Tag Archives: Santos

Who is Peace Prize Winner Santos?

Many things can be said about Juan Manuel Santos, president of Colombia and former minister of defense who was rewarded with (not awarded, rewarded) the Nobel Peace Prize yesterday. But I’ll stick to what I personally know. In 2014, Santos’s military invited two acquaintances of mine, members of the Venezuelan non-violent resistance Operación Libertad, to visit a military base where the below photo was taken. Later Santos extradited these two to the dictatorship in Venezuela where they were thrown in the most infamous torture site, known as “The Tomb”. They are still there.

Gabriel Valles y Lorent Saleh en un base militar en Colombia en 2014.
Gabriel Valles and Lorent Saleh in a military base in Colombia in 2014. 

The last time I spoke to Lorent Saleh he told me about being invited to a Colombian military base.  Apparently this invitation was the cause for their extradition. But who is the commander in chief of the military? President Santos, of course. So he was ultimately responsible for their visit, and then he extradited them supposedly because of that visit(!).

Now as regards “peace”, for peace to be made there has to be war first. But Colombia is not in a civil war. Colombia is plagued by a terrorist group that is armed and supported by Castro on Cuba. Castro also supports and controls Maduro’s regime in Venezuela, and Venezuela cooperates intimately with FARC. So when Santos engaged in “peace negotiations” with FARC, with facilitation by Cuba, Venezuela, and Norway, it was really a negotiation to rewards a foreign-backed terrorist group. Santos is a quisling!

Norway was used as a pawn to give legitimacy to this charade. There is no reason to suspect that the Norwegians acted with malicious intent, because they are acting against their own national interest. You see, the bad guys in this deal are intimately allied with Putin’s Russia, so what Norway did—in the negotiations and in rewarding the quisling with a Nobel Peace Prize—indirectly helps Russia, Norway’s enemy.

Zelaya-anhängare löper bärsärkagång med machete på väljare

Vid ett valmöte i Choluteca i helgen blev folk som stödjer den liberala kandidaten, Elvin Santos, attackerade med machete. Dessa djungelknivar är i princip samma sak som våra förfäders svärd, gjorda i ett ganska mjukt stål så att de inte går av om man hugger i nåt hårt. De är mycket användbara på tropiska växter – jag högg just idag ner en palm med en – men i stort sett värdelösa i Sverige. Utom som dödligt vapen, då.

Santos var vicepresident under Zelaya, och alltså partivän, men det hindrar inte Zelayas lakejer från att massakrera hans sympatisörer i syfte att förhindra ett allmänt och öppet val.

Ett offer för Zelaya-anhängarnas långa djungelknivar.
Ett offer för Zelaya-anhängarna. Mannen träffades av en sten.

Valkampanjen i Honduras startar idag

Den 29 november är det allmänna val i Honduras, till presidentämbetet såväl som till nationalkongressen. Idag börjar valkampanjen. Det finns sex kandidater, varav de viktigaste är Elvin Santos från det liberala partiet, och Porfirio Lobo från det nationella partiet. De övriga är Felicito Avila från kristdemokraterna, Bernard Martindez från socialdemokraterna, Cesar Ham från vänsterpartiet UD, och Carlos H. Reyes, oberoende.

Förra valet vann det liberala partiets presidentkandidat Manuel Zelaya, efter att ha besegrat Roberto Micheletti i primärvalen. Som vicepresident valde han Elvin Santos, nu 46 år gammal. I maj i år avgick Santos som vicepresident för att kunna ställa upp i årets val till president. Hade han inte avgått skulle han ha blivit utsedd till president den 28 juni då Zelaya avsattes, men i så fall hade han inte kunna bli omvald eftersom ingen som har varit president kan bli president eller vicepresident igen. Många i Honduras beklagar nu den regeln, eftersom de gärna skulle se att Micheletti kunde sitta kvar längre.

Santos går till val på att införa allmän sjukvård, fixa fler jobb och förbättra den allmänna säkerheten i landet. Brottsligheten är en av de högsta i världen, vilket gör att vanliga människors bostäder ser ut som fängelser medan brottslingarna går fria på gatorna, som han uttryckte det i våras.

Men på en punkt balanserar han på slak lina, nämligen synen på vad som hände den 28 juni. I en artikel i La Prensa deklarerar han sitt kraftfulla stöd för San José-överenskommelsen. En av Oscar Arias punkter är att Zelaya skall återinsättas som president, men just på den punkten är Santos svävande.

Eftersom vänsterflygeln i det liberala partiet (PL) anser att det var en kupp, och hotar bojkotta valen om inte Zelaya återinsätts, så vill han inte alienera dem genom att säga att Zelaya inte bör återkomma. Han har anklagats för att stå på “kuppmakarnas” sida, vilket kan förklara varför han uttalade detta kraftfulla stöd. Samtidigt har han anklagats för att vara besmittad av Zelayas kontakter med Chavez, och därför inte pålitlig som president. För att inte alienera högern (och förmodligen mitten) i sitt eget parti kan han därför inte säga att Zelaya bör återinsättas.

Risken är naturligtvis att han förlorar stödet från samtliga segment genom att inte tala klartext. Samtidigt leder hans ambivalenta hållning till en osäkerhet för hela landet. Personligen anser jag att hans agerande är oansvarigt. Oavsett om han skulle säga att det var en kupp, eller om han skulle deklarera att det inte var en kupp, så vore det bättre för landet – och därmed i långa loppet för honom själv. Hans politiska kalkyl utgår från att folk är dumma, och det är sällan en lyckad kampanjstrategi. Han satsar på att hålla ihop partiet, vilket är delat i frågan om det var en kupp eller inte, men han spelar ett högt spel.

I ett TV-program, Frente a frente, blev han tillfrågad på 10 olika sätt om det var en kupp eller inte. Till slut, när programledaren sagt att de som inte kan bestämma sig förtjänar inte att vara ledare, sa han “det var ett grundlagsenligt maktskifte”.

Två av kandidaterna, Ham och Reyes, menar att valet bör bojkottas om inte Zelaya återinsätts. Deras väljarstöd är dock inte speciellt stort. Santos ambivalens kan därför istället gynna det nationella partiets kandidat, Porfirio Lobo. I Sverige motsvaras de kanske närmast av moderaterna på höger-vänsterskalan.