Tag Archives: val

Honduras nye president, “Pepe” Lobo

Den 27 januari 2010 tillträder Porfirio Lobo presidentposten i Honduras, efter att ha vunnit med den största marginalen i Honduras historia efter demokratins återinförande, enligt El Heraldo. I segertalet igår kväll lovade han bilda en nationell samlingsregering för att ena landet efter den politiska krisen. Lobo är från det Nationella partiet, och står alltså till höger om huvudmotståndaren Elvin Santos i det Liberala partiet.

Bland de punkter som Pepe Lobo i sitt segertal lovade genomföra märks att införa socialbidrag. Cirka 70% av landets befolkning lever idag under fattigdomsstrecket och måste klara sig på under 15 kronor om dagen. Socialbidraget beräknas utgå till de 600 000 familjer som har det värst, med 10 000 lempira årligen (ca 10 kronor per familj och dag). Som jämförelse kan man få en tallrik mat för halva det beloppet på matserveringar som vänder sig till låginkomsttagare. Även om beloppet är litet kan det därför göra mycket för att hejda undernäring hos barn på landet.

Ett annat vallöfte han påminde om är att ta krafttag för bättre utbildning. Trots att landets lärare har kanske de högsta lönerna i Latinamerika så ligger landet nära botten när det gäller resultat. Som ett led i denna modernisering tänker han införskaffa en och en halv miljon datorer till landets grundskolor. Det är mycket ambitiöst måste jag säga, med tanke på att landet har färre invånare än Sverige. Visst kommer det säkert att ha effekt om det genomförs, men personligen tror jag det är betydligt viktigare att eleverna får tillräckligt med mat så att deras intellektuella utveckling inte hindras av undernäring. Skolmat, med andra ord. Kanske viktigast, skolfrukost, med proteinhaltig mat.

Porfirio "Pepe" Lobo och medarbetare firar valsegern.
Porfirio

Genom hela den politiska krisen har Lobo talat om vikten av nationell dialog och försoning. Vid segertalet lovade han att starta den processen redan idag, måndag. Nu är det upp till de som har kämpat för Zelayas återinsättande, i tron att han var deras bästa hopp, att sadla om, och ta den chans som ges att få till stånd de politiska förändringar som de vill ha. Politik är som bekant det möjligas konst.

PS. Kommentar från en svensk som agerade valövervakare, moderate riksdagsmannen Christian Holm.

Media: DN.

Stort valdeltagande i Honduras val: Seger för demokratin

Uppdatering 30/11 09:30 ET: Tekniker på valmyndigheten TSE säger att valdeltagandet var 61,3%, enligt El Heraldo. Historiska siffror för valdeltagande: 2005 – 55%, 2001 – 66%, 1997 – 72%, 1993 – 65%, 1989 – 76%, 1985 – 84%, 1981 – 78%. Dessförinnan rådde militärdiktatur.

Uppdatering 29/11 19:11 honduransk tid: Porfirio “Pepe” Lobo från nationalistpartiet vann presidentvalet som väntat. Preliminära siffror visar att han fick 100 tusen fler röster än liberalen, Elvin Santos, vilken var Zelayas vicepresident fram tills valkampanjen började.

Ursprunglig text 18:19 honduransk tid: Samtidigt som olika kandidater tävlar om att bli nästa president i Honduras, har valet handlat om en annan fråga: Om honduranerna stödjer Zelayas återinsättning eller interimspresidenten Micheletti. Zelaya har uppmanat folk att bojkotta valen, och Micheletti har uppmuntrat dem att rösta. Valdeltagandet i förra valet för 4 år sedan var ca 55%.

När valurnorna skulle ha stängts för en timme sedan hade redan 60% röstat. Det innebär en klar signal att honduranerna inte stödjer Zelaya. Det blir nu hart när omöjligt för omvärlden att hävda att den nye presidenten inte skulle vara legitim.

Eftersom det fortfarande stod folk i kö för att rösta förlängdes öppethållandet med en timme. Vallokalerna har alltså nyss stängts. De första resultaten får inte redovisas förrän 2 timmar efter stängning, alltså klockan 2 på natten svensk tid.

Det viktigaste resultatet har emellertid redan kommit: Zelaya förlorade, Honduras näste president är legitim.

“Resistencians” försök att sabotera valet med våld, bomber och olagliga demonstrationer misslyckades.

Media: DN, SvD.

Fosterlandskänslor svallar på Honduras valdag

Fem månader efter att den folkvalde presidenten avsattes av de övriga statsmakterna på grund av grundlagsbrott, väljer honduranerna nu en ny president. Den kanske största gruppen av utlandshonduraner finns här i Miami, och de säger att aldrig tidigare har det varit ett sådant intresse för att rösta. Grejen är att ett högt valdeltagande är ett sätt att tala om för världen att man stödjer avsättandet av Zelaya. Det normala valdeltagandet är kring 50%, som jämförelse.

Den fd presidenten och hans anhängare inom landet liksom tillskyndare utomlands har kallat hans avsättande i juni för en statskupp. Ex-presidenten har uppmanat till bojkott av valet, och sympatisörer har tolkat bojkott att inbegripa aktiva handlingar av sabotage och terrorism, inte bara att passivt låta bli att rösta. Detta har retat upp många som vill att valet skall hållas, men som kanske inte har någon kandidat de gillar. Gissningsvis är det detta som ligger bakom rapporter att många tänker rösta blankt. En blank röst betyder alltså “jag stödjer avsättandet av Zelaya (och tycker inte om att andra länder blandar sig i Honduras inre angelägenheter) men jag gillar inte någon av kandidaterna”.

Klockan 16:00 skall vallokalerna stänga, men möjligheten finns att förlänga öppethållandet med en timme vid behov. Inga resultat får publiceras förrän tidigast 2 timmar efter att vallokalerna stängts. Det betyder tidigast klockan 01:00 svensk tid.

Kameror på internet följer valet och rösträkningen. Bilderna nedan är från de två vallokalerna med kameror. De flesta kamerorna finns där röstsammanräkningen kommer att ske i natt svensk tid.

Honduraner som röstar i Col. Kennedy, observerade via internetkamera.
Honduraner som röstar i Col. Kennedy, observerade via internetkamera.
Äldre honduran får hjälp att rösta i Col. El Pedregal, observerad via internetkamera.
Äldre honduran får hjälp att rösta i Col. El Pedregal, observerad via internetkamera.

Många hade kommit tidigt för att rösta, redan klockan 6 var det kö utanför vallokalerna, och av kommentarerna som El Heraldo fick var det ingen tvekan om att det var patriotism som hade fått dem till valurnorna. De senaste veckorna har TV, förutom av valbudskap från kandidater och partier, varit fullt av betald reklam som frågade väljaren vem han ville stödja, “Du eller Chávez?” Den som inte röstar stödjer Chávez, var budskapet. Idag visar det sig om den vinkeln gick hem.

Väljare i kö för att rösta då vallokalen öppnades i Honduras i morse.
Väljare i kö för att rösta då vallokalen öppnades i Honduras i morse.

Interimspresident Micheletti röstade för en dryg timme sedan, omgiven av livvakter liksom han klädda i vit skjorta och skärmmössa med Honduras fem stjärnor (vilka representerar de fem länderna i Centralamerika för vilka Honduras var centrum vid sin tillblivelse, ifall någon undrar).

President Roberto Micheletti Bain röstade strax före 9 lokal tid.
President Roberto Micheletti Bain röstade strax före 9 lokal tid.

Micheletti röstade i sin hemstad El Progreso, och sa till pressen då han kom dit, “Varken pengar eller någon person i hela världen kan få honduranerna att ge vika”. Det var naturligtvis en känga åt Hugo Chávez i första hand.

Vill du försöka se TV live från Honduras så prova denna website: http://www.telecatracha.com/

Media: SvD

Om Zelaya och Honduras

Tesen att Zelaya avsattes därför att den politiska oppositionen ogillade hans politik härrör från Zelaya själv, och har tutats ut av Hugo Chavez i Venezuela. Denna diskurs har okritiskt svalts av nästan alla internationella media, och i mer än en månad utan att över huvud taget fråga vad andra sidan hade att säga. Så länge dröjde det innan media på allvar började efterfråga intervjuer med interimspresidenten, Micheletti.

Med tanke på att nästan alla i kongressen röstade för att avsätta Zelaya så måste man ju för det första säga att det i så fall vore en av de mest eniga oppositioner i demokratins historia (över 95%), men lite mera allvarligt så är det skrämmande att världspressen inte ens ifrågasatte den version de matades med. Speciellt som vi vet att politiker, inte minst i Sverige, i princip får sin världsbild från media och inte själva gör några oberoende analyser. Bland annat läser de SvD, vilka ännu idag fortsätter att sprida mediemyten att Zelaya blev utkastad i pyjamas.

Brasiliens ambassad ligger uppefter sidogatan bakom avspärrningen. Där har Zelaya suttit sedan den 21 september.
Brasiliens ambassad ligger uppefter sidogatan bakom avspärrningen. Där har Zelaya suttit sedan den 21 september.

Sant är däremot att Zelaya inte gick till val på att skriva om grundlagen. Vid mitt besök nyligen i Honduras talade jag med  en som jobbade i presidentpalatset för Manuel Zelaya, på en högt uppsatt post. Jag frågade henne om hon hade märkt någon förändring hos Zelaya sedan han blev president. Ja, sa hon, ett och ett halvt år in i mandatperioden började han och hans familj plötsligt spendera mycket mer pengar. De reste till Europa, köpte dyra saker, osv. Något annat du märkte?, frågade jag. Jo, att han började göra sig av med medarbetare, även mycket kompetenta medarbetare, och ersatte dem med ja-sägare med mycket mindre erfarenhet. Även hon hade fått sparken, och satts vid ett skrivbord på ett departement att göra struntuppgifter. Några kollegor hade sagt upp sig och gått under jorden.

Det finns ett rykte att Zelaya hade en pistolman, en förman från gården i Olancho, en cowboy helt enkelt, som inofficiell chef över alla administratörerna i presidentpalatset. Ligger det något i det ryktet?, frågade jag. Javisst, svarade hon, och beskrev honom, med två pistoler, en vid var sida, gömda under en eller två jackor. Hon gav mig namnet och vissa personer i Honduras känner till det, men det blir ingen träff på Google. Han lär ha varit skogshuggarbas under Zelaya Rosales far, också han med namnet Manuel “Mel” Zelaya. Denne dog efter att ha dömts för tortyr och mord på ett dussintal personer som var på väg till en hungermarch i Tegucigalpa. Bland de mördade fanns både katolska präster och en nunna (även från Colombia och USA). Händelsen är känd som Los Horcones, och det finns fortfarande personer i trakten som minns hur de hörde de torterades skrik, men nu driver jag från ämnet.

Som vi fortsatte att småprata om tiden under Zelaya tog hon spontant upp en observation som hon och hennes kollegor i departementen hade gjort. Då mandatperioden för presidenten närmar sig sitt slut så är det normalt att de politiskt tillsatta (vilket är många, många fler än i Sverige) börjar se sig om efter nya jobb, och tar kontakter med de som kan tänkas vinna nästa val. Detta gjorde också de som jobbade på departementen, men det var iögonfallande för dem att ingen som jobbade i själva presidentpalatset verkade bekymra sig om tiden efter valet. Det var, sa hon, som om de visste att de inte skulle förlora jobbet.

Som tidigare rapporterats här skrev aldrig Zelaya någon budget för sitt sista år vid makten, vilket bland annat betyder att inte ett rött öre anslogs till att utse hans efterträdare, samtidigt som han olagligen använde kanske hundratals miljoner kronor till att försöka pressa fram en olaglig konstituerande grundlagsförsamling. Många personer i olika ställning har berättat för mig olika observationer som tillsammans antyder att Zelaya hade för avsikt att göra sig till diktator redan dagen efter om den planerade men olagligförklarade omröstningen den 28 juni.

Zelaya var givetvis angelägen att få dit observatörer från utlandet, för att legitimera valresultatet. Min sagesman fick syn på listan över observatörer, och hon slogs av att samtliga var från kommunistiska eller starkt vänsterlutande länder; ingen enda från ett land som skulle kunna ge resultatet verklig legitimitet. Hon sa att hon hade övervägt att kontakta kongressens dåvarande talman, Roberto Micheletti, om detta, men hon gjorde det aldrig. Det har misstänkts att denna närvaro inte så mycket var för att observera omröstningen, som för att ge legitimitet till Zelayas av allt att döma planerade statskupp natten mellan den 28 och 29 juni.

Naturligtvis frågade jag henne vad hon hade vetat, och när, om Zelayas arrestering och avsättande. Hon hade inte vetat mer än vanligt folk, visade det sig. Det var först flera dagar senare som hon hade fått se juridiska dokument som visade att det inte var en kupp. Faktum är att jag hade kontaktat henne då hon ännu var anställd av Zelaya, och bett henne om vissa juridiska dokument. Hon såg dokumenten i samband med att hon sände dem till mig, så vi hade fått reda på händelseförloppet samtidigt.

Honduras har en stark men föga stolt tradition av hemlighetsmakeri i staten. Saker hålls hemliga av födsel och ohejdad vana, utan att någon ifrågasätter det ändamålsenliga i det. Förrän nu. Sommarens händelser (eller vinterns, för i Centralamerika har man vänt upp-och-ner på sommar och vinter) fick maktens korridorer i Honduras att inse att hemlighetsmakeri kan vara farligt. Till exempel, om bara häktningsordern varit offentlig så hade ingen kunnat påstå att det var en militärkupp. Nu var det bara vissa grupper som kände till den, och de anklagas följaktligen för att vara kuppmakare, för att neutralisera dem.

Eftersom det var så svårt att få ut informationen dagarna efter maktskiftet, hann de flesta media skriva sig fast i en position innan dokumenten kommit fram i ljuset. När sanningen stod klar var det inte längre en nyhet, och ingen brydde sig längre om sanningen. Tyvärr fungerar media så, och Honduras var inte berett att hantera världsmedia. Det tog till exempel den nya presidenten en månad att tillsätta en internationell presskontaktperson. Som alla vet som sysslat med presidentkampanjer i USA så handlar nyhetscykeln nu om timmar, så efter 12 timmar var loppet redan kört. En månad!

Samtidigt ville min kontakt poängtera att Zelaya gjorde en del bra saker de första två åren. Men efter att ha sagt det så måste jag också påminna om att även Adolf Hitler gjorde en del bra saker för Tyskland de första åren. Det brukar dock inte vara så populärt att påpeka det, men om man inte ser hela bilden så kan man inte förstå skeendet. Det gäller även för Zelaya, och min sagesman har helt rätt i att påpeka den sidan av hans presidentskap. Någonstans gick det väldigt fel, och frågan är varför. De framkastade teorierna inkluderar dåligt inflytande av hans utrikesminster Patricia Rodas*, en riktig vänsterextremist som satte honom i kontakt med Chavez och Castro; korruption, att han hade tagit så mycket kampanjbidrag från Chavez och eller FARC att han var tvungen att lyda deras order; kokainmissbruk kanske också har påverkat hans omdöme och fått honom att bli fullständigt oresonlig även när han inte har haft någonting på fötterna. Lägg till det ett ohejdat stöd från Chavez och Insulza, ordföranden för OAS (organisationen för amerikanska stater). OAS har nyligen kritiserats av Human RIghts Watch i en utförlig rapport om Honduras. Anklagelsen är att OAS har underminerat demokratin i Honduras istället för att försöka hjälpa den.

Nu är det val imorgon, och Costa Ricas president Oscar Arias har öppet deklarerat att alla världens länder bör erkänna resultatet, förutsatt att det förlöper som förväntat. De länder, bland dem majoriteten i OAS, som inte tänker erkänna valet framstår alltmer som demokratins fiender. Den rätta färgen på den bolivarianska revolutionen visar sig. Det handlar inte alls om någon direktdemokrati, utan om fascism i ny tappning. OAS har inte längre något existensberättigande, efter att de ställt sig på diktatorernas sida trots att organisationens själva syfte är att kämpa för demokrati i Latinamerika.

Honduranerna kan känna sig stolta. Mot alla odds, mot en korrupt regional organisation som underminerade deras demokrati, mot FNs samstämmiga fördömande, höll den honduranska institutionella demokratin stången, och grundlagen överlevde.

Honduras har passerat ett elddop, och om det blir ett stort valdeltagande imorgon så är det säkert början på en helt ny era för den före detta bananrepubliken. Då har man verkligen levt upp till Honduras motto: “Fritt, Suveränt, Oberoende”.

*Fotnot: Enligt La Gringa’s Blogecito skall Zelaya häromdagen ha sagt om Patricia Rodas, “Por culpa de esa pendeja de Patty no quede bien ni con mi mama”. Fritt översatt, ‘På grund av där skitstöveln Patty har jag förlorat stödet till och med från min egen mamma’.

Terroristcell sprängd i Honduras dagen före valet

Uppdatering 15:11 ET: En terroristcell har idag stoppats av Honduras myndigheter. Säkerhetstjänsten hade i fredags kväll skuggat personer som kastade en bomb på Radio America. Det ledde dem till en plats i huvudstaden där det fanns material för bombtillverkning, skriver El Heraldo.

Artefakter för bombtillverkning påträffades. Flaggan är Venezuelas.
Artefakter för bombtillverkning påträffades. Flaggan är Venezuelas.

Ursprunglig text 14:19 ET: I förrgår exploderade en buss i La Ceiba och en kvinna skadades. Igår exploderade en buss i Santa Barbara, berättade en god vän från Honduras via Skype. Åtminstone ett dussintal bomber har tidigare exploderat utan att skada någon. Syftet med dessa aktioner är att skrämma folk så att de inte vågar gå till valurnorna imorgon. Det handlar alltså om klassisk terrorism. Utförd av den sida i konflikten som en stor del av världen stödjer. Se t ex Svd igår, som kallar Micheletti för “Zelayas dödsfiende”. I verkligheten är de vänner sedan decennier, och Micheletti arbetade hårt för att få Zelaya vald till president. Konflikten dem emellan är bara månader gammal, och handlar helt om att Micheletti inte kan acceptera Zelayas brott mot grundlagen – en grundlag som för övrigt Micheletti var med om att skriva. På tal om vinklad rapportering måste också DN igår nämnas, där den gamla propagandalögnen att Zelaya kastades ut i pyjamas åter upprepas. I verkligheten gavs han tid att klä på sig och packa en resväska. Det faktum att han spenderade nästan 100 tusen dollar inom en vecka med statens kreditkort visar ju klart att han hade mer än pyjamas med sig – såvida han nu inte hade en ficka på pyjamasen i vilken han förvarade kreditkortet då han sov. Är det det DN hävdar?

Bortsett från dessa detaljer så är i vart fall tidningarna ärliga nog att rapportera att landets högsta domstol inte kan rekommendera att Zelaya återinsätts som president så länge han står under åtal. Det gäller bland annat högförräderi, men det glömde de visst nämna. Zelaya konspirerade nämligen med utländsk makt (Hugo Chávez Venezuela) för att kullkasta statsskicket i Honduras. En liten detalj som brukar “glömmas bort” i rapporteringen utomlands (alltså utom Honduras).

Att kalla det för en statskupp då högsta rättsvårdande instans beordrar presidentens arrestering därför att det finns prima facie bevis för att han begått högförräderi i syfte att kullkasta statsskicket är, ja, det finns inte ord för hur oärlig sådan rapportering är. Det faktum att militären bröt mot grundlagen då de exekverade arresteringsordern sopar ju inte bort Zelayas brott. Att kräva Zelayas återinsättning är fullständigt odemokratiskt, i ljuset av vad som verkligen skedde. Detta är en juridisk och inte en politisk fråga. Att behandla det som om det vore politik och en militärkupp är oärligt, om man inte först redovisar fakta och sedan argumenterar för varför dessa fakta inte bör tas i beaktande.

I verkligheten är, vilket jag redan skrivit om, skillnaden i åsikt inte stor mellan majoriteten i Honduras som anser att det var en grundlagsenlig avsättning, och majoriteten av minoriteten, som anser att det var en statskupp. Bägge grupperna anser att Zelayas handlande var helt oacceptabelt, och att militärens sätt att hantera honom var grundlagsvidrigt. Bägge grupperna vill ha fred, demokrati, och att grundlagen följs; de är bara oense om hur grundlagen skall tillämpas i detta fallet. Det är alltså en juridisk, inte politisk, oenighet. En avgörande skillnad återfinns i synen på arresteringsordern; den förra gruppen accepterar den som riktig (bekräftat till mig av en som kände till den redan den 25:e), medan den senare gruppen oftast tror på “resistencians” version att arresteringsordern skrevs i efterhand.

När omvärldens nyhetsbyråer och media skriver att det handlar om en politisk konflikt så missar de målet. För majoriteten handlar det om en juridisk konflikt. I en rättsstat skall juridiska konflikter avgöras i domstol. Den högsta juridiska instansen i Honduras liksom i Sverige är landets högsta domstol. Enligt den är Zelaya på goda grunder – faktiskt prima facie bevis – anklagad för så allvarliga brott att han inte kan kvarstå som president, och domstolen själv påstår sig stå bakom hans avsättande. Att under de omständigheterna kalla det för en statskupp är fullständigt absurt. De inom landet som anser att det var en statskupp måste kringgå detta problem med en rationalisering, nämligen att högsta domstolen är så korrupt att man inte kan ta hänsyn till den. Samma rationalisering används för att komma runt det faktum att den folkvalda kongressen avsatte Zelaya. Och den oberoende valtribunalen, en fjärde statsmakt i Honduras.

Detta betyder att de som anser att det var en statskupp måste bryta med samtliga landets statsmakter, utom just presidenten. Tre statsmakter och väl över 100 personer säger en sak, medan en statsmakt bestående av en person säger en annan – och hans version stöds inte ens av hans egen vicepresident! Denna absurditet skulle för länge sedan ha tappat all trovärdighet om fakta hade redovisats i media, men alltför många utländska (i förhållande till Honduras) media har kört med en grovt vinklad rapportering. Värst av alla har kanske Reuters varit. Denna nyhetsbyrå, som berömmer sig själv över ojävighet till exempel i Mellanöstern, har fullständigt svalt den ena sidans argument i denna konflikt, så till den grad att hela deras vokabulär har 90° slagsida.

De verkliga problemmakarna i Honduras är en liten klick av extremister. De deklarerar öppet att de vill kullkasta grundlagen, och de har inga betänkligheter att ta till våld och terrorism för att nå sitt mål: Revolution. Det är denna grupp av terrorister som svenska och andra utländska media, likaväl som ett antal utländska stater, stödjer. Att Chávez stödjer dem är helt klart, han står ju bakom, om det kan det knappast råda tvivel. Men även flera demokratiska länder, som Spanien och Brasilien, hjälper dessa terrorister indirekt genom sin politik.

Fred och välstånd i Honduras är inte alls långt borta, men det krävs att den juridiska frågan kan läggas till ro på ett sätt som en stor majoritet kan acceptera, samt att demokratiska länder i omvärlden upphör att uppmuntra terroristerna.

Omvärldens agerande har varit mycket skadligt för Honduras folk. Arbetare och fackföreningar hade en strålande möjlighet att få till stånd reella förändringar under juli, augusti, och in i september. Politiker och industriledare var beredda att lyssna, att förhandla, att genomföra dramatiska systemförändringar för att få till stånd en ny social pakt, som skulle leda till att en mycket större del av befolkningen kände sig delaktiga i landets ekonomi. Men istället för att acceptera inbjudningarna till dialog så valde ledarna för dessa grupper konflikt. En av dem som gav dem vansinniga och idiotiska råd var svensken Dick Emanuelsson, bosatt i Tegucigalpa, skribent för Flamman (mera känd undet sitt gamla kommunistiska namn Norrskensflamman).

Konflikt, demonstration, strejk… det är vapen som används för att få uppmärksamhet av motparten. Här hade de redan all uppmärksamhet, faktiskt hela världens uppmärksamhet. De hade mycket starka kort för att gå in och förhandla. Men istället valde de att demonstrera, strejka, och nu på slutet till och med ägna sig åt terrorattacker. Som ordspråket säger, den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket. Efter valet imorgon kommer de troligen att vara tillbaka på ruta ett.

Detta är tråkigt, för Honduras behöver verkligen en ny social pakt. Det behövs demokratiska och ansvarsfulla organisationer på vänsterkanten som kan agera motparter till industriorganisationer, och visa upp en front mot politiker så att de blir lyssnade på. Det skall observeras att inte alla fackföreningar är för Zelaya; det finns också åtminstone en som är helt för hans avsättande.

Det är svårt att sia om framtiden, men det är lättare att önska sig. Vad jag önskar mig är att de juridiska turerna avgörs, till exempel i den sanningskommission som man kom överens om i den undertecknade överenskommelsen (för övrigt föreslog jag en sanningskommission på denna blogg tidigt efter maktskiftet). Jag hoppas och tror att det kommer att leda till en försoning mellan det övervägande flertalet av honduraner. Jag har också ivrigt argumenterat för att militärerna ställs inför rätta, och inte bara Zelaya, så att alla kan få en chans att rentvå sig, eller dömas, beroende på vilken skuld de verkligen har.

De som har tagit till terroristmetoder måste fängslas. Grupper som inte håller rent mot sådana aktiviteter måste förbjudas, även om det är en fackförening. Våld kan aldrig tolereras som politisk metod.

Nu återstår mindre än 24 timmar till valet. Jag förväntar mig fler terrorattacker, men jag skulle inte bli förvånad om valdeltagandet ändå blir högt, i rent trots mot de som vill förstöra demokratin. USA, Panama och Peru har förklarat sig erkänna valet (tilägg: nu även Costa Rica och Colombia), och Japan har till och med donerat en avsevärd summa pengar för att finansiera valet. De viktigaste länderna för Honduras kommer att erkänna valet, och vad de övriga säger spelar faktiskt inte så stor roll. Demokratin kommer att segra, och terroristerna kommer att förlora, det spår jag.

Bli virtuell valövervakare i Honduras!

Nå, detta ersätter förstås inte alla de valövervakare som finns på plats, men genom ett antal videokameror kan nu hela världen följa valet i Honduras på internet. Det är bara att gå till http://hondurasvota2009.com/. Den 28 november börjar kamerorna sända.

Brasiliens vänsterpresident Lula har föreslagit att valet i Honduras skulle uppskjutas tills dess Zelaya återinsätts. Vilken paragraf i Honduras grundlag Lula månde grunda sig på när han blandar sig i landets inre angelägenheter förtäljer dock inte historien. President Obama gav honom mycket förutsebart kalla handen, för USA har redan beslutat att erkänna valen. Det var av allt att döma ett löfte som landet gav då parterna i Guaymurasdialogen undertecknade Tegucigalpa/San José-överenskommelsen, vilken interimsregeringen fortfarande håller sig till.

Ingen valbojkott i Honduras

Vänsterpartiet i Honduras, UD, har nu beslutat att inte dra sig tillbaka från valet, efter att i nästan 5 månader ha haft som linje att bojkotta det. Droppen var när man insåg att partiet skulle upphöra om man bojkottade valet.

Idag upphör valkampanjen. Den sista veckan är fredad. Nästa söndag går honduranerna till valurnorna. Utdelning av de nödvändiga ID-handlingarna pågår fortfarande, även här i USA. Eftersom ambassader och konsulat inte kan användas (då USA inte erkänner den nuvarande ledningen för Honduras) så används andra lokaler.

En notis jag hörde i Honduras var att man nu vet effekten av den höjning av minimilönen som Zelaya genomförde. Det ledde till att 180 tusen personer förlorade jobbet, enligt TV-nyheterna. Chockhöjningen ledde till att många anställda skulle fått mer i lön än vad företagets ägare tog ut själva. Rykten säger att många stora arbetsgivare endast undvikit avskedanden genom att tvinga de anställda underteckna dokument att de fått minimilön, fastän de i verkligheten fått betydligt mindre. Valet mellan att leva på ris och bönor eller svälta ihjäl är inte så svårt. Läxan är att en orealistisk nivå på minimilönen inte hjälper någon.

Honduras lagliga regim når diplomatisk framgång

EU-kommissionen har beslutat att sända valövervakare till Honduras, uppger El Heraldo. Detta representerar en stor diplomatisk framgång för Honduras interimsregering under president Roberto Micheletti.

Dialogen mellan Michelettis och Zelayas förhandlare har nu nått fram till enighet på 7 av 8 punkter, enligt El Heraldo. Idag hade Zelaya ersatt “motståndsmannen” Juan Barahona, vilken vägrat ge upp kravet på att ersätta grundlagen med en ny, med en advokat. Den åttonde och sista punkten, vilken kommer att diskuteras imorgon onsdag, gäller Zelayas återinsättande. Man har redan enats om att det inte blir tal om någon amnesti, och att de allmänna valen skall hållas som lagen föreskriver.

I SvDs TT-artikel finns också den gamla propagandalögnen att Zelaya lämnade landet i pyjamas med.

Igår fortsatte TT sin pro-marxistiska propaganda från Honduras. Med hänvisning till en anonym “människorättsorganisation” uppger TT att “minst 10 dödsfall förknippas” med interimsregeringen i Honduras under president Roberto Micheletti. I en senare paragraf nämns Amnesty International, säkert i syfte att få läsaren att tro att det är källan eftersom det är en respekterad internationell människorättsorganisation. Men ännu längre ner nämns en honduransk organisation som är partisk, Cofadeh.

Den Honduranska statliga institutionen för mänskliga rättigheter, kallad “ombudsman” i Honduras, nämns däremot inte alls i artikeln. Det hade annars kunnat vara ärligt att göra det, eftersom den officiella institutionen inte har fått in tillnärmelsevis så många anmälningar som artikeln nämner. Vidare, det är en demokratisk institution vars auktoritet ytterst utgår från folket, till skillnad från Cofadeh, vilket är en privat organisation som därför inte ansvarar inför folket, och som inte har något juridiskt mandat i Honduras.

Vad som verkar ha gått TT totalt förbi är att icke-auktoriserade organisationer kan användas – och används – som propagandaorgan för den som vill misskreditera ett lands rättmätiga regim.

Det är oärligt och propagandistiskt att som TT gör redovisa icke officiella uppgifter, som inte är avlagda under ed, över hur myndigheterna beter sig, och samtidigt helt underlåta att rapportera om det angrepp på den demokratiska staten Honduras som iscensatts från Venezuela sedan ett år tillbaka, med i princip samma metoder som Adolf Hitler använde för att ansluta Österrike till Tyskland, eller stycka och svälja Tjeckoslovakien. De våldsdåd som äger rum rapporteras inte; de angrepp på enskilda personers hem och på affärer som pöbeln gör, organiserat genom de nu stängda radio- och TV-kanalerna, underlåter TT att rapportera för svenska läsare.

Den bild som förmedlas är därför diametralt motsatt verkligheten. TT går i detta Hugo Chavez ärenden, en nysocialist, en ny diktator, en ny Hitler, om än med röda skjortor istället för bruna.

PS. Undantagslagarna upphävdes förra måndagen. En del media påstår att de ännu är i effekt eftersom de inte publicerats, men publiceringen är, enligt presidentämbetets utrikestalesman, separat från beslutet och det är beslutet som gäller. Det finns heller inget utegångsförbud på nätterna. Vidare sägs att den så kallade “motståndsrörelsen” hotat med terroristattacker, bomber i köpcentra och under broar, imorgon och övermorgon, men att man hoppas att det bara är tomma hot.

FN i krig mot demokratin om Chavez får som han vill

Källor från FN-högkvarteret har avslöjat för den Honduranska nättidningen Hondudiario att Zelayas utrikesminister Patricia Rodas, tillsammans med Venezuelas FN-ambassadör, skall be om ett extra möte i FNs generalförsamling. Bedömningen som görs av höga funktionärer på FN är att planen ser ut som följer: Införande av ytterligare ekonomiska sanktioner om inte Zelaya återinsätts den 15 oktober, och om han återinsätts, stoppar han valet den 29 november, skriver Hondudiario.

Det finns skäl att tro att han inte är för valet, för när han flögs ut ur landet den 28 juni, iförd normala kläder och med en kabinväska i handen för övrigt, så hade han ännu inte gett valmyndigheten ett rött öre för att arrangera valet, trots att de jobbat med valet i ett år.

Det är bara att lägga ihop 2 och 2:

  1. Zelaya spenderade inga pengar på valet
  2. men hundratals miljoner på en konstituerande grundlagsförsamling
  3. Zelayas anhängare vill inte att valet hålls
  4. men att en konstituerande grundlagsförsamling tillsätts

TT nämner dock inte den senare punkten. Saken är den att Zelaya har utsett tre förhandlare i Diálogo Guaymuras, som processen döpts till med ett gammalt namn för Honduras. En av dem driver positionen att förhandlingarna skall utgå från San José-överenskommelsen, i vilket ingår att ge upp frågan om en konstituerande grundlagsförsamling. Men en annan av förhandlarna (Juan Barahona), vilken representerar den så kallade “motståndsrörelsen”, säger att det är ett oeftergivligt krav att införa en konstituerande grundlagsförsamling (vilket i sin tur betyder att valet blir oväsentligt, för kongressen kommer ju ändå att upplösas).

Att “motståndsrörelsen” är representerad i förhandlingarna var på Michelettis begäran. Deras våldsaktioner skadar landet mer än något annat, så att sätta sig ner ansikte mot ansikte med dem för att hitta en lösning är mycket viktigare än att prata med Zelaya. Han har visserligen en röst i utlandet, men inte i Honduras, och det inre lugnet betraktas som viktigare än några förlorade biståndsmiljoner. Det allt överhängande målet för Micheletti är att valet hålls som det skall.

Det kan noteras att “motståndsrörelsens” krav är olagligt. Detta tycks dock inte bekymra omvärlden.

Av någon outgrundlig anledning verkar alltså hela världen ha bestämt sig för att starta ett kallt krig mot demokratin.

Uppdatering 14:34 ET: Rafael Alegria, Zelayas pöbelledare, sa i helgen till anhängare: “…Pero a partir del 15 que se agarren esos cabrones… Esta Dictadura está en crisis profunda y como dice el compañero Juan Barahona: La vamos a cachimbear, a verguear ¡Hasta la victoria final compañeros!” Den 15 oktober är deras ultimatum för Zelayas återinsättande. Om det inte sker, så hotade han “diktaturen” med våld, “till den slutliga segern, kamrater!” Att det är proletariatets diktatur man vill ha hymlas det inte med.

Chávez räddade Honduras, säger affärsman

Det var Chavez själv som räddade Honduras från diktatur, säger en ledande affärsman. När högsta domstolen och kongressen motsatte sig Zelayas planer tidigare i år så hade Zelaya stöd av huvuddelen av befolkningen. Hans positiva siffror var 73%, de högsta någon Latinamerikansk president haft i sitt tredje år, då riksåklagaren begärde presidenten häktad.

Som bekant uppsökte en bekant Zelaya, som då skrev en avskedsansökan, men dagen efter ångrade han sig och tog med våld det av domstolen beslagtagna valmaterialet, i spetsen för en pöbel. Samma dag hotade Chavez att anfalla Honduras om inte omröstningen genomfördes.

Detta hot från Chavez var den kalldusch som väckte honduranerna, säger nu affärsmannen. Efter avsättandet tyckte endast 28% att det var fel gjort. Nästan 50% av befolkningen verkar ha ändrat uppfattning om Zelaya inom loppet av en vecka drygt.

Chavez är mycket illa omtyckt i Honduras efter att han förolämpade dem vid sitt besök i landet. Att han finansierade Zelaya efter avsättandet, och fortsatte prata för honom, fick Zelayas popularitet att falla ytterligare. Så småningom förstod de vilken PR-katastrof det var och Chavez slutade helt att associera sig med Zelaya.

Det betyder dock inte att kopplingen är borta. Som rapporterats här tidigare är det inte Zelaya själv som ligger bakom kravet att han återinsätts. Han måste, för han står i skuld till Chavez, till tonen av 400 miljoner dollar enligt vad han själv uppgivit till min sagesman.

“Återinsättning eller döden” som Zelaya sa till sina anhängare. Min gissing är att han syftade på sig själv.

När Zelaya stoppades hade Honduras demokrati bara timmar kvar att leva, enligt affärsmannen. Valresultatet var redan inprogrammerat, nyheten var redan bandad, media var på plats beredda att sända det, och Zelaya planerade enligt uppgift att omedelbart gå vidare och röja undan sina motståndare, nämligen de övriga statsmakterna. Den som planerade göra statskupp den 28 juni var Zelaya själv,* men den stoppades.

Men vad händer nu? Faran är naturligtvis inte över, och landets säkerhetstjänst är på högsta vakt.

Presidentkandidaterna från de två ledande partierna, liberalerna och nationalisterna, har bägge tidigare i år uttalat sig för att ändra grundlagen på laglig väg. Som motiv anger de de problem som landet står inför, men däremot inte vad i grundlagen som skulle vara den bakomliggande orsaken. Kopplingen saknas i deras retorik. De övriga två seriösa kandidaterna, en socialdemokrat och en kristdemokrat, har däremot en mera rakryggad hållning enligt många i Honduras, därför att de fokuserar på de reella problemen och inte på dimridåer om grundlagen. De sista två kandidaterna, en vänsterpartist och en oberoende, har hotat bojkotta valet om inte Zelaya återinsätts.

* I Latinamerika kallas det auto-golpe, alltså att göra sig själv till envåldshärskare.