduras president kallade Chavez?

Den som lever får se.

PS. Det krävs inte mycket fantasi för att misstänka att Obama härom dagen skrotade det av Ryssland hårt kritiserade missilförsvaret i Europa för att försöka få Ryssland mindre Chavez-vänligt, och därmed stärka alliansen mot denne.

Fotnot 1 oktober: Denna analys gjordes utifrån antagandet att Obamas politik var baserad på en insikt att Chavez är farlig, att den hat-socialism han står för är odemokratisk och destruktiv. Andra möjliga förklaringar är förstås att Obama inte alls förstår det, eller att han själv har samma dagordning som Chavez. Det verkar niu mest sannolikt att oförstånd är förklaringen.

FARC – narkotikagerilla med nätverk

I januari i år skrev den colombianska tidskriften Semana om den famösa dator som spelade så stor roll under år 2008. Sedan Interpol intygat att datorns innehåll är autentiskt har den kommit att få en mycket stor betydelse för dem som försöker reda ut gerillans kontaktnät, skriver tidningen.

Bland det som framkommit är att FARC ansåg att Sverige var det perfekta landet att ha som bas för propagandaoperationer. En websida, Anncol, och en radiokanal, Café Stereo, var finansierade av gerillan visade det sig enligt Semana – något som i åratal hade förnekats.

I Amerika har det framkommit en mängd länkar till kommunistiska organisationer i olika länder, korruption av politiker, och samarbete med knarksmugglarkarteller.

Vad har Chávez emot kriget mot narkotikan?

Det är inte lätt att vara journalist när fakta inte stödjer ens förutfattade mening. Hur ska man annars förklara vad Erik de la Reguera skriver i DN om anklagelserna att Chávez generaler gett svenska pansarskott till narkogerillan FARC: “Venezuela avvisar anklagelserna och menar att vapnen stulits av gerillan.”

Det är ju länge sedan som det kom ut att detta var lögn! Själv såg jag det på nån lokal spanskspråkig TV-kanal här i Miami härom veckan. Den attack som Chavez hänvisade till, 1995 om minnet inte sviker mig, utfördes av ELN, inte FARC. Vidare, en av de överlevande har vittnat om att de hade koll på vad som stals, och däribland var visserligen ett AT-4 svensktillverkat pansarskott, men bara ett, och inte med det serienummer som hittats hos FARC.

Att fortsätta att hävda att Venezuela avvisar anklagelserna utan att samtidigt påpeka att det är en påvisad lögn är missledande.

Vad DN-artikeln egentligen handlade om var dock att Chavez blivit mycket upprörd över att USA vill ha möjlighet att utnyttja colombianska militärbaser för att bekämpa narkotikaproblemet. Han ser det som en krigsförklaring mot den bolivarianska revolutionen, säger han.

Varför reagerar han så våldsamt på att de vill bekämpa narkotikan?

Är det så enkelt som att han själv, liksom hela den bolivarianska revolutionen, är djupt insyltad i narkotikan? Är ett angrepp på narkotikahandeln helt enkelt ett angrepp på Hugo Chávez? Det skulle ju onekligen göra det lättare att begripa hans reaktion, och ju mer de gräver i Zelayas affärer i Honduras, desto mer sannolikt verkar det.

Länk mellan FARC och Honduras vänster

I den famösa datorn som hittades hos gerillan FARC härom året har påträffats email som visar på stöd från det honduranska politiska partiet Unificación Democrática, UD, och fackföreningen Federación Unitaria de Trabajadores de Honduras, FUTH, skriver La Prensa. FARC är en gerilla i Colombia som är klassad som terroristorganisation av EU, och som är djupt inblandad i kokainsmuggling. Det var dem som Hugo Chávez generaler försedde med svenska pansarskott typ AT-4. UD är det enda parti i Honduras som anser att det som skedde den 28 juni 2009 var en statskupp, och det enda som kräver att Manuel Zelaya återinsätts som president i Honduras. Zelaya själv tillhör det liberala partiet.

I ett e-mail från januari 2005 talas om att dessa två honduranska organisationer gav sitt stöd till en ledare för FARC som blivit arresterad och begärd utlämnad till USA, där han sedermera dömdes till 60 års fängelse. Det talas i ett mail från mars samma år om hur det finns 63 organisationer på den amerikanska kontinenten som aktivt koordinerar sina aktiviteter, inom den Bolivarianska rörelsen (i klartext, Hugo Chávez rörelse), av vilka 2 är i Centralamerika. Vidare nämns att de har kontakter med 45 politiska organisationer, varav i Honduras UD.

Det nämns också att en präst i Honduras, och en ledare för en rörelse för landets svarta minoritet och indianer, har nära kontakter med FARC, men Colombia avslöjar tills vidare inte deras namn. Myndigheterna i Honduras och Colombia arbetar nu tillsammans för att utreda omfattningen av kontakterna med narkogerillan FARC. Kokainsmugglingen genom Honduras ökade mycket under Zelayas presidenttid, men verkar nu ha minskat igen.

Betalda av FARC för att demonstrera för Zelaya

Uppdatering 21:15 ET – La Prensa rapporterar att det står helt klart att pengarna kom från FARC, gerillan i Colombia. Uppgifterna som avslöjar dessa pengars ursprung, och de svenska pansarskottens ursprung, kommer från en dator som erövrades från gerillan. Pengarna har använts för att transportera folk till gränsen mot Nicaragua, där Honduras har upprätthållt ett utegångsförbud sen fredag middag för att förebygga oroligheter.

Samtidigt rapporteras att allt fler grupper i Nicaragua vill att Zelaya skall ge sig därifrån eftersom det stoppar handeln längs en av de viktigaste transportvägarna i Centralamerika, speciellt viktig för Nicaragua eftersom det landet saknar hamn på Atlantsidan och är beroende av Puerto Cortéz i Honduras.

Ursprunglig text 16:00 ET – El Heraldo skriver idag om en anteckningsbok med uppgifter om utbetalningar till ledare för olika organisationer i Honduras, för att delta i demonstrationer för återinsättandet av Manuel Zelaya som president. Boken påträffades i en bil tillhörande sonen till Honduras FN-ambassadör. Den senare har fått visumet indraget för misstänkt terroristaktivitet. Ungefär hundrafemtio tusen dollar skall ha förts in i landet för ändamålet. De var avsedda för organisationer som organiserar arbetare i industri och jordbruk.

Summor som har betalats ut till ledare för olika organisationer, i US dollar, daterat den 24 juli 2009.